Det finns ett stort behov av att utveckla metoder för pålitliga miljökonsekvensbeskrivningar i samband med vindkraftsetableringar och för att underlätta etableringen av ”örnvänliga” vindparker. Under 2010 och 2011 märktes därför 43 vuxna och unga kungsörnar med GPS-sändare i norra Sverige för att ta fram kunskap om artens hemområden, biotopval och rörelser. Hittills har mer än 100 000 giltiga GPS-positioner registrerats som underlag för detta. Varje individ levererade i genomsnitt mer än 2 000 positioner under häckningssäsongen 2012 för den effektivare sändartypen som användes.

De vuxna kungsörnarnas hemområden täckte en yta av i genomsnitt över 200 km² under häckningssäsongen, men variationen var stor. Unga örnar som hade lämnat boet använde ett mindre område inom sina föräldrars hemområde, fram till att de lämnade området och föräldrarna helt och hållet i oktober. Inom sina hemområden visade både unga och vuxna kungsörnar en preferens för framförallt kalhyggen men även för barrskog på lavmark, medan tät, yngre skog och myrmarker undveks. Branta sluttningar föredrogs framför flacka områden.

De vuxna kungsörnarna genomförde ibland långa vandringsrörelser under både sommaren och vintern. Årsungarna flyttade söderut och tillbringade sin första vinter i södra och mellersta Sverige, och flyttade under följande vår norrut till norra Skandinaviens fjällområden.

Generellt är resultaten i denna rapport till största delen baserade på i huvudsak en säsong, vilket innebär att de bör tolkas med viss försiktighet, samtidigt som det då är önskvärt att studierna kan fortsätta för att ta hand om och utvärdera de data som fortsätter komma in från sändarna. Därigenom kan bl.a. mellanårsjämförelser göras, vilket givetvis skulle vara en styrka. Då det gäller resultaten kring t.ex. biotopval har vi emellertid inga misstankar om att de är missvisande på något sätt, eftersom de stämmer väl med vad som är generellt känt från andra delar av världen, nämligen att örnarna bl.a. behöver öppna marker för att jaga och således undviker täta, svårjagade igenväxningsbiotoper.

Sammanfattande slutsatser för vindkraftsetablering

De hittills tillämpade buffertzonerna med 2–3 km radie runt kungsörnsbon innebär ett grovt och enkelt skyddsinstrument, som emellertid kan vara en alltför schablonmässig och otillräcklig metod. Buffertområdet bör anpassas efter hur örnarna använder sitt hemområde ur biotopsynpunkt, och inte minst inom dess kärnområde. Detta ställer höga krav på kunskapsunderlaget som behövs för att genomföra en bra miljökonsekvensbeskrivning, och projektörer bör alltid inleda en formell och nära dialog med organisationen Kungsörn Sverige, som ofta har god kunskap om närliggande häckande kungsörnar. Eftersom GPS-sändare levererar många fler positioner än vad som fås via direktobservationer skulle man, om kunskapsläget bedöms som otillräckligt, kunna förbättra detta väsentligt genom att komplettera direktobservationer med studier av sändarförsedda örnar.

Kungsörnar föredrar kalhyggen, men undviker tät, yngre skog och myrmarker. För att minska risken att locka örnar till vindparksområden, så är det därför sannolikt bättre om vindparker kan lokaliseras så att de inte ligger i eller kommer att ligga på eller i direkt anslutning till hyggen, utan snarare i tät ungskog. Hyggen på behörigt avstånd från vindparker kan eventuellt fungera som alternativa jaktmarker och locka till sig örnarna.

Branta bergsryggar, klippkanter och liknande används särskilt mycket av örnar och vindanläggningar bör placeras på behörigt avstånd (> 50 m) från sådana branta partier. Höglänta platåer med tät ungskog skulle sannolikt kunna exploateras med förhållandevis låg risk för örnarna, så länge vindturbinerna inte placeras i närheten av de branta partierna.