Som en del i uppföljningen av regeringens skrivelse Mål för friluftslivspolitiken (Skr. 2012/13:51) genomfördes sommaren 2015 en enkätundersökning avseende önskemålet att Naturvårdsverket ” bör redovisa återkommande om utbudet av kvalificerad fortbildning kring friluftsliv, exempelvis utomhuspedagogik och naturvägledning och hur många som deltar i utbildningen” som uttrycks i målet Ett rikt friluftsliv i skolan. Enkäten genomfördes av Centrum för naturvägledning på Naturvårdsverkets uppdrag. En mailenkät ställdes till 36 folkhögskolor, yrkeshögskolor, universitet, centrumbildningar och ideella organisationer. Adressaterna var de utbildare som Centrum för naturvägledning presenterat i en tidigare genomgång av utbildare inom naturvägledning i Sverige. Urvalet kompletterades genom att personer som bedömdes ha god överblick fick lägga till aktörer de saknade – de som svarade på enkäten ombads också komplettera listan.Då det inte preciseras närmare i skrivelsen vad kvalificerad avser eller vad exempelvis öppnar för, beslöts att låta utbildarna själva definiera om de ger utbildning som kan beskrivas som: kvalificerad utbildning inom friluftsliv (naturvägledning, utomhuspedagogik, natur och hälsa, landskap, natur- och kulturturism, kulturmiljö o s v). Tilläggen om natur och hälsa, landskap och så vidare gjordes för att öppna för att utbildning med bäring på flera av friluftslivsskrivelsens mål kunde vara relevant. De frågor som ställdes var: • Vilka kurser som ges och deras namn (beteckning). • Hur många studenter som genomfört respektive kurs årligen under perioden 2012–2015. • Om kursen kommer att ges även i framtiden. • Om kursutbudet ökar eller minskar samt kommentarer om varför. Svar inkom från 24 kursansvariga eller motsvarande, från 20 av de 36 utbildningsanordnare som tillfrågats. Utöver kurser i naturvägledning och utomhuspedagogik omfattar svaren alltifrån klippklättring till landskapsvård, ochfrån nordiskt friluftsliv ur ett kultursociologiskt perspektiv till naturturismutveckling. Flera anordnare kämpar med lågt söktryck medan vissa har en mer stabil studentrekrytering. Vissa utbildningar har en lång kontinuitet, andra är relativt nyinrättade. De ideella organisationerna redovisar främst korta kurser som riktas till de egna ledarna och/eller lärare – dessa kurser är ofta några dagar långa och når ett stort antal deltagare. De ideella pekar på ett problem med kontinuitet, beroende på att stor del av verksamheten är beroende av projektmedel. Folkhögskolor, yrkeshögskolor och universitet erbjuder längre utbildningar för ett totalt sett mindre antal studenter – de flesta av dem som svarat att verksamheten  har en viss stabilitet. Kurser på flera universitet ges antingen inte längre eller riskerar att läggas ned. Detta gäller till exempel naturguideprogrammet och de kurser som tidigare riktats till lärarutbildningen i Umeå, upplevelseproduktion vid Luleå tekniska universitet samt vissa av kurserna i utomhuspedagogik vid Linköpings universitet. Som skäl för nedläggning eller risk för nedläggning anges ofta lågt söktryck, men också med att universiteten överproducerat utbildning och nu måste spara. Kortare fristående kurser och kurser utan tydlig koppling till forskningsmiljöer är ofta de första som försvinner i universitetens utbud vid resursbrist. Kurser i utomhuspedagogik och friluftsliv är ofta av denna karaktär. Snarare än att bygga på strategiska satsningar hos lärosäten och organisationertycks utbildningar inom friluftsliv i Sverige idag – från de ideella till universitetens – vara beroende av eldsjälar och enskilda aktörers initiativ och drivkraft. Kontinuitet, kunskaps- och kvalitetsutveckling samt återväxt för att möta friluftlivets behov genom utbildning är därmed inte säkrade. Flera aktörer uttrycker önskemål om en behovsanalys om utbildning kopplad till friluftspolitiken, samt att staten tar ett samlat grepp för att stötta friluftsutbildningar och friluftsforskningsmiljöer.