ungsörn, Aquila chrysaetos, har sin huvudsakliga svenska utbredning i Norrland där närmare 90 % av populationen finns. I övriga landet är förekomsten utspridd och gles, med undantag av Skåne och på Gotland. Under 1800-talet och i början av 1900-talet pågick en omfattande förföljelse av kungsörn och arten var nära att utrotas från den svenska faunan. Arten fridlystes 1924 och beståndet har därefter sakta börjat återhämta sig i antal och återetablerade områden. Kungsörn jagar i huvudsak medelstora däggdjur och fåglar, men arten livnär sig också i stor utsträckning på as. Ibland kan kungsörn döda renkalvar och tamdjur som lamm och hundar – vilket tillsammans med kungsörnens predation på jaktbart vilt kan utgöra en konfliktsituation med människan. Ett ersättningssystem har inrättats för att ersätta de ekonomiska förluster djurägare drabbas av på grund av kungsörn. Kungsörn är känslig för störning och behöver tillgång till ostörda områden med lämplig livsmiljö. Kungsörn bygger stora risbon i träd eller på klipphyllor. Boträden är oftast betydligt äldre än den trädålder som skogsbruket vanligen slutavverkar vid. Paren har alternativa boplatser inom sitt revir. Samma bon och revir utnyttjas ofta under lång tid, generation efter generation av örnar, vilket gör att uppgifter om boplatser är särskilt känslig information. Detaljerad information om förekomster måste därför hanteras på ett ansvarsfullt och långsiktigt tryggt sätt för att undvika mänsklig störning och förföljelse. Kungsörn är en långlivad art men har en långsam fortplantning vilket gör den sårbar för ökad dödlighet och särskilt för vuxna individer. Det finns 500 kända par men under ett år påbörjar bara drygt 400 par häckning och endast cirka 40 % av dessa är lyckade. Vädersituationen och bytestillgången har stor betydelse för häckningsutfallet, som kan variera stort mellan år. Kungsörnen bedöms inte ha en långsiktigt livskraftig population i Sverige. Skälen till det är otillräcklig populationsstorlek, dålig häckningsframgång och förekomst av flera allvarliga hot, varav några påverkar arten under lång tid. De allvarligaste hoten mot arten är kollisioner (väg- och tågtrafik, kraftledningar, vindkraft), faunakriminalitet, störning, blyförgiftning och förluster av livsmiljöer. Hot mot livsmiljöer är huvudsakligen skogsbruk utan naturvårdshänsyn och fragmentering av landskapet genom olika exploateringar. En långsiktig kontinuitet av lämpliga boträd i tillräcklig omfattning för att arten behöver säkerställas. Kungsörnspopulationen inventeras numera årligen och förutom beståndsräkning sker kontroller av häckningsresultat och ringmärkning av ungar. Stödutfodring vintertid har skett i syfte att öka överlevnaden och kartlägga individers överlevnad och rörelsemönster. Åtgärder för att skydda kända boplatser från störningar och skogsavverkning har genomförts. Flera olika aktörer har bidragit till att situationen för kungsörn har förbättrats. De omfattande ideella insatserna har haft en stor betydelse för det nuvarande kunskapsläget och de förbättrade numerären. 

Åtgärdsprogrammets övergripande målsättning är långsiktig men fokus för åtgärderna är knutna till programperioden 2011–2015. Programmet ska, inom ramen av den nationella rovdjurspolitiken, vara vägledande för den framtida förvaltningen av kungsörn i Sverige. Åtgärdsprogrammets långsiktiga mål är att kungsörn ska finnas i en naturligt stabil och självförsörjande population utan påverkan av människor. För att nå målet måste nuvarande situation förbättras och nya allvarliga hot förhindras. Viktiga åtgärder att genomföra under programperioden är följande:•     Minska påkörningar längs järnvägar.•     Minska dödligheten vid elledningar.•     Minska påverkan från skogsbruk.•     Minska användningen av bly vid jakt.•     Undvika påverkan vid vindkraftsutbyggnad.•     Minska störningar i revir.•     Motverka och förhindra förföljelse och boplundring.•     Vidta skyddsåtgärder kring boplatser.•     Hantera boplatsuppgifter på ett långsiktigt säkert sätt.•     Årlig inventering av populationen.•     Ta fram ny kunskap om kungsörn.•     Undersöka omfattningen av kungsörnsskador på vissa tamdjur.•     Öka kunskapen om och förståelsen för arten.Kostnaderna för de åtgärder som ska genomföras med Naturvårdsverkets medel för Åtgärdsprogram beräknas till 1 800 000 SEK. Övriga åtgärder behöver finansieras av andra medel på Naturvårdsverket och i andra organisationer.