Bakgrund Regeringen beslutade 1987 att tillsätta Dalälvsdelegationen, med uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram för att rena Dalälven inom 10 år. Som en följd av Dalälvsdelegationens arbete träffade Stora Kopparbergs Bergslags AB och tillsynsmyndigheterna 1992 ett avtal om efterbehandling av gruvavfall i Falun. För att genomföra avtalets intentioner skapades det som kom att kallas Faluprojektet. Inom ramen för Faluprojektet har bland annat Ingarvsmagasinet, ett magasin för anrikningssand, sluttäckts. Övriga objekt som åtgärdats är kisbränderdeponin vid f d svavelsyrafabriken (in situ tvättning och sluttäckning) och gruvområdet vid Falu gruva. Åtgärderna genomfördes under en femtonårsperiod. Ingarvsmagasinet är det nyaste sandmagasinet i Falun och var i drift 1982-1993 fram tills verksamheten vid Falu gruva avslutades. Av magasinets totala volym, ca 1,2 Mm³, utgörs ungefär hälften av anrikningssand, medan den andra hälften består av äldre gråberg/bergkross (främst i vallarna), samt mindre mängder kisbränder, metallhydroxidslam och annat gruvavfall. Då avtalet som ligger till grund för Faluprojektet arbetades fram, bedömdes metallläckaget från Ingarvsmagasinet – vilket fortfarande var i drift - till i storleksordningen 90 ton zink per år, 140 ton järn per år, 7 ton koppar per år och 150 kg kadmium per år. Det innebar att Ingarvsmagasinet svarade för nästan hälften av de dåvarande kopparutsläppen från Faluns gruvavfallsupplag (inklusive slag

Genomförd åtgärd Skyddsskikt 0,5 mTätskikt 0,5 mTätskikt 0,5 mSANDMAGASINmoränbioslam och askabioslam och askaEfterbehandlingen av Ingarvsmagasinet pågick 1996-2004. Under 1996 utfördes terrasserings-/ omformningsarbeten och 1997 började magasinet sluttäckas. Täckningsarbeten pågick året runt till och med juni 2004. Sluttäckningskonstruktionen består av ett tätskikt av askaslamblandning från Stora Enso Kvarnsveden AB, utlagd med bandgående grävmaskin i två skikt om vardera 0,5 m, samt ett 0,5 m skydds- och växtetableringsskikt. Till skydds- och växtetableringsskiktet användes morän samt mindre mängder barkavfall och andra organiska restprodukter från Stora Enso Kvarnsveden AB. Blandning och utläggning av tätskiktet pågick året om, med undantag från mycket kalla eller nederbördsrika perioder.

Täckningens konstruktion hade tidigare provats ut och genomförts i full skala på de äldre sandmagasinen i Falun (Galgbergsmagasinen). Dåvarande Stora Teknik stod för metodutvecklingen tillsammans med Kvartärgeologiska avdelningen vid Uppsala Universitet. Syftet med tätskiktet är dels att det hindrar syrediffusion till magasinet, dels att det minimerar vatteninfiltrationen. I genomsnitt sluttäcktes ca 20 000 m² årligen och totalt täcktes ca 165 000 m². Permeabiliteten hos tätskiktsmaterialet kontrollerades löpande under utläggning, i ett system där magasinets yta delades in i ett rutnät med delytor av storleken 20x20 m². Resultat av genomförd åtgärd Utsläppen av zink, koppar och kadmium från Ingarvsmagasinet har efter sluttäckning reducerats med över 90 % jämfört med när magasinet var i drift, och över 80 % jämfört med utsläppen från magasinet då det hade tagits ur drift, men inte sluttäckts. Resultaten bygger på några få års uppföljning sedan åtgärden avslutats. Längre tidsserier behövs för att utvärdera den långsiktiga effekten. RESULTAT, METALLÄCKAGE Zink Koppar Kadmium Utsläppsnivå efter sluttäckning, uppmätt ca 7 ton/år ca 0,3-0,4 ton/år ca 5 kg/år år 2005-2007 i Ingarvsdiket (inkl vissa övriga källor) Reduktion 92 % 70-95 % 97 % jämfört med när magasinet var i drift Reduktion, 82 % 25-90 % 83 % jämfört med när magasinet var taget ur drift Kostnadsuppföljning Kostnaden för utförandet av sluttäckningen på Ingarvsmagasinet har uppgått till 18,4 miljoner kronor. Till det kommer kostnader för administration, projektledning och provtagning, som hanterats gemensamt för alla Faluprojektets åtgärder. Dessa kostnader har utgjort ca 10 % av Faluprojektets totala kostnad. Exklusive de projektgemensamma kostnaderna, har sluttäckningen kostat ca 115 kr/m² motsvarande ca 15 kr/m³ deponerat avfall. Framtida områdesskydd och kontroll Alternativa former för långsiktigt skydd av Ingarvsmagasinets sluttäckning diskuterades av Faluprojektets styrgrupp, såsom exempelvis bestämmelser i detaljplan, miljöriskområde och områdesbestämmelser via beslut enligt miljöbalken. Den slutliga lösningen blev att Länsstyrelsen år 2009 fattade beslut med stöd av miljöbalken, som innebär förbud mot vissa åtgärder inom den aktuella fastigheten. Besluten sändes till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets nskrivningsdel. Vid framtida detaljplaneändringar ska Stora Enso se till att Ingarvsmagasinet inkluderas i den nya planen och skyddas för framtida exploatering även genom planbestämmelser. Ett kontrollprogram för 2008 och framåt har upprättats för långsiktig uppföljning av Ingarvsmagasinet, samt övriga objekt som efterbehandlats inom ramen för Faluprojektet.