Detta åtgärdsprogram omfattar primärt fyra rödlistade lavar på kulturved: vedorangelav Caloplaca furfuracea (EN), sydlig ladlav Cyphelium notarisii(CR), grå ladlav Cyphelium trachylioides (CR) och ladparasitspik Sphinctrina anglica (EN). I praktiken omfattas dock alla lavarter som påträffas på kulturved av programmet.De lavar som påträffas på timmerväggar, hässje- och stängselvirke och annat bearbetat gagnvirke i kulturbygderna har minskat kraftigt. Genom historien har mängden byggnader och anläggningar i trä successivt ökat i landskapet, för att kring 1800-talet nå sitt absoluta maximum. Med det ökade behovet av att stänga ute boskapen från odlings- och slåttermarkerna kom stängslingen att bli mycket omfattande även i skogslandet.Generellt koloniserar lavar kulturved ganska snabbt. De arter som berörs av åtgärdsprogrammet uppträder dock först efter 100–200 år, grå ladlav möjligen något tidigare. Oavsett programarternas spridningsförmåga gör den gradvis minskande tillgången på högkvalitativa substrat i landskapet dem mycket känsliga för kontinuitetsbrott. Mängden tillgängligt substrat kan ha minskat med så mycket som 99 % under det senaste seklet, vilket har drabbat populationerna av kulturvedsarterna i motsvarande grad. Att lavarnas utbredning har minskat kraftigt påvisas av de många gamla fynden i trakter där arterna numera saknas helt. Särskilt i södra Sverige och i alla storskaliga jordbrukslandskap har minskningen av kulturved varit extra stor, här finns idag stora områden som nästan helt saknar gammal kulturved. Modet att måla lador och andra timmerbyggnader med Falu rödfärg kom från mitten av 1800-talet successivt att beröra allt fler av landsbygdens byggnader, från söder till norr. Idag återfinns bara i Jämtland, Lappland, Västerbotten och Norrbotten bygder med helt omålade byggnader.Generellt torde orsakerna till tillbakagången vara likartade över hela Europa. Kulturved i form av timmerlador och stängsel minskar med minskande jordbruks-areal. Särskilt gäller det när småskaliga jordbruk överförs till rationell stordrift.Endast genom ökad hänsyn till ladlavarna i samband med vård av byggnader i kulturlandskapet kan arterna få ett långsiktigt skydd. Ägarna till timmerbyggnader och stängsel med förekomst av rödlistade lavar spelar en nyckelroll i sammanhanget. Här har natur- och kulturmiljövården en viktig gemensam uppgift i att sprida information till berörda fastighetsägare. Kulturmiljövården behöver även göra konkreta insatser för att gynna arterna, eftersom lavarna utgör en del av ladornas historia i lika hög grad som inskriptioner och andra minnen. Åtgärderna omfattar inventering av arternas och habitatens aktuella status samt bedömningar av skötselbehov, information till markägare och allmänhet, finansiering och kurser om restaureringsåtgärder och forskarkontakter.Åtgärdsprogrammet omfattar åren 2011–2016 och kostnaderna uppgår till 835 tkr. Länsstyrelsen i Dalarnas län samordnar åtgärdsprogrammet nationellt.