Syftet med forskningsprojektet är att analysera hur reglerna om dispens från naturreservat, strandskydd, artskydd och det generella biotopskyddet tillämpas av länsstyrelser och (när det gäller strandskydd) kommuner. Ambitionen är att dra slutsatser om vad som främjar eller hindrar måluppfyllelse och rättssäkerhet i dispensbesluten och att ge rekommendationer om hur styrmedlen kan förbättras. En sammantagen bild av vår undersökning visar att beviljandegraden är hög vilket inte ligger i linje med själva dispensinstitutets syfte att utgöra ett undantag från en huvudregel och inte heller i linje med uttalanden i förarbeten om att prövningarna ska vara restriktiva. Studien visar för samtliga dispenstyper att det föreligger en stor variation i dispensbesluten såväl mellan länen som inom länen när det gäller hur en viss fråga hanteras, något som är svårförenligt med principer om likabehandling, konsistens och förutsebarhet. Mot bakgrund av likabehandlingsprincipen är avgörande att myndigheter i olika delar av landet, men också olika handläggare inom en och samma myndighet, behandlar lika fall på lika sätt (1 kap. 9 § RF). För att enskilda och andra berörda ska kunna förstå hur myndigheter har kommit fram till ett beslut får det ses som centralt att besluten är tydliga och transparanta. Den genomförda granskningen visar dock att det ofta är svårt att förstå hur bedömningar har genomförts samt på vilket underlag. Som påtalas i ett av delprojekten förefaller det som om vissa källor och hänvisningar på ett närmast slumpartat sätt har tagits med i besluten. Otydliga beslut är problematiska av rättssäkerhetsskäl och särskilt med beaktande av möjligheterna att överklaga beslut. Besluten bör därför i högre grad utformas så att det framgår vilket underlag besluten baseras på. I vägledningar till myndigheter kan förtydliganden göras i olika avseenden, t.ex. om vilken roll de allmänna hänsynsreglerna spelar i dispensprövningen, att kompensationsåtgärder krävs vid dispens från naturreservatsföreskrifter och att naturvärdesbedömningen sker utifrån kunskap om förhållandena i det aktuella området. Det kan innebära att besök på platsen bör ske oftare än idag.

I vägledningar kan också beslutshanteringen harmoniseras och förtydligas så att den blir förutsebar och därmed mer rättssäker för olika intressenter, inte minst verksamhetsutövare. Det borde överhuvudtaget inte vara svårt att i vägledningar upprätta checklistor som beslutsfattare kan använda för att kontrollera att viktiga beslutsgrunder inte förbises. Av dispensbesluten framgår sällan att hänsyn tas till indirekta och kumulativa effekter. Med hänsyn till det stora antalet dispenser som beviljas är det rimligt att anta att den sammanlagda påverkan på naturvärden därför kan vara betydande. Utvecklandet av en landskapsplanering kan vara ett lämpligt instrument för att hantera denna brist. Planer kan ha flera viktiga funktioner. En är att ta fram och analysera information som beaktar ekologiska samband i ett större geografiskt område. En annan är att på ett tidigt stadium hantera potentiella intressekonflikter, göra prioriteringar och klargöra mål. Allt detta är till fördel vid efterföljande beslut om exempelvis dispens enligt 7 kap. MB. Förutsebarheten (rättssäkerheten) ökar.

The goal of this research project is to analyze how rules regulating dispensation from nature reserves, shore protection, species protection and general biotope protection are applied by county boards and (in the case of shore protection) municipalities. The ambition is to draw conclusions about what promotes or hinders the fulfilment of environmental goals and legal certainty in dispensation decisions, and to give recommendations for how legal instruments and guidance can be improved. In general, our study shows that a high percentage of applications for dispensation are granted, which is in conflict with the idea behind dispensation provisions to be an exception from a general rule, and also in conflict with the expression in the preparatory work that decisions should be made restrictively. The study shows that, for each of the dispensation types, there is a large variation in the dispensation decisions, both amongst different counties as within individual counties as to how certain questions are handled, which is hard to reconcile with the principles of equal treatment, consistency and foreseeability. Regarding the principle of equal treatment, it is crucial that authorities in different parts of the country, as well as case workers within the same authority, treat similar cases in the same way (Instrument of Government, ch. 1 § 9). In order for individuals and other concerned parties to be able to understand how the authorities have reached a decision, it is essential that the decision is clear and transparent. This study shows that to the contrary it is often difficult to understand how decisions have been reached and on what grounds. As noted in one of the case studies, it seems that certain sources and references are used in decisions in an almost random manner. Unclear decisions are problematic for reasons of legal certainty and particularly in relation to the possibility to appeal decisions. Decisions should therefore to a higher degree be formulated so that it is clear on what grounds the decision is based. In the guidance materials for authorities, clarifications can be made in several areas, for example about what role the general rules of consideration play in dispensation decision making, that compensation measures are required in cases of dispensation from special rules for particular nature reserves and that determinations regarding natural value must be made based on knowledge of the conditions in the area in question. This can mean that place visits should happen more frequently than they currently take place.

The guidance documents can also harmonize and clarify decision making so that it becomes more predictable and thereby more legally certain for different interested parties, not least operators. It should not be difficult to include checklists in guidance documents that decision makers can use to ensure that they have not overlooked important grounds for decision making. Dispensation decisions rarely show that they have taken indirect or cumulative effects into account. Given the large number of granted dispensations, it is reasonable to assume that the cumulative impact on natural values can be significant. The development of landscape planning can be an appropriate instrument to manage this deficiency. These plans can have important functions. One of them is to create and analyze information that takes into account ecological connections in a larger geographical area. Another is to, at an early stage, handle potential conflicts of interest, make prioritizations, and clarify goals. All of these things are advantageous for further decision making, for example regarding dispensation from chapter 7 of the Environmental Code. Foreseeability (and legal certainty) increase.