Det finns en stor mängd styrmedel som kan kopplas till hållbar mobilitet och planering av transportsystemet och som har betydelse i arbetet med att nå miljökvalitetsmålen och generationsmålet. De styrmedel som analyseras i rapporten baseras på tidigare kartläggningar. Utöver detta har fallstudier genomförts av den regionala planeringen. Regionala strategidokument och planer har studerats och intervjuer har genomförts med ansvariga för de regionala utvecklingsstrategierna i tre län. Insamlat underlag har sedan analyserats utifrån hinder och möjligheter att nå miljökvalitetsmålen och generationsmålet. Analyserna har gjorts utifrån ett miljömålsövergripande perspektiv inom dimensionerna resursutnyttjande, luftutsläpp/klimatfaktorer och gröna samband i landskapet.Det finns ett stort antal styrmedel som styr transportsystemet i önskvärd riktning avseende hållbar mobilitet och miljövänlig transportplanering. Samtidigt finns styrmedel för vilka det på förhand inte med säkerhet går att säga något om riktningen i förhållande till miljökvalitetsmålen. Detta beror på att den lagstiftning som styr planeringen i många fall är avvägningsstyrmedel. Avvägningen inom samhällsplaneringen har till syfte att väga intressen mot varandra och vara underlag för det demokratiska beslutsfattandet. Parallellt med de styrmedel som styr planeringen, styrs transportplaneringen av en komplex målstruktur som inte ger någon tydlig riktning. Det övergripande målet för svensk transportpolitik är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. Detta mål har ett antal prioriterade områden som delas in i funktionsmål och hänsynsmål. Funktionsmålet handlar primärt om att skapa god tillgänglighet för människor och gods. Hänsynsmålet delas i ett antal delar som behandlar mål rörande ökad säkerhet, minskad miljöpåverkan och bidrag till förbättrad och hälsa. Om inte målkonflikter är identifierade och utklarade eller om inte anvisningar finns för principer för hantering av dem, är det svårt att målstyra genom en flermålsstruktur. Ett svar på frågan om vilka mekanismer som är avgörande för utvecklingen kan vara att det finns målkonflikter mellan de mål som planeringen har att ta hänsyn till och att dessa inte hanteras på ett transparent sätt. Dessutom saknas i många sammanhang metoder och processer för att hantera målkonflikter. En möjlig förändring kan vara en tydligare målstyrning för att säkerställa att utvecklingen inte sker på bekostnad av miljömålen. En planering där målstyrningen stärks innebär dock inte att man kan bortse från målkonflikter.Samhällets strukturer, bland annat lokalisering och utformning av bebyggelse och transportinfrastruktur, utgör viktiga grundläggande förutsättningar för hur transporterna, efterfrågan på att resa och fördelningen på transportmedel och färdsätt utvecklas. Tät funktionsblandad bebyggelse innebär större potential för gång, cykel och kollektivtrafik. Täta städer kan dock ge upphov till andra målkonflikter som gör att det blir svårt att få genomslag för en kraftig styrning i denna riktning. Utöver detta finns en mängd styrmedel som syftar till att förändra beteendet mot en mer hållbar mobilitet. Ekonomiska styrmedel har konstaterad effekt, men i den omfattning de används idag räcker de inte till för att nå miljömålen. Vissa mål, exempelvis buller och lokala luftföroreningar, kan påverkas genom lokala åtgärder i form av dubbdäcksförbud, trafikregleringar och miljözoner. Så kallade mobility management åtgärder används för att förändra människors beteenden när alternativa resmöjligheter finns. För att öka kommuners möjligheter att styra transportsystemet föreslås fortsatt utredning av kommunal parkeringsskatt och avtal om maxtak för transportintensiva verksamheter. De regionala utvecklingsstrategierna och programmen utgår från hållbar utveckling och arbetet med att ta fram dem följer de riktlinjer som finns i Förordning (2007:713) om regionalt tillväxtarbete. I arbetet med att ta fram strategin integrerar regionen den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling, men regionerna gör det på olika sätt och de har olika syn på hur den miljömässiga dimensionen ska hanteras. Gemensamt är dock att det inte tas fram alternativa målbilder eller utvecklingsscenarier, utan prioriteringarna mellan målen görs i diskussion och samråd under processen. Utöver detta saknas miljöbedömningar och behovsbedömningar, dock med undantag för Stockholms läns regionala utvecklingsplan som styrs av en annan lagstiftning. Arbetet med den miljömässiga dimensionen vid framtagande av de regionala utvecklingsstrategierna behöver stärkas. Det kan göras genom att komplettera Förordning (2007:713) om regionalt tillväxtarbete med hänvisningar till miljökvalitetsmålen och till lagstiftningen om miljöbedömningar.Det har i andra sammanhang förts fram förslag om att sammanföra länstransportplanerna med de regionala utvecklingsstrategierna och att göra tilldelning av medel beroende av om planen bidrar till uppsatta nationella mål om transportsnål samhällsplanering. Samtidigt som det finns behov av att knyta medel till måluppfyllelse finns det en risk för att transportfrågorna skulle komma att dominera de regionala utvecklingsstrategierna och att övriga områden blir underordnade, vilket i sin tur kan försvåra hanteringen av målkonflikter. Förslaget tjänar på en grundlig genomlysning och framtagande av förslag på hur de nämnda problemen kan hanteras. Med stöd av innehållet i denna rapport har vi identifierat behov av fördjupade studier. En sådan studie skulle behöva handla om metoder och processer för att tydliggöra målkonflikter och hantera dem, och hur dessa kan implementeras i planeringen. Vidare finns det behov av att ta fram konkreta delmål för miljövänlig och transportsnål planering och att lyfta fram goda exempel. Dessutom vore det värdefullt att ta fram ny kunskap om transportplaneringens effekter genom att studera vilken betydelse myndighetsprioriterade respektive politiskt prioriterade infrastrukturobjekt har i förhållande till miljökvalitetsmålen.