Åtgärdsprogrammet för vildbin på ängsmark är ett vägledande, men inte formellt bindande dokument för bevarandet av arterna i Sverige under perioden 2011–2016. Det ska i första hand tjäna som underlag för myndigheters och organisationers arbete, men kan även användas av privatpersoner. Länsstyrelsen Östergötland koordinerar genomförandet av åtgärdsprogrammet.Åtgärdsprogrammet omfattar tio arter av solitära bin: slåttersandbi Andrena humilis, guldsandbi Andrena marginata, pärlbi Biastes truncatus, klocksolbi Dufourea inermis, storbandbi Halictus quadricinctus, storblomsterbi Melitta melanura, silvergökbi Nomada argentata, väddgökbi Nomada armata, fibblegökbi Nomada facilis och slåttergökbi Nomada integra. Arterna är knutna till varma och torra ängsmarker med riklig förekomst av antingen fibblor, väddar, blåklockor, väddklint eller tistlar vilka tjänar som pollenkällor. Inom flygavstånd måste också marker med lättgrävd och vegetationsfattig mineraljord finnas för bobygge. Lämpliga livsmiljöer återfinns i såväl det traditionella odlingslandskapets slåtterängar och betesmarker som infrastruktursbiotoper (t.ex. vägkanter, täkter, kraftledningsgator, banvallar), militära övnings- och skjutfält, samt tätortsnära grönytor (t.ex. idrottsplatser). Programarterna är representanter för generellt artrika, men hotade miljöer och för en organismgrupp som genom sin pollinering har en nyckelroll för den ekologiska funktionen i ett ekosystem.Arternas utbredningsområde utgörs av södra Sverige till och med mellersta Dalarna. Flera av arterna är dock endast påträffade i södra Götaland (klocksolbi, storbandbi, slåttergökbi) eller på Gotland (storblomsterbi). Förutom storbandbiet, som förmodligen alltid varit ovanligt, har programarterna sannolikt gått tillbaka mycket starkt och har idag en fragmenterad utbredning. Tillbakagången orsakas av en kraftig minskning av arealen livsmiljö med nyckelstrukturerna blomrikedom och blottad mineraljord inom flygavstånd från varandra. Antalet förekomstlokaler under 2000-talet varierar mellan arterna: för guldsandbiet är 155 lokaler kända, för väddgökbiet 60, för slåttersandbiet och pärlbiet 15–20, klocksolbiet knappt 10 och för de övriga är endast fem–sex eller färre lokaler kända. I 2010 års rödlista klassas storbandbi, storblomsterbi och silvergökbi som Akut hotade (CR), slåttersandbi, klocksolbi, väddgökbi, fibblegökbi och slåttergökbi som Starkt hotade (EN) och guldsandbi och pärlbi som Sårbara (VU). Ingen av arterna är globalt rödlistad, men alla är upptagna på andra europeiska länders rödlistor. Det finns stora behov av förbättrade kunskaper om arternas utbredning, därför ges inventeringsarbete ett ganska stort utrymme under programperioden. Programmets arter är beroende av någon form av kontinuerlig hävd eller störning som tillgodoser både behoven av föda (pollen och nektar) och boplats, och dessa inom flygavstånd från varandra. För detta krävs en skötsel som tillåter tillräckligt med pollenväxter att gå upp i blom samtidigt som den skapar/bibehåller vegetationsfattiga ytor med blottad mineraljord, samt håller livsmiljön öppen och solbelyst. De hävd-/störningsformer som är lämpliga för att åstadkomma detta är slåtter, bete, bränning, röjning och maskinell eller manuell markstörning. För både restaureringsåtgärder och arbetet med löpande skötsel förväntas jordbrukets miljöersättningar och aktörer som sköter infrastruktursbiotoper, militära övnings- och skjutfält, stadsnära grönytor m.m. ha nyckelroller. Länsstyrelserna har via åtgärdsprogramsverksamheten en informerande och koordinerande roll för arbetet och kompletterar med egna insatser där det inte är möjligt att använda andra medel. Om det visar sig att det blir svårt att genom naturlig spridning etablera arterna på restaurerade lokaler kan det bli aktuellt med utplantering på sådana lokaler, men utplanteringar föreslås inte under programperioden. Kostnaden för att genomföra åtgärdsprogrammet uppgår till 3544000 SEK. Mer än 100 andra rödlistade arter bedöms gynnas av åtgärdsprogrammet.
Stockholm: Naturvårdsverket, 2011. , p. 56