lgelbäcken, som är Säbysjöns utloppsbäck, har sitt lopp genom fyra kommuner. Den börjar sitt lopp mot havet i Järfälla kommun, passerar i kulvert under Barkarby flygfält, rinner därefter in i Stockholms kommun mellan tätt befolkade stadsdelar såsom Tensta, Rinkeby, Akalla, Husby och Kista. När bäcken rinner under Kymlingelänken befinner den sig i Sundbybergs kommun och efter ca 1,5 km når den Solna kommun. Efter att via kulvertar ha passerat stambanan och E4 vid Sörentorp rinner den slutligen genom Ulriksdals slottspark och ut i den trösklade havsviken Edsviken. Bäckens avrinningsområde berör även Sollentuna kommun. lgelbäcken har på senare år blivit mycket omskriven och känd för att här finns den i Sverige nordligaste kända förekomsten av fiskarten grönling. Grönlingen är upptagen på artdatabankens hotlistor under kategori 2 som en sårbar art (se inledning). Arten är för övrigt känd endast från ett fåtal vattendrag i Syd- och Mellansverige. 

Igelbäckens avrinningsområde, inkl. Säbysjöns, är 29 km2 stort och består till ca 50% av skogsmark. Den öppna marken och bebyggda/hårdgjorda ytor svarar för vardera ca 23%. Andelen bebyggda ytor är således förhållandevis hög. Det dagvatten som alstras inom dessa ytor avleds till betydande del till en dagvattentunnel, Järvatunneln, som mynnar i Edsviken. Vattenkvalitet Under perioden mars 1989 till januari 1990 genomförde Länsstyrelsen vattenkemiska undersökningar i lgelbäcken. Vid en beskrivning av vattenkvaliteten tillämpas termino­logi och klassgränser enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Vattnet i Igel­bäcken kan, med avseende på fosfor, karakteriseras som måttligt näringsrikt - näringsrikt tillstånd (klass 3-4). Vid vissa mättillfällen uppmättes dock förhållandevis låga halter, 11 resp. 16 ug/1. Den högsta medelhalten registrerades nedströms Barkarby flygfält, 44 ug/I, medan medelhalterna vid övriga provpunkter varierade mellan 22 och 31 ug/I. Vad gäller kväve så kan tillståndet betecknas som höga kvävehalter (klass 4). Medelhalterna under året varierade vid de olika provpunktema mellan 0,9 och 1 ,0 mg/I. De lägsta halterna uppmättes vid augustiprovtagningen (0,42-0, 78 mg/I) och de högsta i januari 1990 (1,5-2,2 mg/I). Syretillståndet kan vid provpunkterna 1, Säbysjöns utlopp, och 2, Barkarby flygfält betecknas som mycket syrefattigt tillstånd med stor syretäring (klass 5), i Djupandiket som syrefattigt tillstånd med tydlig syretäring (klass 4) och vid övriga provpunkter som svagt syretillstånd med måttlig syretäring (klass 3). Trots att det finns sträckor med porlande vatten var detta inte tillräckligt för att höja syremättnaden till 100%. 

Vattnet i lgelbäcken kan vidare karakteriseras som svagt till måttligt färgat (klass 2- 3), som betydligt till starkt grumligt (klass 4 - 5) och i provpunktema 1-3 som ett vatten med måttligt hög slamhalt (klass 3), som hög slamhalt (klass 4) i provpunkt 4 och som mycket hög slamhalt (klass 5) vid de båda nedersta provpunkterna. Buffertkapaciteten, dvs. motståndskraften mot försurning, var mycket god vid samtliga provpunkter. Närinqstransporter Under mätåret 1989/90 transporterades ca 50 kg fosfor och ca 1 700 kg kväve via lgelbäcken till Edsviken. Av den totala fosfortransporten utgjorde löst fosfatfosfor ca 30% och nitratkväve ca 60% av den totala kvävetransporten. Arealförlusterna av fosfor och kväve blev mycket låga under den aktuella mätperioden. Beräknat på hela avrinningsområdet blir under mätåret fosforförlusterna 0,02 kg/ha och kväveförlusterna 0,6 kg/ha (0,8 kg/ha om man antar att dagvatten från hårdgjorda ytor avleds till dagvattentunneln). Tänkbara orsaker till de ovanligt låga näringsförlusterna kan vara 1) att näringsupptag i vegetation, denitrifikation av kväve m.fl. processer är av stor betydelse detta lågflödesår, 2) att förhållandet att högflöden dräneras "baklänges" till Järvatunneln medför att en betydande mängd vatten och därmed även föroreningar lämnar avrinningsområdet via tunneln. 

Som slutsats av mätningarna kan man alltså konstatera att vattenkvaliteten i Igel­bäcken är relativt god tack vare att bäckens närområde är förhållandevis oexploaterat och att förorenat dagvatten avleds till Edsviken via dagvattentunneln. Avsevärt mycket sämre miljöförhållanden kan iakttas i den närbelägna Bällstaån, som har ungefär lik­artade naturgivna förutsättningar men som tillförs betydligt större mängder föroreningar från det exploaterade närområdet till ån. Ur föroreningssynpunkt är det således positivt att lgelbäcken inte belastas med alltför stora mängder dagvatten. Ur hydrologisk syn­punkt är det däremot en nackdel för bäcken att vatten från nära en fjärdedel av av­rinningsområdet inte avrinner via vattendraget utan förs direkt till Edsviken vid Järva dagvattentunnel.