Projektet har undersökt erfarenheter av och förutsättningar för att tillämpa ekologisk kompensation inom ramen för den kommunala planeringen. Inom olika delstudier har projektet undersökt ekologisk kompensation som styrmedel, tilllämpningen av skadelindringshierarkin, utformningen av kompensationsmodeller och rutiner, användningen av olika modeller för beräkning av förluster och vinster inom kompensationsprojekt, samt allmänhetens preferenser för olika kompensationsalternativ. Projektet har genomförts i nära samarbete med Helsingborgs och Lomma kommun, och Kommunförbundet Skåne har varit projektets kommunikationspartner och arrangör av flera större möten och workshopar med tjänstemän från många kommuner i Skåne.

Projektets slutsatser kan sammanfattas i följande punkter:

• Trots bristen på tydligt lagstöd i plan- och bygglagen för att kräva kompensation är det flera svenska kommuner som ändå tillämpar kompensation idag, och många ser det som en framtida utveckling i kommunen.
• Den nuvarande plan- och bygglagen utgör en stor begränsning för ett effektivt kompensationsarbete och en ändring av PBL enligt förslagen i SOU 2017:34 är nödvändig för att ekologisk kompensation i kommunal planering ska kunna utvecklas till ett starkt styrmedel inom det svenska miljömålsarbetet.
• Det finns stora skillnader mellan kommunerna i hur de arbetar med kompensation. De erfarenheter som finns i dessa pionjärkommuner utgör en viktig grund för vidare utveckling av kompensation som styrmedel inom kommunal planering i Sverige.
• Det finns ett stort och tydligt stöd från allmänheten i Skånes tätorter för att tilllämpa ekologisk kompensation.
• Det behövs ytterligare rutiner för att sätta tydliga mål för kompensationsarbetet och att följa upp och utvärdera genomförda kompensationsåtgärder.
• Det finns ingen enhetlig syn på hur kompensationsåtgärder ska utformas och hur kompensationsbehov ska beräknas och vägas mot nyttan av kompensationsåtgärderna. Metoder för att bedöma vilka värden som kompensationen skapar behöver utvecklas för att bli mer praktiskt tillämpbara i Sveriges kommuner.
• Bristen på kvantifierbara mål med kompensationsarbetet och avsaknad av mätning, uppföljning och dokumentation av de värden som skapas genom kompensationsåtgärderna gör att styrmedelseffekten av att tillämpa ekologisk kompensation i den kommunala planeringen är svår att uppskatta. Det är dock rimligt att anta att de kompensationsåtgärder som genomförs ändå bidragit till minskade nettoförluster av miljövärden.

Baserat på slutsatserna har följande rekommendationer formulerats för att uppnå bättre förutsättningar för ekologisk kompensation att bli ett mer effektivt och använt styrmedel i kommunal planering:

• En nationell vägledning för tillämpning av ekologisk kompensation i kommunal planering bör tas fram av Naturvårdsverket och/eller Boverket, med syfte att underlätta införandet av rutiner för kompensation i fysisk planering och för att nå en större strömlinjeformning i tillämpningen mellan kommuner.
• Kommunerna bör formulera tydliga och kvantifierbara målsättningar för arbetet med ekologisk kompensation som gör det möjligt att utvärdera effekterna av kompensationsarbetet.
• Politisk förankring av kompensationsarbetet är viktigt och ger legitimitet och förankring över förvaltningsgränserna inom organisationen.
• De nuvarande beräkningsmodellerna för ekologisk kompensation bör utvecklas så att både förluster av exploatering och vinster av kompensation ingår. Detta skulle möjliggöra bedömning av om kompensationsåtgärderna resulterar i nettovinster eller nettoförluster, och befrämja uppföljning av kompensationsåtgärderna.
• Tydliga rutiner bör finnas för dokumentation, uppföljning och utvärdering av kompensationsarbetet under hela processen, från de tidiga besluten i plangrupp till genomförande och uppföljning av kompensationen.
• Tydliggör beslut och planering av kompensationsåtgärder i både samrådshandling och slutlig detaljplan för transparens och förankring av kompensationsarbetet, både internt inom kommunen och gentemot allmänheten.
• Arbetet med ekologisk kompensation i detaljplanering bör kopplas till kommunens generella strategiska planering för natur och miljö, och samordnas/ anknytas till översiktsplaner, grönplaner, och andra relevanta planeringsdokument.
• Genomförande av de ändringar i plan- och bygglagen som föreslås i SOU 2017:34 skulle ge kommunerna betydligt bättre förutsättningar att tillämpa ekologisk kompensation i detaljplanering på ett enhetligt, rättssäkert och kostnadseffektivt sätt. Förslaget bör dock kompletteras med skrivning om möjligheten att förlägga kompensationsåtgärderna utanför planområdet.

För att stötta utvecklingen av ekologisk kompensation i kommunal planeringbehövs mer kunskap, bland annat om hur (i) vardagslandskapets värden i tätortsmiljöer kan mätas och värderas på ett kostnadseffektivt sätt (ii) olika former avmarknadslösningar kan utformas för att passa för ekologisk kompensation i dettätortsnära vardagslandskapet, och (iii) effektiva rutiner för kompensationsarbetetkan skapas inom den kommunala organisationen.

The project has investigated experiences of and prerequisites for applying environmental compensation within a municipal planning context. The project has examined environmental compensation as a policy instrument, the application of the mitigation hierarchy, the design of compensation models and procedures, the use of different frameworks for assessing losses and gains, and the public’s preferences for different compensation options. The project has been carried out in close co-operation with Helsingborg and Lomma municipalities. Kommunförbundet Skåne has been the project’s communication partner and organizer of several major meetings and workshops with officials from many municipalities in Skåne.

The conclusions of the project can be summarized as follows:

• Despite the lack of clear legal support in the Planning and Building Act to claim compensation, several Swedish municipalities apply compensation today, and many see it as a future development in the municipality.
• The current Planning and Building Act represents a strong restriction for an efficient implementation of environmental compensation and changes in the Act according to the propositions in SOU 2017:34 are necessary to make environmental compensation in municipal planning a strong policy instrument related to the Swedish work for the national environmental objectives.
• There are major differences between municipalities in how they work with compensation. The experience that exists in these pioneer municipalities provides an important basis for further development of compensation in municipal planning in Sweden.
• There is clear public support in Skåne’s urban areas for applying environmental compensation.
• Further development of procedures and structures are needed to set targets and to follow up and evaluate the compensation measures implemented. • Further procedures are needed to set targets and to follow up and evaluate the compensation measures implemented.
• There is no uniform approach to the design of compensatory measures and to how compensation needs should be assessed and balanced against the benefits of the compensatory measures. Methods for assessing the values created by compensation need to be developed in order to become more applicable in Swedish municipalities.
• The lack of quantifiable targets related to the use of environmental compensation, and lack of assessment, follow-up, and documentation of the values created by implemented compensation measures, makes it difficult to evaluate the effect of using environmental compensation as a policy instrument in municipal planning. Still it is reasonable to believe that the implemented measures have contributed to a reduced loss of environmental values.

Based on the conclusions, the following recommendations have been formulated:

• A national guide for the application of environmental compensation in municipal planning should be developed by the Swedish Environmental Protection Agency and/or the Swedish National Board of Housing, Building and Planning, with the aim of facilitating the introduction of procedures for compensation in spatial planning and to achieve greater streamlining in the application between municipalities.
• Municipalities should formulate clear and quantifiable objectives for environmental compensation that makes it possible to evaluate the effects of compensation.
• Political anchoring of the compensation processes is important and gives legitimacy across the administrative boundaries of the municipal organizations.
• The current assessment models for environmental compensation should be developed to include both losses of exploitation and gains from compensation. This would allow for assessing whether the compensatory measures result in net gains or losses, and would encourage follow-up of compensatory measures.
• Clear procedures should be used for documentation, follow-up and evaluation of the compensatory work throughout the process from the early decisions in the planning group to the implementation and follow-up of the compensation.
• Clarify decisions and planning of compensatory measures in the public consultation document as well as in the final detailed development plan, to enable transparency and anchoring of the compensation projects, both internally within the municipality and externally towards the public.
• The development of environmental compensation in detailed development planning should be linked to the municipality’s general strategic planning for nature and the environment, and should be coordinated with comprehensive plans and other relevant planning documents.
• Implementation of the amendments to the Planning and Building Act proposed in SOU 2017:34 would give municipalities significantly better possibilities to apply environmental compensation in detailed development planning in a uniform, legally secure and cost-effective way. However, the proposal should be supplemented by formulations to improve the possibility of placing compen-satory measures outside the planning area.

In order to support the development of environmental compensation in municipal planning, more knowledge is needed, including (i) how the values of the everyday landscape in urban environments can be measured and valued in a cost-effective way (ii) how different forms of market solutions can be designed to suit environmental compensation in the urban everyday landscape, and (iii) how effective procedures for compensatory planning and implementation can be created within the municipal organization.