Vindkraft är en källa till förnyelsebar energi, men det finns en oro över negativa effekter på nyckelarter i både skogsområdet och i fjällområdet. I vår genomgång av tidigare rapporter om effekter av störningar på ren och caribou visas att renar kan undvika områden med infrastruktur och mänsklig aktivitet med upp till 10–15 km. När man får effekter av en störningskälla på stora avstånd, dvs. på den regionala skalan (> 2 km), har renarnas beteende i relation till en störningskälla på lokal nivå (< 2 km) mindre betydelse i en helhetsbedömning av störningskällans betydelse. För att få en helhetsbild av hur renarna använder sitt betesområde är det därför viktigt att långsiktigt studera renarnas användning av hela betesområdet, eftersom användningen kan skifta från år till år och mellan olika säsonger beroende på väderlek och andra yttre förutsättningar. I den här rapporten vill vi delge ny information om hur befintlig infrastruktur i form av vägar och kraftledningar i landskapet och byggfasen av ny infrastruktur för vindkraft påverkar renens fria strövning inom ett sommarbetesområde i skogen. I Malå kommun i Västerbottens län byggdes från maj 2010 till november 2011 två mindre vindkraftsparker, om 8 respektive 10 verk, på bergen Storliden och Jokkmokksliden ett par mil norr om Malå samhälle. Området i och omkring vindkraftparkerna används av renarna i Malå sameby under hela barmarksperioden och då framförallt under kalvning och försommar. Data som representerar renarnas användning av området under den här tiden har samlats in både före (år 2008 och 2009) och under byggfasen (år 2010 och 2011). Det har gjorts genom att göra spillningsinventeringar över området under 2008–2011, vi har även analyserat renarnas rörelsemönster och hemområden under 2008–2010 genom att analysera positionsdata från GPS-halsband som suttit på 9–16 vajor som rört sig i området. Med analyser av renarnas rörelsehastighet, samt hemområdesutbredning i förhållande till väderlek, vegetation, avstånd till eller täthet av infrastruktur kan vi studera vad som styr renarnas rörelsemönster. Vi har här studerat hur området där parkerna har konstruerats har påverkat renarnas val av betesområde vilket ger en bild av den sammanlagda påverkan i området under byggfasen.Området runt bergen Storliden och Jokkmokksliden kännetecknas av kuperad skogsterräng varvat med sjöar, myrar och skogar. Det är sedan tidigare präglat av skogsbruk och av gruv- och täktverksamhet. Några allmänna riksvägar delar av studieområdet i tre sektioner. Östra och västra delen separeras av den allmänna vägen norrut mot Mörttjärn (vägnr 1031) och av flera mindre byar. Det östra området delas sedan i en nordlig och en sydlig del av vägen mellan Östra Lainejaure och Grundträsk, samt en kraftledningsgata med en 30 kV-kraftledning som sträcker sig i öst-västlig riktning genom hela studieområdet, vilken breddades under projektperioden för att ge plats för en 145-kV kraftledning. De relativt branta bergssidorna på framförallt Jokkmokksliden och de mindre berg som ligger öster om Jokkmokksliden och sjöarna i området, gör att de naturliga passagerna för renarna förbi de båda bergen blir som smala korridorer i terrängen. Med hjälp av GPS-data har vi skattat renarnas hemområden samt identifierat 7 möjliga naturliga passager mellan de olika betesområdena, fyra stycken går över Mörttjärnvägen och tre passager går över Grundträskvägen. De fyra passagerna som går över Mörttjärnvägen ligger alla i närheten (0–4 km) av de berg där vindkraftsparkerna har byggts och användningen av dessa ser ut att ha påverkats negativt under etableringen av vägar, kraftledningar och vindkraftverken i vindkraftparkerna. Detta bekräftas också i den statistiska analysen av renens hemområden. Renarnas rörelser i passagerna över Grundträskvägen verkar vara mer opåverkade. Dessa passager ligger också en bit bort (4-8 km) från de berg som har bebyggts med vindkraftparkerna. Renens tydliga reduktion i användningen av dessa passager i närheten av utbyggnadsområdet kan därför mest troligt förklaras av störningar under byggfasen av vindkraftparkerna.Resultaten från skattningen av habitatmodellerna för både spillning och GPS-data visar på ett negativt samband mellan en ökad täthet av vindkraftsparkerna och dess infrastruktur och förekomst av ren. Det fanns dock en skillnad i hur renarna använde de två bergen redan före byggstart. Enligt renskötarna i området, samt enligt spillnings- och GPS-data använde renarna Jokkmokksliden mindre jämfört med Storliden och övriga regionen. Den här skillnaden kan förklaras av att det är sämre renbeteskvalité på Jokkmokksliden jämfört med på Storliden. Mängden inventerad spillning över hela studieområdet under sista året av byggfasen var 60 procent lägre än under året före byggstart, och på Storliden var mängden spillning hela 80 procent lägre, medan det var liten skillnad i mängden spillning på Jokkmokksliden mellan de olika åren. Under 2010 fann vi också att renarna undvek en buffertzon på 3,5 km runt anläggningarna, före byggstart undveks endast Jokkmokksliden med 3 km. Spillningsdata visade vidare att renarna undvek den befintliga 30 kV-kraftledningen samt den nya 36 kV-kraftledningen på framförallt Jokkmokksliden under första årets byggfas men inte under det andra året. Förklaringen till detta är förmodligen att ledningarna på Jokkmokksliden anlades under 2010 medan de på Storliden anlades under 2011 och bägge ledningarna togs i drift först i december 2011. Renarna har alltså undvikit området under byggfasen men inte själva kraftledningen när den inte varit i drift. Dessa kraftledningar är betydligt mindre kraftledningar än de 132–420 kV-kraftledningar som har dokumenterad negativ effekt på domesticerad ren och vildren i Norge. Analysen av GPS-data visar också tydligt att renarna har en ökad rörelsehastighet (vilket kan liknas vid sämre betesutnyttjande) i närheten av de allmänna vägarna och att de också undviker att vistas nära allmänna vägar. indkraftsanläggningar medför nästan alltid en koncentration av vägar, transformatorstationer och kraftledningar inom ett väldigt litet området. Till skillnad från själva vindkraftparken, som ofta är placerad högt upp i terrängen, kan tillhörande infrastruktur i dalgångar och låglänt terräng påverka renarnas naturliga vandringsvägar mellan olika betesmarker och leda till en ytterligare fragmentering av landskapet. Om man ska bygga vindkraftparker i renskötselområdet på höjder och berg där man kommit fram till att parken inte stör rennäringen, är det alltså av yttersta vikt att också planera infrastrukturen kring vindkraftparken så att den inte stör renarnas vandringsvägar mellan olika betesområden. Dessa studier är genomförda före och under byggfasen och resultaten visar att renarna har påverkats negativt i användningen av området under byggfasen, fler studier behövs för att få en uppfattning om hur vindkraften påverkar renarna under driftsfasen som kan vara i 20–25 år. Kunskapen om hur bullret från turbinerna påverkar djuren är mycket begränsad. Kommer renarna att återvända till området och bruka det i samma utsträckning som innan vindkraftverken byggdes? Man ska också ta i beaktande att detta var en byggfas av relativt små vindkraftsparker om endast 8 och 10 verk, men ändå har de en betydande påverkan på renarnas användning av området, uppförandet av större parker får sannolikt inte mindre påverkan på renarnas möjlighet att använda betesmarkerna effektivt under byggfasen. Sammantaget visar resultaten i studien att renarna har undvikit området, reducerat användningen av flyttvägar i närheten av utbyggnadsområdet under byggfasen av vindkraftparkerna jämfört med före byggfas. I tillägg har vi också sett ett undvikande av befintlig infrastruktur, som större vägar och kraftledningar (30 kV–145 kV). Resultaten överensstämmer väl med tidigare studier av både domesticerad ren, vildren och caribou.
Stockholm: Naturvårdsverket, 2013. , p. 49