A) Allmänt. Avsikten med det här projektet var att belysa specifika kunskapsluckor som för närvarande utgör potentiella problem eller hinder vid utbyggnad och drift av vindkraftverk i Sverige, brister som identifierats i den första syntesrapporten i ämnet som publicerades 2011 och även i den uppdaterade rapporten från 2017. Det gäller om och hur två av våra fladdermusarter nämligen nordfladdermus Eptesicus nilssonii och barbastell Barbastella barbastellus, påverkas av vindkraft och i så fall hur vi bör hantera detta. Den förra är särskilt viktig i norr, där den ofta är den enda förekommande fladdermusarten i områden med vindkraft, medan den senare, som förekommer i södra Sverige, anses kräva särskilda försiktighetsåtgärder vid etablering och drift av vindkraftverk.

B) Nordfladdermus. Vi mätte aktivitet av fladdermöss i marknivå och från navhöjd vid tre vindparker i norra Sverige (Dalarna, Västernorrland och Västerbotten) kontinuerligt från slutet av juni till slutet av oktober 2017 med hjälp av automatiska ultraljudsdetektorer. Aktiviteten av fladdermöss var koncentrerad till vissa nätter under sensommaren (slutet av juli till början av september), men den var sporadisk och nästan helt begränsad till marknivån. Endast en inspelning gjordes med mikrofonen placerad i navhöjd. Förutom nordfladdermus förekom även tajga/mustaschfladdermus Myotis brandtii/ mystacinus vid de undersökta vindkraftverken, men den påträffades inte i rotorhöjd. Med utgångspunkt från detta material, som ännu är begränsat, anser vi att förekomst av fladdermöss rimligtvis inte bör utgöra något hinder för drift av vindkraftverk i höjdlägen i norra Sveriges inland. Naturvårdsinsatser bör istället koncentreras på att skydda skog med naturskogsliknande kvalitéer från skogsbruk.

C) Barbastell. Vi undersökte en barbastellpopulation i centrala Halland med hjälp av radiospårning, automatiska ultraljudsdetektorer och eftersök av kadaver under 2016–2017, med avsikt att belysa denna specifika arts val av jaktmiljö och boplatser samt dess beteende och olycksfrekvens vid befintliga vindkraftverk. Radiospårning och aktivitetsmätning med ultraljudsdetektor från marken och från kraftverkstorn visar att barbastellerna ignorerade kraftverken inklusive omgivande grusplaner och annan infrastruktur. Inga vindkraftsdödade barbasteller hittades. Boplatser fanns bakom lös bark på döda eller döende träd eller under ytterpanelen på lador. Barbastellerna jagade nästan uteslutande i rester av artrik skog med naturskogsliknande kvalitéer, mestadels i lövskog men ibland i granskog, på branta eller steniga sluttningar, i våtmarker samt på åkerholmar, det vill säga där skogen fått stå kvar under lång tid och kunnat utvecklas fritt. De utnyttjade små och isolerade skogsrester upp till 15 km eller mer från boplatsen. Den odlade granskogen, som nu utgör ca 90 % av vindparken, samt öppen åkermark och sjöar, användes inte i någon större utsträckning för annat än transport. Vår slutsats är att vindkraften inte har någon nämnvärd direkt påverkan på barbastellen men däremot en indirekt sådan, eftersom gammal skog öppnas för skogsbruk i och med att nya tillfartsvägar byggs. Skogsbruket har avgörande betydelse för barbastellen i södra Sverige, precis som för nordfladdermusen i norr. Rik förekomst av gammal variationsrik löv- eller granskog är en förutsättning för barbastellen, eftersom den, till skillnad från odlad skog, innehåller både boplatser och en rik och pålitlig födokälla i form av nattfjärilar. Barbasteller rör sig över stora ytor och byter boplats ofta. De måste därför skyddas genom planering på landskapsnivå och med syftet att bevara och restaurera gammal artrik och åldersstrukturerad skog inklusive små rester av gammal granskog, sumpskog och åkerholmar. Att använda skyddszoner, inom vilka vindkraftverk inte får byggas, runt kända boplatser, vilket nu sker, är inte effektivt när det gäller att skydda barbasteller.

D) Uppskattning av dödlighet av fladdermöss vid svenska vindkraftverk. Uppskattning av dödlighet utifrån eftersöksdata och experimentell bestämning av borttransport och sökeffektivitet har nu gjorts vid tre sydsvenska vindparker. Beräkningar av dödlighet på dessa platser varierar mellan 1 och 6 döda fladdermöss per kraftverk och år. Resultaten bygger fortfarande på små underlag och deras generalitet ska därför bedömas med hänsyn till detta.