Within the framework of the Swedish Climate Act and Climate Policy Framework there is a possibility for using negative emissions as complementary measures for climate change mitigation.

With negative emissions is meant that CO₂ is removed from the atmosphere and stored permanently (or at least for a very long time). There are several Carbon Dioxide Removal (CDR) techniques for removing CO₂ from the atmosphere that are described in the literature. They are at varying stages of development and implementation, and include for example: 

• Bioenergy with carbon capture and storage (BECCS)
• Afforestation and reforestation (AR)
• Soil carbon sequestration and biochar
• Enhanced weathering (EW) 
• Direct air CO₂ capture and storage (DACCS)

In this report the focus is on capture and storage of biogenic CO₂ (bio-CCS or BECCS), which is seen as having a future potential in Sweden.

National greenhouse gas emission inventories are annually submitted to the UNFCCC. The current 2006 IPCC Guidelines and reporting rules for national emission inventories do not fully support, or even allow, reporting of negative emissions. A survey was made of reported data from other countries to the UNFCCC on carbon capture and storage (CCS, for long term storage) and carbon capture and use (CCU, CO₂ is re-emitted within a shorter time). The survey shows that there are only a few countries who do report any such data, and that there seems to be differences (or difficulties) in the interpretation of the Guidelines. From the survey we could not find any specific reporting of negative emissions arising from capture and storage of biogenic CO₂.

To our knowledge, there is currently no large-scale capture of CO₂ for long-term storage in Sweden (CCS). However, there have been several pilot studies on CCS and CCU (mainly of fossil CO₂). Most likely there are also other CCU activities in addition to the one exemplified by Agroetanol in this report.

A comparison of current Swedish reporting of biogenic CO₂ emission to UNFCCC and to the Swedish PRTR (Pollutant Release and Transfer Register) shows that more biogenic CO₂ emissions occur in Sweden than are reported to the UNFCCC. This discrepancy is mainly due to the allocation of emissions from the pulp and paper industry in the reporting tables, and the reporting rules of UNFCCC. Furthermore, at present there is no data collection in Sweden that provides all necessary data for reporting negative emissions. Such a system needs to be developed.

Conclusions:

• There are currently no large-scale activities related to negative emissions in Sweden, except in the LULUCF sector.
• Some smaller scale activities and projects covering carbon capture and storage (CCS), or use (CCU) exist in Sweden.
• For transparent reporting of negative emissions to the UNFCCC, the Guidelines and CRF tables need to be improved.
• The ambiguous language concerning CO₂ storage, capture and recovery in the Guidelines and CRF tables need to be clarified.
• To be able to estimate negative emissions in the future, Sweden needs to set up a data collection system. E.g. covering biogenic CO₂ capture and storage through EU ETS, PRTR or national surveys.
• To enable follow-up of national GHG reduction targets, Sweden should create a system for data collection and negative emission estimation even if the UNFCCC guidance and reporting tables are not improved.
• The EU might take initiative and create a reporting system including negative emissions for EU member states in order to follow up on EU targets.
• Sweden could report information on negative emissions to the UNFCCC in the Swedish NIR even if they are not possible to report in the CRF tables.
• Rules for accounting of negative emissions in relation to reported CO₂ emissions from fossil fuels need to be negotiated within the UNFCCC.
• Emissions from black liquor combustion in the pulp and paper industry, currently reported in the IPPU sector (Industrial Processes and Product Use), should be reallocated to the energy sector to improve transparency and completeness of reporting of biogenic CO₂ emissions.
• The Swedish reporting of biogenic CO₂ emissions in the annual inventory submissions to UNFCCC could be further improved by comparing with data from the Swedish PRTR reporting (SMP, Svenska MiljörapporteringsPortalen).
• Practices to ensure that no double-counting or omission of emissions occur in the Swedish GHG inventory is necessary in cases where CO₂ is captured in one industry and used in another (CCU), e.g. in carbonated drinks or greenhouses.
• If CO₂ captured in one country is exported for storage in another country the country of capture reports captured amounts (and any negative emissions), while the country of storage reports stored amounts. An arrangement should be made between the countries for example in the form of written agreements and regular exchange of relevant data for control and harmonization of the reporting.

Inom ramen för klimatlagen finns möjlighet att använda negativa utsläpp som kompletterande åtgärd för att motverka klimatförändringar.

Negativt utsläpp innebär att koldioxid (CO₂) avlägsnas från atmosfären och lagras permanent (eller åtminstone under mycket lång tid). I litteraturen finns det flera tekniker beskrivna för att avlägsna CO₂ från atmosfären(Carbon Dioxide Removal (CDR) techniques). Dessa befinner sig i olika utvecklingsstadier och i olika stadier av praktisk implementering, och inkluderar till exempel:

• Infångning och lagring av biogen CO₂ (bio-CCS)
• Beskogning och återbeskogning (afforestation and reforestation)
• Kolinbindning i mark och lagring av biokol
• Ökad vittring
• Direktinfångning och lagring av CO₂ från luft

Rapporten fokuserar på infångning och lagring av biogen CO₂ (bio-CCS eller BECCS), vilket anses ha en framtida potential i Sverige.

Sverige rapporterar årligen nationella utsläpp av växthusgaser till Klimatkonventionen, UNFCCC. De nuvarande rapporteringsreglerna och metodriktlinjerna från IPCC stödjer inte helt, eller tillåter inte, rapportering av negativa utsläpp. I rapporten presenterar vi en översiktlig genomgång av rapporterade data från andra länder till UNFCCC rörande CO₂-infångning och lagring (CCS, för långtidslagring) och CO₂-infångning och användning (CCU, CO₂ åter-emitteras inom kortare tid). Genomgången visar att det bara är ett fåtal länder som rapporterar några sådana uppgifter överhuvudtaget, och att det tycks finnas skillnader (eller svårigheter) i tolkningen av riktlinjerna. I genomgången kunde vi inte hitta någon specifik rapportering av negativa utsläpp som härrör från infångning och lagring av biogen CO₂.

Av vad vi har kunnat ta reda på, förekommer för närvarande inte någon storskalig infångning av CO₂ för långtidslagring (CCS) i Sverige. Det har dock funnits flera pilotstudier om CCS och CCU (främst fossil CO₂). Sannolikt förekommer det fler CCU-aktiviteter i Sverige än den som exemplifieras med Agroetanol i rapporten.

En jämförelse av nuvarande svensk rapportering av biogena CO₂-utsläpp till UNFCCC och till svenska PRTR (Pollutant Release and Transfer Register) visar att det finns större biogena CO₂-utsläpp i Sverige än vad som rapporteras till UNFCCC. Denna skillnad beror främst på hur utsläpp från massa- och pappersindustrin allokerats i rapporteringstabellerna (och på UNFCCC:s rapporteringsriktlinjer). Dessutom samlas för närvarande inte alla nödvändiga uppgifter in som behövs för rapportering av negativa utsläpp i Sverige. Ett system för insamling av dessa data behöver därför utvecklas.

Slutsatser:

• Det verkar för närvarande inte finnas några storskaliga aktiviteter relaterade till negativa utsläpp i Sverige, förutom i LULUCF-sektorn (Land Use, Land Use Change and Forestry).
• Det finns några aktiviteter och projekt i mindre skala i Sverige som innefattar infångning och lagring av CO₂ (CCS) eller infångning och användning av CO₂ (CCU).
• För transparent rapportering av negativa utsläpp till UNFCCC behöver riktlinjerna och CRF-tabellerna förbättras.
• De oklara och svårtolkade instruktionerna kring lagring, infångning och ”recovery” av CO₂ i IPCC:s metodriktlinjer behöver förtydligas.
• För att kunna beräkna negativa utsläpp i framtiden måste Sverige inrätta ett datainsamlingssystem som t.ex. täcker infångning och lagring av biogen CO₂. Detta skulle kunna ske via EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS), PRTR eller nationella undersökningar.
• För att möjliggöra uppföljning av nationella mål för minskade utsläpp av växthusgaser bör Sverige skapa ett system för datainsamling och beräkningar av negativa emissioner, även om UNFCCC: s riktlinjer och rapporteringstabeller inte förbättras.
• Det kan tänkas att EU tar initiativ och skapar ett rapporteringssystem som inkluderar negativa emissioner dit EU:s medlemsstater ska rapportera. Detta kan komma att behövas för att EU ska kunna följa upp sina mål.
• Sverige skulle kunna rapportera information om negativa utsläpp till UNFCCC i den svenska NIR:en (National Inventory Report) även om data inte kan rapporteras i CRF-tabellerna.
• Regler för bokföring av negativa utsläpp i förhållande till rapporterade CO₂-utsläpp från fossila bränslen behöver förhandlas fram inom UNFCCC.
• Utsläppen från förbränning av svartlut i massa- och pappersindustrin, som för närvarande rapporteras i sektorn IPPU (Industrial Processes and Product Use), bör flyttas till energisektorn för att förbättra transparens och fullständighet i rapporteringen av biogena CO₂-utsläpp.
• Den svenska rapporteringen av biogena CO₂-utsläpp i de årliga inventeringarna till UNFCCC kan förbättras ytterligare genom att jämföra med data från den svenska PRTR-rapporteringen (SMP, Svenska MiljörapporteringsPortalen).
• Rutiner behövs för att säkerställa att det inte uppstår någon dubbelräkning eller utelämnande av utsläpp i den svenska rapporteringen till UNFCCC i de fall där CO₂ fångas i en bransch och används i en annan (CCU), t.ex. till kolsyrade drycker eller i växthus.
• Om CO₂ fångas in i ett land och exporteras för lagring i ett annat land är det landet som fångat in CO₂ som rapporterar infångade mängder (och eventuella negativa emissioner), medan landet som lagrar den CO₂ som exporterats rapporterar lagrad mängd. Någon form av överenskommelse bör göras mellan de två länderna, t.ex. i form av ett skrivet avtal som innefattar regelbundet utbyte av data för kontroll och harmonisering av rapporteringen.