Strandområden är viktiga miljöer för många djur och växter, men de är även attraktiva för bebyggelse och friluftsliv. Det finns behov av att följa trender i strändernas exploateringsgrad för kommuner, län och i hela landet. I denna rapport presenteras en landstäckande kartering av exploatering i strandzonen. Karteringen följer upp exploatering av strandzonen på nationell, länsoch kommunnivå med cirka fem års intervall.Metoden som använts går ut på att använda befintliga geografiska data och lägga samman dessa för att skapa en indikator som ger ett mått på hur stor arealandel av strandzonen som är exploaterad. Motsvarande karteringar har utförts 2013 för kust- och havsöstränder samt för sötvattenstränder, vilket har redovisats av Länsstyrelsen Norrbotten (Engdahl A & Nilsson T, 2014) och Länsstyrelsen Gävleborg (Kellner O, 2016).Karteringen redovisar ytor och statistik för stränder vid två olika kategorier av havsvatten (fastlandskust och havsöar) samt tre olika kategorier av sötvatten (sjöar, breda vattendrag och smala vattendrag). För varje vattenkategori/strandtyp finns tre olika bredder på strandzoner, 30 meter, 100 meter respektive 300 meter.Inom strandzonerna karteras påverkansytor vid byggnader, vägar och järnvägar med hjälp av buffertzoner. Andelen påverkad areal inom de olika strandzonskategorierna har beräknats länsoch kommunvis.Då metoden justerats sedan 2013 vad gäller underlagsdata för strandtyperna så ingår analyser av strandexploatering för både 2018 och 2013 i denna studie. Resultatet av analyserna för 2018 och 2013 visar en liten ökning i strandexploatering. De största exploateringsökningarna återfinns inom fastlandskustzonen.