Detta åtgärdsprogram omfattar sex skalbaggar vars utveckling sker i olika typer av äldre död tallved. Med äldre död tallved avses döda tallar och tallågor utan bark. Gulfläckig praktbagge och hårig blombock har en sydostlig utbredning i landet och finns idag främst i Kalmar och Gotlands län. Raggbock, skrovlig flatbagge och tallbarkbagge har troligen varit utbredda över hela landet. Tallbarkbagge hittas idag främst i Gotlands län medan raggbock och skrovlig flatbagge ännu finns i många län. Stubbfuktbaggen har en nordlig utbredning i landet. Av raggbock, skrovlig flatbagge, tallbarkbagge och kanske även stubbfuktbagge bedöms Sverige hysa huvuddelen av arternas populationer i Europa väster om Ryssland.De tallevande insektsarterna hotas idag på flera olika sätt. I produktionsskog försämras miljön framförallt genom att gamla träd och äldre död ved avlägsnas eller förstörs. I skyddad skog sker en fortgående försämring av arternas förutsättningar genom en naturlig igenväxning, vilket ökar beskuggningen. Arterna gynnas av långsamväxande och brandskadad ved, men sådan ved nyproduceras i alldeles för liten omfattning. Genom att populationerna i de flesta fall är ytterligt små, och i de flesta fall starkt isolerade, krävs snara och ibland omfattande åtgärder i direkt anslutning till befintliga populationer för att hindra utdöenden. Skrovlig flatbagge, stubbfuktbagge och tallbarkbagge kräver till synes en kontinuerlig tillgång av utvecklingsplatser på beståndsnivå, då deras spridningsförmåga är särskilt begränsad. Gulfläckig praktbagge, hårig blombock och raggbock, som har betydligt större kroppsstorlek, har med största sannolikhet en bättre flygförmåga. Därmed är de ej lika beroende av kontinuitet på beståndsnivå. Även dessa arter gynnas dock av att åtgärder görs invid förekomster, särskilt om populationerna är små.Flera nationellt viktiga områden för hotade vedinsekter på tall kan pekas ut, huvuddelen i redan skyddad skog i och i anslutning till dessa behövs åtgärder av olika slag för att medge långsiktigt tillräckliga populationsstorlekar, men även för att en effektiv restaurering skall kunna ske. Detaljerade inventeringar av lämplig utvecklingsved och arter behövs för att optimera skötselåtgärder i landskapet. I många trakter, och i vissa fall hela län, är kunskapsläget sådant att man kan förmoda förekomster, men inventeringar behövs för att klarlägga dessa. I vissa fall finns huvuddelen av förekomsterna i brukad skog.Naturvårdsbränning och skogsbrand har visat sig vara mycket positivt för t.ex. raggbock och gulfläckig praktbagge. Restaurering av tallskog genom bränning är troligen det effektivaste sättet att gynna dessa arter. Sådan naturvårdsbränning föreslås därför öka i omfattning och i högre grad lokaliseras till särskilda trakter med förekomst av brandgynnade arter. Erfarenheter bör samlas på ett systematiskt sätt i samband med restaureringsåtgärder, inklusive uppgifter om mängd och kvalitet på tallved före och efter åtgärder, samt arters respons. Bränning kan kombineras med annan skötsel, t.ex. skogsbete, för att förlänga den öppna fasen, eller med selektiv avverkning innan bränning för att skynda på utvecklingen av lämplig död ved. Som en akut åtgärd bör röjning och skapande av död ved ske vid vissa särskilt värdefulla förekomster. Information till markägare är viktig så att mer grov tallved lämnas kvar, särskilt nära förekomster av de aktuella arterna. I brukad skog i trakter med kända förekomster bör Skogsstyrelsen verka för temporära eller permanenta skydd av mindre områden som är viktiga för dessa arter, samt genom NOKÅS-bidrag stimulera skötsel i dessa. Rådgivning bör användas för att motverka uttag av grova tallar i torra tallskogsimpediment.De åtgärder som förutsätts finansieras av Naturvårdsverkets medel för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 1 370 000 kr under programmets giltighetsperiod 2014–2018.