SMED utgör en förkortning för Svenska MiljöEmissionsData, som är ett samarbete mellan IVL, SCB, SLU och SMHI. Den här studien analyserar och kartlägger administrativa förutsättningar för en punktskatt på vissa plastprodukter. Studien består av en analys av administrativa bördor; en kartläggning av administrativa krav, redovisningssystem och rutiner som finns kring plastprodukter, samt en bedömning av hur den administrativa bördan kan lättas vid utformning och införande av en sådan skatt. Plast inom byggbranschen och gruppen sport-, fritids och hushållsartiklar studeras särskilt.

Den administrativa bördan för aktörer med en skatt på plastprodukter avgörs av tre frågor:

1. Hur enkelt det är att för aktörerna att förstå vilka produkter som ärskattebelagda?

2. Finns det redovisningssystem hos aktörerna som enkelt sammanställer deuppgifter som ska redovisas?

3. Om skatten är lägre för återvunnen och biogen plast, kan aktörerna visa att de har rätt till lägre skatt?

Kartläggningen visade att en kategorisering av vilka produkter som skattebeläggs genom systemet med KN-koder (tullnomenklaturen) är tydligt och hanterbart för aktörerna. Detta system begränsar dock hur stor del av alla plastprodukter som kan skattebeläggas då en del varukategorier inte särskiljs på material. Kartläggningen visade också att det finns redovisningssystem som troligtvis kan utvecklas för att hantera redovisningen för aktörerna på ett rimligt sätt. Dessa system behöver klaraockså andra miljö- och säkerhetskrav på produkter varför hänsyn till sådanutveckling bör tas vid införandet. Slutligen visade kartläggningen att det saknas fungerande metoder att påvisa om plasten i en produkt är återvunnen eller biogen. För detta krävs utveckling av metoder, samt internationella standarder och robusta certifieringar.

Studien ger avslutningsvis åtta rekommendationer på hur den administrativabördan för aktörer kan underlättas vid utformning och införande av en punktskatt på vissa plastprodukter.