Målen med denna studie var att (i) sammanställa samtliga våtmarksrestaureringar gjorda i odlingslandskap (inklusive våra kusttrakter), (ii) sammanställa och analysera standardiserade inventeringsdata i förhållande till typ av restaureringar och typ av våtmark, (iii) undersöka om vi kan använda oss av frivillrapporteringen av fåglar i Artportalen för att utvärdera långsiktiga effekter av våtmarksrestaureringar på fågelfaunan, (iv) undersöka vilken effekt våtmarksrestaureringar har för det häckande fågelsamhällets art- och individrikedom, (v) analysera hur vi ska anlägga mindre våtmarker för att öka fågelmångfalden och (vi) undersöka om våtmarksrestaureringar även kan attrahera stora mängder rastande gäss, tranor och svanar och i så fall vad som karaktäriserar dessa ”hotspots” för betande stora fåglar som också orsakar skador på grödor. Nedan sammanfattas våra slutsatser och förslag. 

Restaurerade våtmarker i Sverige – förbättringar för framtida utvärderingar

Slutsats: Idag finns ingen plattform för att samla upp all dokumentation om restaureringsprojekt av odlingslandskapets våtmarker i Sverige. Data ligger istället under flera olika myndigheter, aktörer och privatpersoner. Dokumentationen är dessutom högst varierande och uppföljningar på om målen uppnåtts saknas ofta. Vidare saknas före-efter inventeringar av biologisk mångfald.

Förslag: Vi föreslår skapandet av en gemensam plattform för denna typ av våtmarksrestaureringar (kanske i anslutning till VISS). Vid anslag för restaureringsprojekt ställs kravet att avsätta en viss summa för att planera och utföra en före-efter-inventering på art- och individrikedom (om målet är att öka biologisk mångfald). Vi föreslår att välbeprövade inventeringsmetoder används för att inventera art- och individrikedom med repeterade besök så att även sannolikhet för upptäckt av en art kan uppskattas.

Hur ska vi använda frivillrapporteringen i Artportalen?

Slutsats: Mycket tanke och eftertanke krävs för att analysera Artportalens data som saknar noteringar om att arter ej setts. Vi har dock visat att det går att använda dessa data om datatätheten är hög som ju är fallet för flera av våra mest populära fågelsjöar och strandängar, åtminstone för att få data på lokal artrikedom och enskilda arters förekomst. Att utvärdera data på antal individer är mycket svårare, men våra jämförelser mellan inventeringar och Artportalens uppskattningar visar att för ovanligare arter (som ju oftast rapporteras) kan Artportalens ge goda antalsuppskattningar om datatätheten är hög och om våtmarken är väl avgränsad. Vidare behöver vi undersöka möjligheten att kvalitetssäkra data genom att filtrera data till exempel med avseende på rapportörers erfarenhet, tydligt satta häckningskriterier mm.

Förslag: Om man planerar att använda Artportalens data föreslår vi att man kontaktar några kunniga statistiker på våra universitet och högskolor för hjälp. Om det är ovanliga arter som nästan alltid rapporteras när de ses och om man tar hänsyn till hur stor ansträngning som är kopplad till observationer (till exempel tid på plats, antalet observatörer, antalet observationer/besök etcetera) så kan relativa antalsuppskattningar användas från platser med hög täthet av data. Man bör vara vaksam på tänkbara systematiska fel och försök att validera data med jämförelser mot data gjorda i standardiserade inventeringar.

Har restaurering av våtmarker en generell effekt på våtmarkernas fågelfauna?

Slutsats: Effekten är övervägande positiv speciellt för flera av de ovanligare arterna (årta, svarttärna) samt arter som minskat kraftigt under de senaste 30 åren (till exempel brunand, storspov). Hur mycket olika arter gynnas av restaureringsåtgärder i själva sjön (till exempel vasslåtter, skapande av häckningsöar, förändrat vattenstånd) eller i omgivande ängsmarker (bete, slåtter, buskröjning) återstår dock att se på grund av att data ej är specifikt rumsligt bestämd (till exempel var reviren ligger).

Förslag: Att fortsätta avsätta stora bidrag för att sköta och restaurera befintliga våtmarker. När åtgärder görs ska det dessutom alltid avsättas medel för en före-efter-inventering som är rumsligt bestämd så att effekterna av olika lokala åtgärder inom en våtmark kan utvärderas.

Hur ska vi anlägga våtmarker för att på bästa sätt öka våtmarksfåglarnas mångfald?

Slutsats: Om vi vill bevara och stärka fågelmångfald bör vi satsa på att anlägga våtmarker större än 10ha och gärna större. Dessutom bör det tillåtas att en del av våtmarken kan svämma över i omkringliggande gräsmark och att fler våtmarker anläggs i öppnare miljöer i odlingslandskap.

Förslag: Fortsätt ge stöd för anläggande av våtmarker, ge större stöd för större våtmarker, se till att det finns variation så att flera är fiskfria. Ge stöd för att vidare undersöka om anlagda våtmarker ger bättre resultat när de ligger i närhet av andra fågelvåtmarker samt undersöka hur mycket fisksamhällen påverkar art- och individrikedom i fågelsamhället.

Kan våtmarksrestaureringar öka skador på grödor?

Slutsats: Det är möjligt att svaret på frågan är ”ja”, men det håller vi på att analysera. Det står klart att ökade gås-, sångsvan- och tran-populationer också bidragit till att skador på grödor i odlingslandskapet ökat.