Riksdagen beslutade i december 2010 att förändra älgförvaltningssystemet, då den dåvarande älgförvaltningen saknade tillräcklig helhetssyn och styrning, vilket begränsade möjligheterna att kontrollera en älgstam. Förändringen grundade sig på att förvaltningen ska vara lokalt förankrad och ekosystembaserad för att skapa en älgstam av hög kvalitet i balans med foderresurserna samt ta bättre hänsyn till rovdjur, mängden viltolyckor i trafiken med älg inblandad, skador på skog och biologisk mångfald än tidigare. Förvaltningen ska också vara adaptiv, vilket innebär att den ska anpassas till nya eller förändrade förhållanden. Faktaunderlag i form av data om älgen och betesskadorna är centrala för förvaltningen. Dessutom ville regeringen se en så enkel, kostnadseffektiv och rättssäker förvaltning som möjligt i förhållande till de uppsatta målen. För att underlätta genomförandet av detta beslutade riksdagen att införa en ny ansvarsnivå, så kallade älgförvaltningsområden. Inom varje sådant område ska en älgförvaltningsgrupp tillsättas som har till uppgift att upprätta en älgförvaltningsplan för området. Samverkan inom älgförvaltningsgruppen men också mellan älgförvaltningsgruppen och de lokala älgskötselområdena och länsstyrelserna är central och ska genomsyra förvaltningen. Naturvårdsverket fick år 2013 regeringens uppdrag att utvärdera 2012 års älgjaktsreform. Uppdraget ska ske i samråd med länsstyrelserna och belysa hur älgförvaltningen fungerar utifrån målen i propositionen samt identifiera områden eller frågor som behöver förbättras. Utvärderingen behandlar i första hand den nya nivån inom älgförvaltningen, det vill säga älgförvaltningsområdena och älgförvaltningsgrupperna, men till viss del också de andra nivåerna inom förvaltningen. Utvärderingen är baserad på en e-postenkät som skickats till 148 slumpmässigt utvalda representanter från 74 av landets 149 älgförvaltningsgrupper samt djupintervjuer med 37 representanter som är verksamma inom centrala och regionala myndigheter, skogsindustrin, markägarorganisationer och jägarorganisationerna samt universitet och enskilda privatpersoner med bred erfarenhet av älgförvaltningen. Även om flera av propositionens målsättningar är svåra att utvärdera mot och relativt kort tid har förflutit sedan den nya förvaltningen togs i bruk pekar det mesta på att förvaltningen utvecklas i rätt riktning och att man närmar sig målsättningarna i propositionen. Älgförvaltningen har blivit mer ekosystembaserad, adaptiv och lokalt förankrad. Även om älgförvaltningen utvecklas i rätt riktning och utvärderingen pekar på att förvaltningen är på väg att nå målen i propositionen, kvarstår flera områden som behöver ses över eller åtgärdas för att förvaltningen fullt ut ska nå målen och intentionen med propositionen.Mycket tyder på att propositionens målsättning om enkel, kostnadseffektiv och rättssäker förvaltning inte uppnåtts. Alla ambitioner har inte kunnat genomföras inom ramen för självfinansieringen, vilket var propositionens intention. Initialt verkar också kostnaderna för länsstyrelserna ha ökat i och ed införandet av den nya förvaltningen. Det är lätt att få intrycket att förvaltningens administration har förenklats då länsstyrelsernas registreringsarbete har minskat, men samtidigt har andra arbetsuppgifter på länsstyrelserna ökat i och med den nya förvaltningen. I sin helhet verkar administrationen inom systemet ha ökat om man ser till den totala mängden arbete inom hela förvaltningen. Utvärderingen konstaterar att förvaltningen i sin helhet är omfattande. Den stora organisationen kräver mycket insatser från många människor på såväl nationell, regional som lokal nivå. Även om ersättning för olika typer av arbetsinsatser utgår görs mycket arbete i förvaltningen på ideell basis. Utvärderingen konstaterar att drygt hälften av representanterna i älgförvaltningsgrupperna upplever att arvodet är för lågt. Den adaptiva förvaltningen kräver hög kunskapsnivå och fungerande datasystem. Representanterna i älgförvaltningsgrupperna efterfrågar också mer resurser för lokaler, utrustning, utbildningar, fika, etc. för att kunna hålla träffarna på ett önskvärt sätt. Utvärderingen drar därför slutsatsen att förvaltningen totalt sett är underfinansierad, varför resurser bör tillföra. I annat fall bör ambitionsnivån minska.Både intervjuer och enkät pekar på att den nya älgförvaltningens organisation är otydlig vad beträffar rollerna och befogenheterna mellan länsstyrelsen, älgförvaltningsområdena/grupperna och älgskötselsområdena. Bland annat yttrar sig detta genom olika åsikter angående vilken nivå i förvaltningen som är och bör vara styrande. Utvärderingen har identifierat att styrningen sker på olika sätt i olika län och älgförvaltningsområden. Otydliga roller kan påverka såväl styrningen, effektiviteten som samrådsprocesserna negativt och bör därför ses över.En klar majoritet av representanterna i älgförvaltningsgrupperna har gått någon av de utbildningar som deras respektive organisation (markägarnas eller jägarnas) eller länsstyrelsen hållit. Samtidigt efterfrågar så många som 40 procent av älgförvaltningsgruppernas representanter mer utbildning om bland annat älgförvaltningen, samverkansprocessen och inventeringsmetoder. Intervjuer med handläggare vid länsstyrelserna pekar på att utbildningsinsatser är ett viktigt område med tanke på att förvaltningen går in i en ny mandatperiod under 2015 och att många representanter i älgförvaltningsgrupperna kan komma att ersättas. Det finns också indikationer på att många förvaltningsplaner, men också samverkan inom älgförvaltningsgrupperna, kan förbättras betydligt med ytterligare utbildningsinsatser. Utvärderingen slår därför fast att utbildningsinsatserna inför nästa mandatperiod inom älgförvaltningen bör utökas för att kompetensen inom förvaltningen ska säkerställas. Utbildning om samrådsprocessen anses särskilt viktigt då det kan skapa bättre förutsättningar för likartade förväntningar på samrådsprocessen. Ett annat viktigt konstaterande från utvärderingen är att utbildningarna bör vara gemensamt utformade av förvaltningens parter och erbjudas till samtliga i förvaltningen. Utbildningsinsatser av denna karaktär kan komma att kräva mer resurser än vad som finns tillgängligt idag. Utökade resurser för utbildningsinsatser bör därför övervägas. Samrådsprocessen är en central del i förvaltningstanken. Den fungerar till stora delar, men utvärderingen visar att det finns konflikter inom och mellan de organisatoriska enheterna i förvaltningen. I vissa fall fungerar inte samrådsprocesserna på grund av allt för stora motstridiga intressen. Brist på kunskap om förvaltningen och hur den fungerar kan också påverka samrådsprocesserna negativt. Likartade förutsättningar vad gäller tid, resurser och kompetens är viktiga för en väl fungerande samrådsprocess. Utvärderingen konstaterar att markägarnas utslagsröst inom älgförvaltningsgrupperna skapar risk för konflikter i älgförvaltningsgrupperna. Det ska även tilläggas att källor till konflikter inom förvaltningen också rört sig om ”dålig personkemi” mellan individer. Utvärderingen slår fast att samrådsprocessen är av mycket stor vikt för en väl fungerande älgförvaltning och att konflikter eller ineffektivt arbete som ett resultat av brister i samrådsförfarandet i viss utsträckning kan förebyggas med bland annat utbildning och ökad tydlighet. Därför bör utbildningsinsatser rörande samverkansprocessen införas.Det tar tid att införa en förvaltning, särskilt en förvaltning som bygger på att så många personer på så många nivåer måste samverka och i bästa fall nå konsensus. Utvärderingen bedömer att, trots att en hel del kvarstår att förbättra och utveckla, förvaltningen har implementerats på ett bra sätt på kort tid.