Miljöledningssystem är ett sätt att organisera miljöarbetet i en privat eller offentlig verksamhet. Det är en hjälp att fördela ansvaret, prioritera, kommunicera, följa upp och kontrollera insatserna för en bättre miljö. För att stimulera miljöarbetet i staten beslutade regeringen 1996 att statliga myndigheter ska införa miljöledningssystem. Miljöledningsarbetet i myndigheterna ska medverka till att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen. Enligt regleringsbrev för budgetåret 2012 ska Naturvårdsveket utvärdera miljöeffekterna och konsekvenserna av miljöledningsarbetet i statliga myndigheter, inklusive förslag till förbättringsåtgärder. Denna utvärdering syftar till att bedöma miljöeffekterna och konsekvenserna av miljöledningsarbetet i statliga myndigheter samt peka ut områden som kan ligga till grund för förslag till en utveckling och förbättring av miljöledningsarbetet i de statliga myndigheterna. Utvärderingen är en del av Naturvårdsverkets avrapportering på ovan nämnda regeringsuppdrag. Utvärderingens utgångspunkt är de politiska målen som ligger bakom beslutet att statliga myndigheter ska införa miljöledningssystem. En förstudie visade på att målen för miljöledningsarbetet är att statliga myndigheter ska vara ett föredöme, bidra till att uppnå en miljömässig hållbar utveckling, men också att miljöledningssystemet ska vara ett verktyg för att bidra till uppfyllelsen av de nationella miljökvalitetsmålen. En måluppfyllelseanalys har använts för att se om målen med insatserna har uppnåtts. För att få förståelse för vilka drivkrafter som behövs för att nå målen har vi också använt oss av en systemanalys. Utvärderingens resultat grundar sig på en enkät som skickades ut till 196 myndigheter. Svarsfrekvensen var 80 procent. Utöver enkäten gjordes även djupintervjuer på 19 myndigheter för att öka förståelsen för konsekvenserna, effekterna och drivkrafterna i miljöledningsarbetet. Utvärderingen visar att de flesta myndigheter har en uttalad målsättning för sitt miljöledningsarbete. Mer än hälften har kopplat dessa mål till de nationella miljökvalitetsmålen, vilket till stora delar uppfyller regeringens målsättning. Förordningen om miljöledning i statliga myndigheter (SFS 2009:907), tidigare uppdrag att införa miljöledningssystem och engagemang hos ansvariga för miljöledningsarbetet betraktas som starka drivkrafter av myndigheterna. Naturvårdsverkets ranking (en del av Naturvårdsverkets årliga uppföljning av myndigheternas miljöledningsarbete) är en relativt liten insats som fått stor effekt och är en tydlig drivkraft i myndigheternas miljöledningsarbete. Även om både departementets och myndighetsledningens intresse för miljöledningsarbetet är starka drivkrafter visar enkätresultatet att intresset idag är svagt. Enkätresultaten visar också att få myndigheter anser att statliga myndigheter är ett föredöme genom sitt miljöledningsarbete, menintervjuerna pekar på att miljöledningsarbetet förbättrats successivt genom åren. Myndigheterna uppger att miljöledningsarbetet lett till minskad miljöpåverkan, ökad medvetenhet om verksamhetens miljöpåverkan och mer ordning och reda. Mycket tyder på att dessa effekter har uppnåtts till en relativt låg kostnad. Enkätresultaten jämfördes med resultat från en enkät som Naturvårdsverket lät göra 2003. Jämförelsen visar att fler myndigheter har certifierade miljöledningssystem idag jämfört med år 2003 och att fler överväger att certifiera sig. Jämförelsen visar också att myndigheterna arbetar med indirekt miljöpåverkan i betydligt större utsträckning än år 2003. Ökningen gäller alla aktiviteter som påverkar myndigheternas indirekta miljöpåverkan, men den största ökningen har skett för aktiviteter som kunskapsspridning och tillsyn. För vidareutvecklingen av arbetet slår utvärderingen fast att Naturvårdsverkets ranking bör omfattas av ett poängsystem som fokuserar på kvalitativa bedömningskriterier. Utvärderingen slår också fast att det finns starka drivkrafter för miljöledningsarbetet i statliga myndigheter i form av förordning, uppdrag och återrapporteringskrav. För att dessa drivkrafter ska få full effekt måste dock departementet tydligare efterfråga att de efterlevs.