Sandödlan (Lacerta agilis) i Sverige har sin huvudsakliga förekomst i delar av Skåne, Blekinge, Kalmar och södra Östergötlands län. Norrut glesas förekomsten ut med mer eller mindre isolerade populationer i Hallands, Jönköpings, Västra Götalands, Södermanlands, Värmlands och Dalarnas län, varav åtminstone de nordligaste kan anses vara klimathistoriskt isolerade reliktpopulationer. Dessutom finns gamla, mer eller mindre overifierade fynduppgifter från Stockholms, Uppsala och Gävleborgs län. Den svenska populationens storlek kan skattas till 7 700−14 700 könsmogna djur. Populationen är till stor del fragmenterad, med fläckvist förekommande och ofta helt isolerade lokala populationer om några tiotal könsmogna djur. Minskningstakten i landet bedöms till ca 20–40 % under de senaste ca 20 åren.Sandödlan är globalt sett funnen från nordvästra och centrala Europa till centrala Asien med flera underarter. Den har minskat avsevärt i nordvästra Europa och är här föremål för ett internationellt åtgärdsprogram framtaget på uppdrag av Europarådet inom ramen för Bernkonventionen. Det nu framtagna svenska åtgärdsprogrammet följer väsentligen förslagen i det internationella programmet, där Sverige är ett av de länder som ingår och som lämnat kunskapsunderlag. Arten ingår också i EU:s art- och habitatdirektiv bilaga 4, vilket innebär att det bl.a. är förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser.Sandödlans livsmiljö i Sverige utgörs av varma platser med lång kontinuitet i tillgång på ett antal viktiga strukturer i miljön, vanligen i form av en variation av: 1) väl solexponerad mark med sydsluttande sandblottor, gärna omfattande 5−10 %, för äggläggning och solningsplatser, 2) ett mosaikartat fältskikt av ljung eller gräs och örter för födosök, skydd och värmereglering, 3) spridda grupper av buskar och träd, ej överstigande ca 30 % av lokalen, för skydd och variation i mikroklimat, samt 4) gärna inslag av liggande trädstammar, torra grenar och/eller stenar och block för skydd och solningsplatser. Norrut i Sverige uppträder arten i större sandtallskogar vid t.ex. skogsvägkanter, kraftledningsgator, sandtäkter och i viss mån äldre brandfält och naturliga erosionsbranter. Söderut i landet vidgas spektrat av livsmiljöer och arten förekommer här dessutom på bl.a. kustnära hällmarker och dynområden, skjutfält och skjutbanor, längs järnvägsvallar samt i viss mån på ängs- och betesmark med inslag av öppna markytor, buskar och block, i regel med partier av sand, men inte alltid. Arten hotas framförallt av spontan igenväxning och igenplantering av lämpligt öppna miljöer. De bakomliggande orsakerna beror på en kombination av främst skogsbruksåtgärder, frånvaron av naturligt regelbundna skogsbränder, ej naturvårdsanpassad efterbehandling av sand- och grustäkter, brist på lagom bete, och ökat atmosfäriskt kvävenedfall. Ytterligare hot utgör vägbyggen och annan markexploatering liksom alltför kraftigt kontinuerligt markslitage orsakat av bl.a. motocross, fyrhjulingar och friluftsliv där tillgången på habitat är begränsad. 

Sandödlan är en god indikator- och paraplyart för öppna lokaler i sandtallskog med förhållandevis många andra rödlistade arter. Hittills gjorda habitatrestaureringar visar att arten kan svara mycket positivt på rätt åtgärder, och att åtgärderna gynnat en rad andra rödlistade arter med sinsemellan olika krav på öppna sandmiljöer med ett mosaikartat fältskikt och med visst inslag av buskar, träd och död ved. Sårbarhetsanalyser indikerar att sandödlan behöver åtminstone 5−10 hektar stora habitatytor för långsiktig överlevnad.I det här åtgärdsprogrammet, som är ett vägledande aktionsprogram för bevarande av sandödlan i Sverige, föreslås bl.a.:1) skötsel och restaurering av igenväxande habitat och spridningskorridorer, bl.a. i form av anpassad avverkning av alltför skuggande träd och buskar, samt framskrapning av nya sandytor i sydsluttningar, så att befintliga populationer kan bibehållas eller öka, 2) naturvårdsanpassad efterbehandling och skötsel av slutbrukade sand- och grustäkter, i mycket högre grad än hittills, för att gynna såväl sandödla som andra rödlistade arter,3) rådgivning och spridning av information om sandödlan så att hoten mot dess livsmiljöer når relevanta verksamhetsutövare och allmänheten,4) inventeringar i de län där arten någon gång påträffats,5) translokation (förflyttning) av sandödlor för att påskynda etablering på vissa restaurerade, tomma lokaler, så att metapopulationer med närliggande lokaler skapas,6) långsiktigt skydd med skötsel av vissa lokaler, bl.a. omfattande de historiskt isolerade reliktpopulationerna i sandtallskog i norra delen av utbredningsområdet,7) övervakning och uppföljning av ett urval lokala populationer i alla berörda län, inklusive uppföljning efter utförda restaureringsåtgärder.De åtgärder som förutsätts finansieras av Naturvårdsverkets medel för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 1 400 000 kr under programmets giltighetsperiod 2014–2017.