Vindkraftsplanering är en komplex process där aktörer med skiftande kunskaper och erfarenheter möts på olika sätt. Åsiktsbrytningar liksom subjektivitet är inneboende delar i planeringsprocessen och måste tas på största allvar. Det är inte minst viktigt vid framtagande av landskapsanalyser. Avsikten med projektet Landskapsanalys för vindkraft är att begrunda det befintliga arbetet med landskapsanalyser. Rapporten undersöker resonemang som fokuserar på deltagande och ska ses som en idéskrift och inte som en praktisk handledning. Rapportens kunskaps- och erfarenhetsinventering kartlägger akademisk litteratur samt några praktiska erfarenheter kring användningen av landskapsanalys i vindkraftssammanhang i Sverige. Studien granskar hur befintliga landskapsanalyser tas fram, vilka kunskaper som anses vara relevanta som underlag, och vilka konsekvenser dagens landskapsanalyser får för deltagande och dialog. Metodiskt baseras studien på en undersökning av offentliga dokument och internationell akademisk litteratur. För praktiker inom fältet – kommuner och länsstyrelser, men även lokala intresseföreningar, vindkraftsentreprenörer, vindkraftskooperativ och energibolag – ger rapporten inblick i landskapsanalysens applikation i olika vindkraftsammanhang. I ljuset av befintliga erfarenheter har projektet också arbetat fram ett tillvägagångssätt för deltagande i landskapsanalyser för vindkraft.Projektet är ett led i en övergripande ambition om ökad förståelse för kommunikation och dialog kring landskapet mellan lokalbefolkning, tjänstemän, politiker, projektörer och andra aktörer i vindkraftsplaneringen. I det sammanhanget ses landskapsanalys bland annat som ett redskap för en konstruktiv dialog kring vindkraft bland olika aktörer och som underlag till en omsorgsfull lokalisering av nya vindkraftverk. Samtidigt kan konstateras att den traditionella landskapsanalysen inte fullt ut har utvecklat sin potential. Det finns flera anledningen till detta. För det första präglas många landskapsanalyser av ett teknologiskt tolkningsföreträde. Det teknologiska tolkningsföreträdet ligger i att landskapsanalyser emanerar från en övervägande specialistdriven process. Landskapet träder fram som en formell kategori, som går att kartera och beskriva med till synes neutrala begrepp (stråk, struktur, landmärken, landskapsrum m.m.), kartor, och bilder. I vanliga fall klarlägger en landskapsanalys landskapets beskaffenhet, tålighet och känslighet och stödjer kommunikation kring hur en utbyggnad kan, eller inte bör ske. För analys av officiellt erkända natur- och kulturvärden är metoden relativt välutvecklad. I en sådan metodik tenderar det vardagliga perspektivet från allmänheten, boende och brukare i landskapet lätt att hamna i skymundan. Tydligt är detta i s.k. landskapskaraktärsanalyser, vars grundläggande principer har stora likheter med det svenska arbetet med landskap inom vindkraft. Där gör det en rutinmässig uppdelning mellan å ena sidan beskrivning och å andra sidan bedömning, vilket i någon mening förutsätter skarpa skiljelinjer mellan objektiv faktabeskrivning och subjektivitet, den neutrala experten och den vinklade publiken, kvantitativa mätningar och kvalitativa värderingar. Vi får därigenom en utpräglad tolkning av landskap som landskapsbild, och i betydligt mindre utsträckning en helhetstolkning av landskapet som en plats eller ett vardagslandskap.Icke-expertbetonade tolkningar av landskapet förblir oftast mindre synliga i formella analyser. Just dessa tolkningar påverkar i hög grad den lokala opinionen kring vindkraft och landskapet framstår ofta som betydligt mer än en visuell yta eller upplevelse. Dessutom är tolkningen av den visuella landskapsbilden i sig starkt präglad av en mängd värderingar, som vilka kopplingar man ser till nyttoaspekter, bruksvärden, tillgänglighet, planeringsprocessens utformning, möjligheten till inflytande på planeringen, jämkning av intressen, m.m.Studien argumenterar för att landskapsanalys som metod behöver utvecklas vidare för att också kunna ta vara på och inkludera allmänhetens landskapstolkningar och värderingar. I rapporten introduceras begreppet deltagande landskapsanalys. Deltagande landskapsanalys har starka band med aktuell planeringsteori och -praktik, men även till utvecklingar inom landskapsforskningen. När det gäller landskap så har den tidigare betoningen av kvantitativt mätbara rumslighet kompletterats med betydligt mer platsorienterade, kvalitativa tolkningar och helhetsperspektiv. I ett vidare planeringsperspektiv, såväl i akademisk litteratur som i svensk och internationell policyutveckling, har begrepp som deltagande, kommunikativ planering och vikten av vardagskunskap, kognitiva och affektiva värden lyfts fram. Till exempel den Europeiska landskapskonventionen bekräftar behovet av en kommunikativ vändning i praktisk planering. Konventionen tangerar därmed i viss utsträckning planeringsideal som framhåller betydelsen av dialog, subjektiva tolkningar och ömsesidigt lärande. Deltagande hänvisar till utgångspunkten att allmänhetens uppfattningar, intressen, synsätt, kunskap och engagemang är av stor betydelse för arbetet med landskapsanalyser. Rapporten föreslår två enkla men viktiga ramvillkorför deltagande landskapsanalys, nämligen: • Om vardagsupplevelser ska kunna spela en framträdande roll är det avgörande att boende, nyttjare, markägare och andra berörda involveras tidigt i arbetet med landskapsanalysen, och inte inväntar remissrundor och yttrandetillfällen strax före beslut.• Om vardagsupplevelser ska beredas plats i landskapsanalys behövs aktivt arbete med mänskliga relationer, kommunikation, information, intressen och institutionella förutsättningar.Detta ställer särskilda krav på hur landskapsanalyser förbereds, genomförs och utvärderas. Specialistens tekniska rutiner och framtagande av relativt standardiserade analyser kan då inte längre vara allenarådande. Istället ska deltagande göra skillnad för de inblandade och för landskapsanalysens resultat. Viktiga ingredienser är deltagande på frivillig bas, öppenhet, inkluderandet av alla intressenter, deltagandeprocessers tillgänglighet, en tydlig dokumentation, skapandet av en lärande atmosfär. En annorlunda processdesign behövs för att kunna involvera allmänheten från början och genom hela arbetet med landskapsanalyser. Deltagande landskapsanalys kräver en medveten, inkluderande deltagande processdesign i planeringen. Deltagande ska prägla hela arbetet med landskapsanalysen, från målsättningen (anpassas efter den aktuella kontexten), resurser och formalia (tid och pengar, diskussionsstil, språkbruk, representation), till hur rapportering av resultat ska gå till. Även när konkreta avgränsningar för arbetet görs, när insamling av information, tolkningar och kunskapsunderlag tas fram, samt vid utvärdering ska deltagande vägas in. En deltagande processdesign behöver innehållsmässigt stödjas genom deltagande metoder. Utan ett aktivt inblandande av allmänheten, boende och berörda förblir landskapsanalyser skrivbordsprodukter med en stark lutning åt specialistkunskap. Någon större förståelse och interaktion med vardagliga landskapsuppfattningar och tolkningar kommer deltagande landskapsanalys inte att kunna förverkligas. Workshops, seminarier och gåturer lyfts fram som speciellt viktiga praktiska metoder med potential för användning i landskapsanalyser. Det är metoder som redan används i den vidare vindkraftsplaneringen och är därmed inte främmande för befintlig praxis i värderingsarbetet inom landskapsanalys. Samtidigt har dessa redskap sällan någon genomgående, styrande roll i landskapsanalyser. Seminarier kan vara användbara, inte minst för enklare informationsöverföring och diskussion. Workshops kräver däremot betydligt mer aktiva insatser från deltagarna, men har mycket hög potential när det gäller ömsesidigt lärande, dialog och kunskapsöverföring mellan olika deltagare och intressenter. Vandringsmetoden (gåturer) och deltagande kartering (med hjälp av Geografiska Informationssystem, s.k. GIS) är metoder som i en mycket hög grad alstrar kvalitativ kunskap ute i fält och som kan komplettera sedvanliga, mer expertiskrävande former av landskapsanalys.