Under 2013-2014 har Naturvårdsverket genomfört en översyn av nationell miljögiftsövervakning inom programområdena Kust och hav och Sötvatten, denna har genomförts parallellt med Havs- och Vattenmyndighetens övergripande revision av dessa båda programområden (Havs- och Vattenmyndigheten, 2014b). Vid den förra översynen av miljögiftsövervakningen inom Kust och hav och Sötvatten, som utfördes 2006-2007, låg fokus på att förbättra den geografiska täckningen, bl.a. för att ge bättre underlag för vattenförvaltningsarbetet. Detta genomfördes för flera delprogram inom både Kust och hav och Sötvatten och möjliggjordes i och med att nya medel tillfördes. För att komplettera den löpande övervakningen infördes också återkommande mätkampanjer i marin miljö. Inför den aktuella översynen har inga nya medel tillförts utan framförda förslag ligger inom befintlig budgetram. Fokus på översynen har varit att se över gamla, nya och kommande övervakningskrav för de ämnes- och effektparametrar (indikatorer) som förekommer inom vatten- och havsmiljöförvaltning samt inom havskonventionerna. Naturvårdsverket har bedömt om dessa är aktuella för nationell övervakning eller ej samt vilka brister som finns i dagens nationella övervakning.Översynen visar att de flesta av dessa ämnen och effekter redan övervakas inom nationell miljöövervakning, om än inte alltid i en rumslig eller temporal omfattning som överensstämmer med direktiv och konventioner. Den totala täckningen blir bättre då nationell miljöövervakning kompletteras med regional, vilket inte har beaktats i denna översyn. Övervakningen av PAH:er är dock bristfällig både i den limniska och marina miljön. Metaller övervakas med en stor geografisk täckning i sötvatten men frekvensen är för en majoritet av provtagningsplatserna låg. För vissa av de nya prioriterade ämnena enligt vattendirektivet, där normerna börjar gälla från 2015, är underlaget för dåligt för att kunna göra en bedömning om ämnet bör införlivas i nationell övervakning eller ej varför vidare undersökningar behövs. Inom översynen undersöktes också möjligheten att skapa ett nytt programområde där miljögiftsövervakningen inom de båda programområdena fördes ihop inom samma programområde. Trots positivt gensvar från remissinstanserna bedöms det dock som för tidigt att genomföra denna förändring, dels pga det administrativa merarbete detta skulle medföra och dels för att det tidsmässigt inte är synkroniserat med revisionen av de regionala miljöövervakningsprogrammen.För att göra förutsättningarna för miljögiftsövervakningen mer lika inom programområdena Kust och hav och Sötvatten föreslås att återkommande mätkampanjer införs även på sötvattensidan. Även om denna förändring införs är övervakningen mer mångsidig i den marina miljön. I sötvatten saknas t ex löpande effektövervakning, övervakning av toppredatorer samt övervakning av farliga ämnen i sediment. Ett antal olika utvecklingsprojekt har identifierats i översynen för att komma till rätta med identifierade brister. Bland dessa finns bestämning av PAH-metaboliter i fiskgalla inom undersökningen av fiskhälsa, ett pilotprojekt för att mäta lysosomal stabilitet hos mussla och en litteraturstudie för att utreda vilken organism som är mest lämplig för bestämning av PAH i limnisk miljö.För att förbättra samordningen mellan nationell och regional miljögiftsövervakning avser Naturvårdsverket att återuppta länsvisa/områdesvisa möten ute i länen och undersöker möjligheten att erbjuda förtätningar av nationella delprogram samt möjligheten att sammanställa nationella och regionala data inom samma delprogram i gemensamma rapporter.Inom Havs- och vattenmyndighetens översyn av programområde Sötvatten har SGU gjort en utredning om bristerna i övervakningen av grundvatten. En av utredningens slutsatser var att övervakningen av miljögifter behöver förstärkas, särskilt i mer påverkade områden. SGU:s förslag är att detta görs genom screening. Som ett resultat av utredningen ska en myndighetsöverskridande arbetsgrupp bildas för att vidareutveckla grundvattensövervakningen. Utöver de mindre förändringar i delprogrammen som föreslås kommer det att krävas löpande justeringar av den nationella akvatiska miljögiftsövervakningen. Detta behövs bland annat för att följa upp EU-kommissionens kritik av hur vattendirektivet har implementerats i Sverige. Ytterligare justeringar av övervakningen kommer också att behövas för att bidra till en ökad harmonisering av en koordinerad övervakningsstrategi inom havskonventionerna där arbete pågår för närvarande, samt för att ta hänsyn till EU-kommissionens granskning av 2014 års övervakningsprogram för havsmiljödirektivet.Kvarstående utvecklingsområden innefattar bl.a. att utveckla och uppdatera undersökningstyperna, att utveckla utfasningskriterier samt att tillsammans med Havsoch vattenmyndigheten utveckla övervakningen av metaller och organiska miljögifter i vattenfas. Dessutom behövs också ett fortsatt arbete med att få ihop nationell och regional övervakning och egenkontrollprogrammen till en bättre helhet. För detta behövs både utveckling av lagstiftningen, samarbetet mellan regionala och nationella myndigheter och datavärdskapet. Detta arbete måste utföras tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheterna, länsstyrelserna m.fl.