År 2009 startade åtta länsstyrelser (i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Skåne, Örebro och Västmanlands län) miljöövervakning av småbiotoper i och i anslutning till åkermark med Sveriges lantbruksuniversitet som utförare. Övervakningen har utförts i ett stickprov inom 3x3 km stora landskapsrutor. Stickprovet sammanfaller med fågelinventeringar inom Svensk fågeltaxering som koordineras av Lunds universitet. Sedan länge har många av jordbruksfåglarna minskat, både i Sverige och i Europa. Resultaten från Svensk fågeltaxering visar att det gått extra dåligt för de fåglar som är knutna till småbiotoper. Den regionala miljöövervakningen av småbiotoper ger värdefulla möjligheter att följa förändringar i mängden småbiotoper parallellt med förändringar i antalet fåglar. I denna storskaliga pilotstudie har sammanlagt 100 fågelrutter inom Svensk fågeltaxering, så kallade standardrutter, jämförts med detaljerade uppgifter om viktiga habitatkaraktärer från den regionala miljöövervakningen av småbiotoper. Hypotesen har varit att antalet arter och individer av typiska jordbruksfåglar generellt ökar med mängden biotoper i jordbrukslandskapet, samt att antalet individer av arter beroende av småbiotoper specifikt ökar med mängden tillgängliga småbiotoper. Resultaten från projektet visar glädjande att det är flera småbiotopsvariabler som utöver mängden åkermark hjälper till att förklara de olika arternas förekomst. Det skulle dock behövas mer analyser för att detaljerna i resultaten, särskilt detaljerna för varje art, kan diskuteras riktigt grundligt. Det viktigaste framöver kommer också vara att förklara hur förändringar i biotopförekomster påverkar förändringar i fågelförekomsten, något som det kommer att finnas utmärkta data för inom några år om fågeltaxeringen och småbiotopsövervakningen fortsätter.