Betesmarker och slåtterängar hyser en stor del av odlingslandskapets naturvärden. Sedan slutet av 1800-talet har slåtter- och betesmarkerna minskat kraftigt till följd av ett förändrat jordbruk och en förändrad markanvändning. Med markerna försvinner även arter som är knutna till den här typen av miljöer. Enligt rödlistan sker den mest negativa utvecklingen hos arter i jordbrukslandskapets naturbetesmarker och åkermarker. Detta är sannolikt ett resultat av förändringarna inom jordbruket under 1900-talet då sambandet mellan gräsmarker, djurhållning och åkermark till stor del brutits. Andelen småbiotoper har minskat i och med sammanslagningen av fält och gårdar. Samtidigt har bättre redskap, nya grödor och brukningssystem, större maskiner och effektivare odlingsmetoder lett till att åkrarna blivit större. Följaktligen återstår endast en liten del av de värdefulla miljöer som tidigare gav upphov till stor biologisk mångfald. I Jönköpings län har totalt 34 kärlväxter dött ut, varav 80 procent (27 stycken) fanns i jordbrukslandskapet.