Siken som finns representerad i Östersjön (Coregonus Lavaretus) kan delas upp i vandringssik och havslekande bestånd. Vandringssiken går upp i rinnande vatten för lek medan havslekande sik leker i skärgården. Ynglens miljöbehov för uppväxtområden anses skilja sig åt mellan lekbestånden. Hos havslekande sik är ynglen i behov av ren sand/grus/stenbotten utan vegetation medan yngel hos vandringssik kan förekomma i olika typer av miljöer. Denna rapport sammanfattar resultatet av en inventering inriktad på sikens yngelstadium som utfördes våren 2011 i Blekinge skärgård. Syftet med inventeringen var att undersöka förekomsten av sikyngel på de utpekade områdena och att söka korrelationer mellan förekomst av sikyngel och ovanstående miljövariabler, för att därmed kunna se eventuella samband mellan vissa miljötyper och sikyngelförekomst. Dessa resultat syftade i sin tur till att kunna göra en kvantitativ uppskattning av rekryteringen hos vandrings respektive havslekande sik i Blekinge skärgård. Inventeringen utfördes med yngelnot och håvning på områden som pekats ut som sikleksområden enligt en tidigare intervjustudie och inkluderade både rinnande vattendrag och lokaler i kustområdet. Vid varje inventeringslokal uppmättes och noterades bottenbeskaffenhet, vegetation, vattentemperatur och turbiditet, startdjup, vind och lokalposition. Resultaten visade att förekomsten av sikyngel är negativt korrelerad med avståndet till rinnande vattendrag som pekats ut som sikleks-område. Med övriga miljövariabler kunde inga liknande samband påvisas. Sammantaget påvisar detta att de yngel som hittades troligtvis härstammade från bestånd av vandringssik och att yngel av havslekande sik inte hittades. Då tidigare studier och jämförande data saknas för Blekinge skärgård är det svårt att dra absoluta slutsatser, men resultaten indikerar att den havslekande sikens rekrytering är svag i jämförelse vandringssikens. Paralleller kan dras till exempelvis Bottniska viken och Trosa skärgård där habitatförlust anses vara den främsta bidragande faktorn till att den havslekande sikens rekrytering minskat. Sand och grusstränder har på grund av eutrofiering och klimatförändringar fått en ökad växtlighet, vilket tros ha lett till att andelen lämpliga habitat för den havslekande sikens yngel har minskat så mycket att en tillräcklig rekrytering inte längre kan upprätthållas. Sammanfattningsvis påvisar resultatet av denna inventering i Blekinge skärgård att en liknande process kan ha skett även här.