ett ur ett geografiskt perspektiv släpper vi i Sverige ut förhållandevis lite växthusgaser per år och person jämfört med andra rika länder. Utsläppen har också minskat över tid. Det är förstås en viktig framgång. Men vad den nationella statistiken, som publiceras i enlighet med Kyotoprotokollet, inte säger något om är de utsläpp som vår konsumtion och livsstil för med sig globalt sett. Denna rapport utgår från ett konsumtionsperspektiv i analysen av svenskarnas utsläpp. Där inkluderas alla utsläpp av växthusgaser, även de som uppstår i andra länder från varor som vi importerar och från internationella transporter. På motsvarande sätt räknas de utsläpp som genereras av svensk export bort. Med ett sådant angreppssätt ser utvecklingen annorlunda ut. När växthusgasutsläppen från konsumtionen i Sverige analyseras över tid märks en gradvis ökning. Enligt Naturvårdsverket var dessa utsläpp 17 procent högre 2011än vad de var 1993. Bakom den ökningen döljer sig en kraftig stegring av konsumtionsvolymen, motsvarande 45 procent i fasta priser. Att utsläppsvolymen inte har ökat i samma takt beror på att konsumtionen blivit mindre utsläppsintensiv. Hur ser det då ut om vi blickar framåt? FN har satt upp ett mål om att uppvärmningen fram till 2050 måste begränsas till 2 grader. Enligt en sammanvägning av en rad studier behöver de totala globala växthusgasutsläppen sannolikt bli hälften så stora år 2050 som de var basåret 1990. Eftersom växthusgaser har olika grad av påverkan på den globala uppvärmningen brukar utsläpp uttryckas i form av koldioxidekvivalenter. Om utsläppsutrymmet för 2050 fördelas lika på en beräknad global befolkning på 9,6 miljarder människor så motsvarar det ett klimatmål på mindre än två ton koldioxidekvivalenter per person och år. Det är ungefär 80 procent lägre än dagens utsläpp. Den övergripande frågan i den här rapporten är hur vi kan uppnå konsumtionsmönster som resulterar i så pass radikala minskningar.Enbart effektivisering inte tillräckligtUtsläppsminskningar kan ske genom att vi minskar vår konsumtion av produkter och tjänster som orsakar utsläpp av växthusgaser. Det kan också ske genom att produktionen av det vi konsumerar effektiviseras och därmed ger upphov till mindre utsläpp. Takten för denna eko-effektivisering var 1,4 procent per år under den senaste 20-årsperioden. Ett av rapportens scenarier visar att inte ens en fördubblad eko-effektivisering räcker för att nå hållbara utsläppsnivåer till 2050. Det mest radikala scenariot omfattar förutom en fördubblad eko-effektivisering även en ökad andel tjänstekonsumtion och långsammare konsumtionsökning genom en arbetstidsförkortning. Detta gör att de beräknade utsläppen sjunker ytterligare, men inte hela vägen till målsättningen.För att nå hela vägen krävs radikala förändringar avseende bland annat vägtransporterna, maten, flyget och det globala energisystemet. I den här rapporten analysras särskilt maten och flyget bland annat avseende vilka tekniska och beteendemässiga förändringar som skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser. Rapporten innehåller också beskrivningar av hur konsumtionen har sett ut fram till idag samt vilken utveckling som kan förväntas framöver utifrån olika scenarier.Mat: Stora skillnader mellan olika livsmedelNär det gäller matproduktion kommer växthusgasutsläppen i huvudsak från odling och djurhållning. Kött- och mjölkproduktion ger upphov till metanutsläpp från idisslande djurs magar, samt lustgas och metan som läcker ut vid gödselhanteringen. Inom vegetabilieproduktion orsakas utsläppen bland annat av lustgasutsläpp från kvävegödsling. Användning av fossila bränslen för odling och transporter och utsläpp från tillverkning av handelsgödsel utgör däremot i de flesta fall en mindre del av ett livsmedels klimatpåverkan.Idag uppgår utsläppen som orsakas av varje svensks matkonsumtion till omkring 1,8 ton koldioxidekvivalenter per år. 75 procent av utsläppen kommer från kött och mejerikonsumtion, detta trots att dessa matkategorier bara utgör 35 procent av vårt kaloriintag. Att utsläppsnivåerna ser så olika ut för olika livsmedel innebär att en förändrad sammansättning av vad vi äter är en möjlig väg för att minska matkonsumtionens klimatpåverkan. I rapporten skissas fyra olika framtidsscenarion utifrån olika utvecklingsvägar. Scenariot som utgår från en minskad andel nötkött och lamm imaten (de livsmedel som har störst klimatpåverkan) skulle år 2050 ge utsläpp på omkring ett ton koldioxidekvivalenter per person och år. Om kött, mejeri och fisk helt ersätts med vegetabilisk föda skulle utsläppen nå ner till 0,3 ton. Flygresor: Utsläpp i direkt relation till mängden flygande Flygets klimatpåverkan uppstår dels i form av koldioxidutsläpp vid förbränning avdet fossila flygbränslet och dels genom bildandet kondensstrimmor på hög höjd. Utsläppen från svenskarnas flygresor har enligt våra beräkningar fördubblats de senaste 20 åren och motsvarar idag cirka 1,1 ton koldioxidekvivalenter per år. Utsläppen från svenskarnas flygande beräknas idag vara i samma storleksordning som utsläppen från alla svenska personbilar. Flygets klimatpåverkan kan begränsas genom eko-effektivisering – bland annat i form av effektivare motorer, nya flygplanskonstruktioner och genare flygvägar. Effekten från sådana åtgärder är dock begränsade och förefaller långt ifrån tillräckliga för att undvika en fortsatt ökning av flygets totala utsläpp.Utvecklingen av privat flygresande skissas i olika scenarion fram till år 2050. I ett av dem fortsätter växthusgasutsläppen från privat flygresande öka i linje med utvecklingen fram till idag, kombinerat med maximal eko-effektivisering. Det beräknas ge utsläpp på 1,8 ton koldioxidekvivalenter per person och år. Om volymen däremot slutar öka utan istället ligger kvar på dagens nivå blir utsläppen mellan 0,4–0,6 ton, beroende på graden av eko-effektivisering.Vägar till klimatmässigt hållbar konsumtion 2050Analyserna ovan indikerar att det är möjligt att minska de totala utsläppen till nivåer som grovt sett ligger inom det beräknade utsläppsutrymmet på ungefär två ton per person år 2050. Men det kräver ökad takt i eko-effektiviseringen i kombinationmed begränsningar av konsumtionsvolymerna på några enskilda områden.För att kunna förändra konsumtionsmönster gäller det att förstå vad som formar dem. Rapporten pekar på två dimensioner som påverkar människors privata konsumtion: Å ena sidan marknaden med dess utbud och prisrelationer, å andra sidan kunskaper, normer och attityder som bärs av individen. Dessa båda fält samspelar med varandra: Förändringar på marknaden kan påverka normer och attityder och individers värderingar och agerande kan påverka marknaden. Utbudet på marknaden, alltså vad som finns att köpa, är en av de faktorer som styr vår konsumtion. Här kan politiska beslutsfattare göra avgränsningar genom att förbjuda produkter som bedöms vara miljöfarliga, eller utforma regleringar i form av exempelvis kemikalieinnehåll eller maxnivå för elåtgång för apparater. Individers konsumtionsval påverkas också av prisrelationer – hur priserna på varor och tjänster ser ut och hur de förhåller sig till varandra. Det kan till exempel handla om priset på solkraft i förhållande till kolkraft, nötkött i förhållande till andra livsmedel eller flygresor i relation till tåg. Prisrelationerna kan påverkas genom olika former av beskattning, eller subventioner för att gynna den typ av konsumtion som bedöms vara långsiktigt hållbar. Nya affärsmodeller kan också förändra prisrelationer och konsumtionsmönster, exempelvis genom att det blir mer fördelaktigt att hyra eller leasa produkter istället för att köpa. Ett annat sätt att skapa mer hållbara konsumtionsmönster är att påverka konsumtionsvolymerna. Det kan ske på flera sätt. I rapporten nämns bland annat en utvidgad delandekultur och marknad för begagnade varor, en ökad andel tjänstekonsumtion samt individuella utsläppsrätter.Konsumtionens klimatpåverkan kan också minskas genom att enskilda individer börjar göra andra val, utifrån ökad kunskap eller förändrade attityder. Som konsumenter påverkas vi av information, exempelvis om vilken miljöpåverkan olika produkter och tjänster har. Samtidigt handlar vårt köpbeteende inte bara om rationella val. Konsumtion spelar en stor roll i vårt identitetsskapande, och reklam spelar till stor del på känslor och sociala normer. Detta kan leda till att individer trots kunskap och vilja inte gör miljömässigt hållbara val. Det är en stor utmaning att uppnå klimatmässigt hållbara konsumtionsmönster. Klimatpåverkan från både mat- och flygområdet ökar och motsvarar idag tillsammans nästan 3 ton koldioxidekvivalenter per person och år. I slutsatserna påpekasdet att för att ha goda chanser att nå klimatmålet och generationsmålet behöver kraftfulla styrmedel utvecklas och införas. Förslag om nya styrmedel tas dock sällan emot positivt av allmänhet och intresseorganisationer. Experter och offentliga organ kan bidra till mer positiva attityder genom att sprida kunskap om matens och flygets klimatpåverkan, och om konsekvenserna av olika styrmedel. Politiker och andra opinionsbildare kan bidra till samhällsdiskussionen om vårt moraliska ansvar, argumentera för fördelarna med nya styrmedel, och därigenom öka acceptansen för dessa.