Att vara ute i naturen har stor betydelse för många människor. I Sverige har vi alla fri tillgång till naturen dels genom allemansrätten men också via ett nätverk av skyddade områden. Friluftslivet är ett medel för ökat välbefinnande och ökad miljömedvetenhet. Det är också en källa till sysselsättning via besöksnäringen. Intresset för vistelser i naturen och nya friluftsaktiviteter skapar förutsättningar för de som organiserar arrangemang liksom för de som hyr ut eller säljer utrustning till friluftsutövare. Ett ökat friluftsliv är positivt i många avseenden, men det kan samtidigt öka trycket på skyddsvärd natur. Många aktörer bidrar idag till att utveckla frilufslivet. Det finns i miljömålen och friluftlivsmålen bland annat skrivningar om att värna och bibehålla värden för friluftslivet, och att friluftslivet är till för alla.Denna vägledning har tagits fram för att möta en växande efterfrågan på organiserade frilufts- och naturturismaktiviteter inom naturskyddade områden. Vägledningen riktar sig i första hand till reservatsbildare och förvaltare av skyddad natur. Organisationer och näringsidkare som organiserar friluftsarrangemang kan ha nytta av vissa delar. I vägledningen beskrivs metoder och arbetssätt för samarbete mellan förvaltare och organisatör. Den informerar om friluftsliv och ger förvaltaren verktyg för att på längre sikt hantera ett ökat besökstryck i skyddade områden från organiserade grupper. Vägledningen ger bland annat exempel på hållpunkter användbara i bedömningen av specifika arrangemang. Bedömningspunkterna utgår från hållbarhetskriterierna i europeisk Agenda 21 för Hållbar turism och från den lagstiftning som reglerar naturskydd och organiserad verksamhet i skyddad natur. Vägledningen uppmanar till dialog mellan organisatör och förvaltare vid planering av organiserad frilufts- och naturturismverksamhet. Det betonas att det i första hand är den som är verksamhetsutövare som är skyldig att vidta de åtgärder som behövs för att förebygga eller motverka skada på människor eller natur- och kulturmiljön.Friluftslivet utvecklas snabbt och i olika riktningar. Exempel är äventyrsbaserat friluftsliv som använder naturen som en global friluftslivsarena och sportifiering som downhill cykling. En annan trend är kommersialisering av friluftslivet med nya material, ny teknik, utrustning som leder till nya aktiviteter, turismarrangemang och målgrupper. Samtidigt finns efterfrågan på upplevelser i opåverkad miljö med höga natur- och kulturvärden. Det skyddade området fyller en bevarandefunktion samtidigt som det är en tillgång för människor som vill uppleva skyddsvärd natur. För ett hållbart brukande av upplevelsevärdena i ett skyddat område är det viktigt att det finns bra information samt möjligheter till erfarenhetsutbyte om förutsättningarna att bedriva friluftsliv och naturturism. Det är viktigt att planera och genomföra förvaltningen av skyddade områden så att både enskilda friluftsutövare och organiserade grupper får positiva naturupplevelser under sin vistelse i skyddade områden. Genom organiserade frilufts- och naturturismarrangemang kan allt fler få möjlighet att uppleva naturområden på ett tryggt och säkert sätt. Det innebär också att människor som inte har stor erfarenhet av friluftsliv eller av att vistas i naturen, ges möjlighet att uppleva naturen och kulturen i landets mest värdefulla naturområden. Att det skapas en dialog mellan förvaltare och de aktörer som erbjuder arrangemang i skyddade områden skapar i sin tur förutsättningar för att organisatörer kan vara en del i skötsel av naturområdet och delaktig i spridning av information om skyddade områden. Naturturism och organiserad friluftsverksamhet ökar möjligheterna för att förstå syftet med naturskydd och arbetet med att bevara biologisk mångfald. Samverkan mellan aktörer bör formaliseras med regelbundna möten. Målet bör vara en gemensam bild av i vilken omfattning och i vilka områden organiserad verksamhet kan och bör bedrivas. Samverkansråd är en möjlig form för sådan dialog.