I den svenska växthusgasrapporteringen definieras gräsmark som naturbetesmark. Markanvändningen på naturbetesmark har ansetts vara mer lik den för skogsmark än den som sker på de intensivt brukade gräsmarker som IPCC:s standardfaktorer för dränerad organogen gräsmark till övervägande del baseras på vad gäller emissioner av koldioxid, lustgas, metan från dräneringsdiken och metan från mark i tempererat klimat. Utifrån detta resonemang har Sverige, sedan submission 2015, istället nyttjat IPCC:s standardfaktorer för skogsmark vid beräkning av dessa emissioner för dränerad organogen naturbetesmark.

I denna rapport presenteras resultaten av ett utredningsprojekt, vars syfte var att antingen motivera valet av de emissionsfaktorer för dränerad organogen gräsmark som används idag eller, alternativt, föreslå att dessa ersätts med mer relevanta emissionsfaktorer. Utredningen baseras dels på en genomgång och utvärdering av befintlig litteratur, dels på en jämförande dataanalys av svenska dränerade organogena naturbetesmarker och skogsmarker.

Litteraturstudien visar att markanvändningens intensitet signifikant påverkar växthusgasemissioner, bekräftar att det är olämpligt att applicera IPCC:s standardfaktorer på extensivt brukade organogena gräsmarker och påvisar behovet av särskilda emissionsfaktorer för sådana marker. Endast ett fåtal studier av årliga växthusgasemissioner baserade på emissionsmätningar har utförts på extensivt brukade organogena betesmarker. Det är därför inte möjligt att ta fram några robusta emissionsfaktorer utifrån dessa studier. Litteraturstudien indikerar dock att IPCC:s standardfaktorer för gräsmark överskattar den totala emissionen för naturbetesmarker samtidigt som studien inte ger belägg för att IPCC:s emissionsfaktorer för skogsmark underskattar denna.

Dataanalysen av svenska dränerade organogena marker kunde inte särskilja de två markanvändningskategorierna naturbetesmark och skogsmark med avseende på kolkväve-kvoten, en indikator för torvjordars nedbrytningsgrad vilken varierar med markanvändningssystem.

Utredningsprojektets samlade resultat utmynnar i en rekommendation av fortsatt användning av IPCC:s standardfaktorer för skogsmark för dränerad organogen naturbetesmark fram till dess att nya data för denna typ av mark publiceras, allra helst i form av resultat från mätningar av växthusgasemissioner.

The Swedish greenhouse gas inventory defines grassland as semi-natural pasture. This type of land use has been considered to be more similar to that of forestland than to that of the intensively managed grasslands for which the IPCC's default emission factors for drained organic grassland are predominantly based upon regarding emissions of carbon dioxide, nitrous oxide, methane from drainage ditches and methane from soils in temperate climates. Based on this assumption, Sweden has, since the submission of 2015, used the IPCC's default emission factors for forestland in the calculations of these emissions for drained organic semi-natural pastures.

This report presents the results of an investigation project that aims to either justify the emission factors used for drained organic grassland today or, alternatively, suggest that they are to be replaced by more relevant emission factors. The investigation is based partly on reviewing and evaluating existing literature, and partly on a comparative data analysis of Swedish drained organic semi-natural pastures and forestlands.

The literature review shows that land use intensity significantly affects greenhouse gas emissions, confirms that it is inappropriate to apply IPCC default emission factors for grassland on extensively managed organic grasslands, and demonstrates the need for national emission factors for such soils. Few studies of annual greenhouse gas emissions based on emission measurements have been performed on extensively managed pastures. It is therefore not possible to estimate any robust emission factors based on these studies. However, the literature study indicates that the IPCC's default emission factors for grassland overestimate the total emission of semi-natural pastures, while the study does not support the notion that the IPCC's emission factors for forestland should underestimate the emission.

The data analysis of drained organic Swedish soils could not distinguish between the two land use categories semi-natural pasture and forestland with respect to carbon nitrogen ratio, an indicator of peat degradation which varies with land use.

The results of the investigation project suggest a continued use of the IPCC's default emission factors for forestland for drained organic semi-natural pasture until new data for this type of land are published, preferably in the form of measurement results of greenhouse gas emissions.