denna rapport redogörs för en undersökning av den övergripande kommunikationsplaneringen i informationsprojekt som beviljats medel från anslaget till rovdjursinformation under perioden 2009–2011. Syftet med anslaget till rovdjursinformation anges för 2010 och -11 vara att ”bidra till ökad kunskap om förvaltning av stora rovdjur och minskade konflikter kring rovdjuren”. Utvärderingsuppgiften har varit att identifiera hur olika projekt som finansieras av informationsanslaget har arbetat för att bidra till syftet att minska konflikterna, och hur koordineringen och styrningen från Naturvårdsverket har fungerat. Utvärderarna har läst beviljade projektansökningar och kategoriserat dem utifrån organisationerna, kommunikationsmetoden och angivna målgrupper. Vi har också bedömt ett urval av projektrapporter och gjort intervjuer med projektmedarbetare respektive representanter för målgruppen för några projekt. Länsstyrelserna (i olika län) och rovdjurscentra är de organisationer som fått flest projekt beviljade. Föredrag, skolprojekt och utställningsproduktioner är de vanligaste kommunikationsmetoderna. Trots att dialog nämns särskilt i utlysningen är det påtagligt få projekt som har dialoginriktning. Skolbarn och allmänheten är de målgrupper som är vanligast i beviljade ansökningar, jägare och lantbrukare är påtagligt sällan angivna som målgrupper. Från ansökningar och slutrapporter framstår det som om den kommunikationsstrategiska planeringen ofta är svag. Det saknas oftast resonemang om vad som menas med att minska konflikterna kring stora rovdjur och hur och varför de föreslagna aktiviteterna väntas bidra till minskade konflikter. Utifrån utvärderarens perspektiv är kopplingen mellan flera projekt och målet att minska konflikterna också otydlig, och det skulle ofta behövas en argumentation. Genomgången av projekt väcker mycket frågor om vilka föreställningar om kopplingen mellan konflikt, information och dialog som egentligen vägleder arbetet med informationsanslaget, vilket föranledde en genomläsning av utredningar och vägledningar som producerats av Naturvårdsverket och anlitade konsulter under perioden 2002–2011. Det framgår att det har skett omfattande kommunikationsstrategisk planering på den nationella nivån under perioden 2002–2011. I analyserna förekommer olika typer av problemdefinitioner, och vår bedömning är att vissa av problemanalyserna inte är funktionella för att förstå de informationsbehov som finns inom rovdjursförvaltningen. Det saknas en analys av vad konflikt är och vilken roll information kan spela för konflikthantering. Det kommunikationsstrategiska arbetet som gjorts på övergripande nivå har haft liten återspegling på projektnivån. För att klargöra vad vi menar med oklarheten kring vad som menas med konflikt och vad det betyder att minska konflikt, har vi föreslagit ett ramverk för att resonera kring konflikter, där vi skiljer på intressemotsättningar, oenighet och destruktiv interaktion. Resonemanget visar att vissa försök att minska oenighet kan resultera i att den destruktiva interaktionen ökar, vilket är högst relevant då man arbetar med information i syfte att minska konflikter. Vi föreslår att Naturvårdsverket samlar de aktörer som på olika sätt berörs av och deltar i förvaltningen av stora rovdjur och tillsammans undersöker vad som menas med ”konflikter” om rovdjur, vad det innebär att minska konflikterna, vilka typer av informations- och kommunikationsaktiviteter som kan bidra till det, samt vilka strukturella och andra hinder det finns mot att genomföra de kommunikationsåtgärder som bedöms vara effektiva. T ex behöver man klargöra varför så få dialogprojekt genomförs, trots att flera instanser uppger att det är ett effektivt sätt att nå målen. Vi föreslår också att om man anser att informationsaktiviteter som inte på något tydligt sätt är kopplade till målet att minska konflikter, t ex information om rovdjur i skolan, ändå är viktiga att genomföra, att man dels klargör deras relation till målet och dels visar vilka (andra) mål aktiviteterna faktiskt bidrar till. 

Lars Hallgren och Helena Nordström KällströmAvdelningen för miljökommunikation vid Institutionen för stad och land, Sveriges lantbruksuniversitet SLU.