et finns relativt stora mängder bygg och rivningsavfall som deponeras eller förbränns i blandade fraktioner. Det finns en potential att göra avfallshanteringen mer resurseffektiv genom att styra dessa mängder mot återanvändning och materialåtervinning. Uppgifter på hur stora mängderna avfall från bygg-, riv- och anläggningssektorn är relativt osäkra och därmed också potentialen för hur mycket som skulle kunna återvinnas om rätt åtgärder och styrmedel införs. Syftet med projektet är att genomföra uppskattningar av de avfallsmängder som har påverkan på etappmålet för bygg- och rivningsavfall. Målet med projektet är att ta fram ett vetenskapligt underlag för åtgärder som kan användas för att nå etappmålet om minst 70 viktprocent förberedande till återanvändning, återanvändning och återvinning senast år 2020. Elva åtgärder har analyserats, varav sju i detalj och fyra endast översiktligt, och föreslagits som underlag till Naturvårdsverkets fortsatta arbeta med att styra marknaden i önskad riktning till 2020. Analysen visar att de åtgärder som valdes ut inte bidrar nämnvärt till återvinningsmålet i motsats till den initiala bedömningen. Detta beror främst på den korta tidsrymden: återvinningsmålet är mindre än fem år bort och att anläggningsavfall som exempelvis betong och asfalt i mycket stor utsträckning redan går till återvinning. Analysen visar dock att mängderna som ingår i återvinningsmålet för bygg- och rivningsavfall i verkligheten troligen är betydligt högre än vad som tidigare har rapporterats. Detta beror främst på att asfaltsmängder till materialåtervinning inte är inkluderade i dagens måluppföljning men också på att återvinningsmängderna från C- och U-klassade avfallsverksamheter inte räknas in. Detta innebär att återvinningsmålet redan idag kan vara uppnått vilket skulle innebära att åtgärder i syfte att klara återvinningsmålet skulle vara omotiverat även om det finns andra skäl såsom miljömässiga att öka återvinningen. Det finns ett behov att förbättra statistiken för att säkerställa huruvida återvinningsmålet redan är uppnått. Detta ska dock inte tolkas som att inga åtgärder bör tas inom återvinning av byggoch rivningsavfall ur ett miljöperspektiv. En mycket stor del av dagens bygg- och rivningsavfall återvinns i lågvärdiga tillämpningar med en tydlig tonvikt på konstruktionsmaterial på deponi och skulle med de analyserade åtgärderna kunna gå till en mer högvärdig återvinning. Detta påverkar inte återvinningsmålet i sig, men har betydelse för miljön. För fraktionerna betong och tegel är miljönyttan av återvinning låg eller obefintlig. Miljönyttan av återanvändning är däremot mycket högför betong respektive hög för tegel och åtgärder för dessa material ska därför inriktas på återanvändning. På längre sikt kan Sverige nå ett stadie då färre deponier behöver konstruktionsmaterial och vid ett oförändrat återvinningsmål kommer det då att bli svårare att uppnå målet. Vid en sådan tidpunkt blir åtgärderna ”kvalitetystem för mineralavfall” och ”utökad och mer långtgående sortering” viktiga åtgärder. Anläggningsägarna kommer sannolikt även fortsättningsvis aktivt arbeta för att avfall ska klassas som konstruktionsmaterial istället för att formellt deponeras för att undvika deponiskatt.