Detaljerad kunskap om hur länsstyrelserna i praktiken hanterar överlåtelse och återtagande av miljötillsyn enligt miljöbalken saknas idag och därför är det av yttersta vikt för såväl operativa som tillsynsvägledande myndigheter att kunskapsbasen ökar gällande denna fråga. Denna studie syftar därför till att (a) kvantitativt belysa omfattningen av länsstyrelsernas överlåtelse och återtagande av miljötillsyn till kommunala nämnder, samt (b) initiera en studie av de drivkrafter och överväganden som ligger bakom överlåtelse och återtagande av miljötillsyn. Studien som rapporten baseras på består huvudsakligen av två delstudier, dels en kartläggning av den dagsaktuella situationen i landet gällande överlåtande respektive återtagande av operativ tillsyn enligt miljöbalken och dels identifiering och analys av de avgörande drivkrafter och andra faktorer som gör att länsstyrelserna överlåter eller inte överlåter respektive återtar tillsyn samt de överväganden som länsstyrelserna gör. I den första delen har relevanta uppgifter samlats in från länsstyrelserna i form av förteckningar över tillsynsobjekt samt mer allmänna uppgifter kring vilken tillsyn som överlåtits respektive återtagits. Den andra delen har utgjorts av fallstudier som genomförts på två länsstyrelser som skiljer sig markant avseende graden av överlåtelse. Den mer kvantitativa kartläggning som genomförts tillsammans med de mer kvalitativa fallstudierna ger en relativt tydlig övergripande bild av situationen där landets länsstyrelser generellt är villiga att överlåta tillsyn inom samtliga tillsynsområden till kommunerna. Överlåtelse av tillsyn inom andra tillsynsområden än miljöfarlig verksamhet sker i relativt begränsad omfattning. Inom området miljöfarliga verksamheter råder den motsatta situationen. Här är överlåtelse av tillsynen den normala situationen inom stort sett samtliga branscher. Övergripande är tillsynen i nästan sju fall av tio överlåten till kommunal nämnd. De undantag från en hög överlåtelsegrad som kan identifieras kan förklaras med branschspecifika faktorer, företrädesvis omfattningen på verksamheternas miljöpåverkan. Variationerna gällande graden av överlåtelse är stor i landet, från en situation där omkring en tredjedel av verksamheterna är överlåtna till ett läge där kommunerna tagit över i stort sett alla verksamheter som är möjliga att överlåta. Det är mycket sällan, i förhållande till överlåtelseärenden, som länsstyrelserna återtar tillsynsansvar. När tillsyn återtas verkar det i normala fall ske odramatisk i samförstånd mellan länsstyrelse och kommun Generellt kan konstateras utifrån studiens resultat att skillnaderna mellan länsstyrelserna är betydligt mindre än de stora likheterna. Trots att studien har fokuserat på överlåtelse och återtagande av tillsyn utifrån ett länsperspektiv är det tydligt att graden av överlåtelse avgörs till övervägande del av kommunernas vilja att överta tillsynen. I praktiken kännetecknas tillsynsarbetet av en stor del informella kontakter länsstyrelsen och kommunerna emellan som komplement till organiserade dialogmöten som sker löpande över året samt mer formaliserade kontroller som också används. Den kunskap som länsstyrelsen därigenom erhåller utgör en god grund för överlåtelsebeslut samt utgör även en central del i uppföljningen av överlåtelsebeslut.

Studiens resultat visar att länsstyrelserna redan före den nya miljötillsynsförordningen i praktiken arbetade i stort sett i enlighet med de mer preciserade bestämmelserna som senare introducerades i den nya förordningen. I praktiken verkar alltså den nya förordningens utökade faktorer att ta hänsyn till vid överlåtelse och återtagande av tillsyn vara en anpassning till redan tillämpad praxis.