Det finns en tydlig politisk vilja att samhället ska bli mer tillgängligt för alla. Det gäller även skyddade natur- och kulturmiljöer. Länsstyrelser och andra statliga myndigheter och i förlängningen hela det offentliga Sverige har ett särskilt ansvar för att det blir så. Skyddade områden ska kunna besökas av fler. Ökad tillgänglighet kan bidra till måluppfyllelse inom både folkhälso-, frilufts-, funktionshinders, integrations- och kulturpolitiken. När fler får tillgång till information om och kan uppleva skyddade områden finns det också goda chanser att förståelsen, kunskapen och respekten för vårt gemensamma naturoch kulturarv ökar. Enligt Folkhälsoinstitutet har var femte invånare en bestående funktionsnedsättning. Tillgänglighetsåtgärder kan vara oumbärliga för den enskilda individen, men gynnar i praktiken många fler. En tumregel är att det som är nödvändigt för 10 procent är underlättande för 40 procent och bekvämt för 100 procent. Regeringen skriver att natur- och kulturmiljöer är till för alla. Så många skyddade områden som möjligt bör därför uppnå en grundläggande nivå av tillgänglighet. Alla skyddade natur- och kulturmiljöer kan och ska inte göras tillgängliga för alla besökare, men ett område kan alltid göras tillgängligt för fler besökare. Denna handbok har tagits fram för att underlätta utvecklingen i en sådan riktning.Handboken fokuserar på natur- och kulturlandskapet i skyddade områden. Men metoder och avvägningar kan till stor del användas även utanför skyddade områden, till exempel i friluftslivsområden och tätortsnära grönområden. Dess innehåll är inte bindande för förvaltare av skyddade områden, men bör följas vid åtgärder som genomförs på Naturvårdsverkets fastigheter och vid åtgärder som bekostas med statliga medel. Tillgänglighet i skyddade områden handlar inte om att skapa en färdig produkt. Arbetet med tillgänglighet bör istället ses som en fortlöpande förbättringsprocess. I handboken presenteras därför en modell för ett systematiskt och stegvist arbetssätt. Här beskrivs hur man kan gå tillväga i prioriteringen mellan olika skyddade områden, hur ett område kan kartläggas med avseende på tillgänglighet, hur målbilden kan tas fram och hur åtgärderna kan genomföras. Utvärdering, uppföljning och underhåll betonas. Handboken tar vidare upp avvägningar och diskuterar vad man bör tänka på för att undvika att tillgänglighetsarbetet kolliderar med bevarandet av andra värden. Den redogör också för den lagstiftning som påverkar och styr åtgärder inom olika typer av skyddade områden. Hit hör bland annat plan- och bygglagens regler om hänsyn till personer med funktionsnedsättning. Samråd med organisationer för personer med funktionsnedsättning är en röd tråd i arbetet med planering och genomförande av tillgänglighetsåtgärder.I handbokens andra del ges konkret vägledning och praktiska lösningar för ökad tillgänglighet. Åtgärderna spänner över allt från information till framkomlighet, det gäller att ”tänka tillgänglighet” hela vägen. Att informera m Sveriges natur- och kulturarv och att presentera informationen på ett tillgängligt sätt är något av det mest centrala i ett tillgänglighetsperspektiv. För många människor med funktionsnedsättning är det nödvändigt att i detalj kunna planera sitt besök i förväg. Att göra informationen tillgänglig betyder att göra det möjligt för alla, inklusive personer med funktionsnedsättning, att ta del av information via exempelvis tryckta medier, skyltar, telefon, webb och film. Natur-, kultur- och upplevelsestigar samt guidning och programverksamhet är effektiva instrument för att öka tillgängligheten i skyddade områden och kan utformas så att de också fungerar för exempelvis barn och personer med nedsatt syn- eller rörelseförmåga. I handboken diskuteras möjligheten att göra information och naturupplevelser tillgängliga för fler via digitala informationskanaler. Nya grepp lyfts fram, exempel är natur- och kulturvägledning via mobiltelefoner, användning av QR-koder, audiell information i mp3-format, film på teckenspråk via mobiltelefoner och virtuella besök. Framkomlighet handlar till stor del om att kringgå naturliga fysiska hinder såsom mjuka eller fuktiga underlag, trånga passager, nivåskillnader och branta lutningar och att utforma olika anläggningar som till exempel stigar, ramper, broar och grindar på rätt sätt. Handboken ger konkreta råd om hur dessa anläggningar kan byggas för bland annat personer med nedsatt syn liksom för att passa personer med nedsatt rörelseförmåga. Utformning av parkering, bänkar, rastplatser liksom grillplatser med mera belyses. Och hur gör man egentligen när man vill bygga ett tillgängligt utsiktstorn?Handboken slår fast att tillgänglighetsåtgärder inte alltid behöver vara påkostade. I många fall kan enkla åtgärder som att jämna ut stigar göra stor skillnad för många besökare som annars har svårt att ta sig ut i natur- och kulturlandskapet. I handboken ges exempel på områden där man har gjort mer omfattande åtgärder. Dessa kan tjäna som goda exempel, ge inspiration och i vissa fall också förmedla lärdomar om hur en åtgärd kan utföras för maximal tillgänglighet.