Sveriges territoriella utsläpp av växthusgaser var 51,8 miljoner ton år 2018, vilket motsvarar en minskning om 1,8 procent jämfört med 2017. Sveriges territoriella nettoutsläpp ska vara noll senast år 2045 och bör nå etappmål på vägen dit. Årets rapport innehåller en fördjupad analys av trender i den svensk klimatomställningen med fokus på industrin samt en redovisning av utvecklingen från 1990 till 2018 för territoriella utsläpp av växthusgaser och nettoupptag av växthusgaser och klimatpåverkan till följd av svensk konsumtion.

För att nå Sveriges långsiktiga mål – att nå netto-noll i utsläpp av växthusgaser senast 2045 – behövs en omfattande omställning inom industrin. Industrin står för omkring en tredjedel av Sveriges nuvarande utsläpp av växthusgaser. För att minska utsläppen behövs bränslebyten, effektivisering och andra mindre förändringar i befintlig produktionsteknik samt investeringar i helt nya tekniker såsom koldioxidinfångning och -lagring, och vätgasbaserad järn- och stålproduktion. De nya teknikerna är nödvändiga för att industrins utsläpp ska nå nära noll. Utmaningen för industrin består nu främst i att genomföra teknikomställningen i full skala. Färdplanerna som tagits fram i samverkan med Fossilfritt Sverige visar även att omställningen är förankrad hos företag och branschorganisationer. Industrin står redo för omställningen och det offentliga tillhandahåller betydande medel för ny teknik, men den politiska styrningen ger inte tillräckliga incitament för att genomföra omställningen. Det finns medel för forskning, demonstration och pilotanläggningar tillgängliga hos både svenska och europeiska finansiärer. Däremot har styrsignalen från EU:s system för handel med utsläppsrätter begränsat genomslag på grund av hög gratis tilldelning av utsläppsrätter. Regeringen behöver redan nu sätta spelreglerna för att tillse att omställningen av den svenska industrin inte avstannar. Det handlar både om att verka inom EU för en ytterligare reform av EU:s system för handel med utsläppsrätter, och om att utreda komplement till handelssystemets styrsignal.

Utsläpp från industrin kan halveras till 2045 utifrån nuvarande intentioneroch mer är på gång.

Industrins utsläpp kan halveras till år 2045 om företagens och branschorganisationernas nuvarande intentioner genomförs. Merparten av utsläppsminskningen bedöms ske redan tidigare, mellan 2025 och 2035. Den största effekten ges genom införandet av ny typ av produktionsteknik inom jär noch stålindustrin, den så kallade HYBRIT-processen (Hydrogen Breakthrough senast 2045 – behövs en omfattande omställning inom industrin. Industrin står för Ironmaking Technology), och att SSAB planerar att stänga masugnarna och koksverk i Oxelösund redan 2025. Näst störst effekt ges av de koldioxidinfångning och -lagringsprojekt (Carbon Capture and Storage – CCS) som planeras av Cementa och Preem. Bedömning är gjord utifrån färdplaner inom Fossilfritt Sverige kombinerat med pressmeddelanden från företag och branschorganisationer.

Förutom dessa åtgärder bedöms även ett flertal kommande initiativ kunna bidra med utsläppsminskningar, men då de inte är tillräckligt formaliserade eller inte beskriver möjliga effekter på utsläpp tydligt så har de inte kunnat kvantifieras. Nuvarande styrning bedöms dock inte vara tillräckligt för att dessa åtgärder ska genomföras.

Flera studier pekar på att resurseffektivisering i samhället har en stor potential förminskad klimatpåverkan. Den här typen av åtgärder omfattas dock inte normalt i scenarioanalyser såsom den som beskrivs ovan. Inom EU skulle över 60 procent av utsläppen från stål-, kemi- och cementindustri kunna elimineras med hjälp av ökad materialeffektivitet i samhället och cirkulära affärsmodeller. Studier visar dessutom att åtgärder för ökad cirkularitet behövs i relativt stor utsträckning även för de scenarier som fokuserar på CCS eller andra nya processer för att nå klimatmålen. Underlagen visar även på möjligheter till lägre kostnader för klimatomställningen genom fokus på materialeffektivisering och cirkulära affärsmodeller även om kostnadsskattningarna fortfarande är osäkra. I vilken utsträckning som den här typen av åtgärder kan bidra till att nå Sveriges långsiktiga klimatmål skulle dock behöva utredas vidare då specifika underlag för Sverige saknas i dagsläget. Studier på global nivå visar på betydande synergier med andra hållbarhetsmål om utgångspunkten för att uppnå 1,5-gradersmålet är ökad resurseffektivitet i samhället.

En ökad efterfrågan av biomassa förväntas i framtiden till följd av industrins klimatomställning, som bränsle, för produktionen av biodrivmedel och som material med lägre växthusgasutsläpp såsom biobaserad plast. Biomassa används idag främst till papper, träprodukter och bränsle. Sverige har stor men ändå begränsad tillgång på biomassa. Hur mycket skog som kan avverkas beror på skogens tillväxt på den produktiva skogsmarken. Samtidigt som efterfrågan är stor så måste utvinningen ske på ett hållbart sätt där bland annat skyddet av biologisk mångfald säkerställs. Biomassan behöver därför användas effektivt ur ett samhällsperspektiv. Det kan exempelvis handla om samproduktion av material och energi.

Styrningen av industrins klimatomställning är inte tillräcklig

Den nuvarande politiska styrningen av industrins klimatomställning bygger främst på EU:s system för handel med utsläppsrätter och investeringsstöd för ny produktionsteknik. Sedan inledningen av 2018 har priset på utsläppsrätter inom EU:s system för handel med utsläppsrätter tredubblats och har under 2019 legat runt 25 EUR per ton. Ökningen beror till stor del på beslutade ändringar av systemet. Samtidigt finns det en mekanism inom systemet som ska säkerställa europeisk industrins konkurrenskraft genom att tilldela företag gratis utsläppsrätter om de anses vara i hög risk för koldioxidläckage. Tilldelningen av gratis utsläppsrätter till industrianläggningar har varit fortsatt hög under tredje handelsperioden, vilket begränsar systemets styrsignal.Mängden utsläppsrätter som tilldelats företagen gratis har varit högre än utsläppen från anläggningarna för Sverige som helhet under den tredje handelsperioden. Ju högre andelen utsläppsrätter som delas ut gratis desto mer försvagas styrsignalen som systemet skickar till konsumenter och slutanvändare av industrins produkter.

För att styrsignalen ska få full effekt även för styrningen av industrinsklimatomställning så behöver gratis tilldelning fasas ut. Om risken för koldioxidläckage kvarstår i framtiden så behöver den därför hanteras på andra sätt.För att framtidssäkra systemet behövs dessutom ytterligare revideringar avseende hur ett eventuellt fortsatt överskott av utsläppsrätter hanteras.

Det finns idag ett antal finansieringsprogram med syfte att stötta industrins omställning. Från svenska offentliga finansiärer finns 2020 runt 1,3 miljarder kronor årligen. Därutöver finns EU-medel, exempelvis Innovationsfonden, om cirka 15 miljarder kronor årligen där det dock är svårt att specificera hur mycket som är öppet för just svensk industri. De flesta program och merparten av medlen är riktade mot tidiga delar av innovationskedjan, som forskning, utveckling och demonstration av ny teknik. För att ny teknik ska kommersialiseras och spridas behöver dock dagens stödstruktur kompletteras, exempelvis för att främja investeringar i gemensam infrastruktur och, i vissa fall, ytterligare investeringsstöd till företag. Oavsett eventuellt stöd som ges i slutskedet av innovationskedjan är det viktigt att en produkts klimatpåverkan avspeglas i priset. Därför måste nuvarande system med gratis tilldelning ändras så att systemet främjar spridningen av koldioxidfri teknik även inom tillverkningsindustrin. Andra styrmedel, såsom förbud mot vissa koldioxidintensiva produkter när klimatneutrala alternativ finns tillgängliga eller upphandlingsregler som främjar klimatneutrala alternativ, skulle även kunna införas som komplement.

Blygsam minskning av Sveriges territoriella utsläpp

Utsläppen av växthusgaser var 51,8 miljoner ton år 2018, vilket motsvarar en minskning om 1,8 procent jämfört med 2017. Jämfört med 1990 var utsläppen 27 procent lägre. Det senaste årets minskning syns i alla sektorer förutom el och fjärrvärme vars utsläpp ökade på grund av kallt väder i början av året samtidigt med bristande tillgång till biobränslen under hösten 2017 och vintern 2018. De sektorer där utsläppen minskade mest var inrikes transporter, främst på grund av en ökad användning av biodrivmedel, och industrin, främst på grund av lägre järn- och stålproduktion.

Riksdagen har antagit ett långsiktigt mål om att utsläppen av växthusgaser ska nå netto-noll senast år 2045. Det innebär att utsläppen inom Sveriges gränser ska ha minskat med minst 85 procent senast år 2045 jämfört med 1990. Utsläppen hade 2018 minskat med 27 procent jämfört med 1990. Minskningen skedde framförallt under perioden 2003–2014. De främsta åtgärderna som har bidragit är utbyggnaden av fjärrvärmenäten tillsammans med den följande övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme, och större användning av biobränslen inom industrin. Effektivare bilar och ökad användning av biodrivmedel har även bidragit inom inrikes transporter på senare år. Biobränslen, tillsammans med ökad förbränning av avfall, har bidragit till minskade utsläpp inom el- och fjärrvärmeproduktion. Utsläppen från avfall har minskat till följd av minskad deponering av organiskt avfall. Den ökade användningen av biobränslen har kunnat ske utan att påverka det sammantagna upptaget av koldioxid på skogsmark, som ligger på samma höga nivå 2018 som 1990.

Effekten av styrmedel på de faktiska utsläppen är ofta fördröjd. I många fall har utsläppen minskat till följd av åtgärder och styrmedel som införts tidigare, såsom investeringar i infrastruktur för fjärrvärme och skatter på energi och koldioxidutsläpp. Konjunkturen påverkar även utsläppsutvecklingen, såsom de lägre utsläpp inom basindustrin till följd av den ekonomiska krisen 2009.

Utsläppen inom icke-handlande sektorn minskar men är fortfarande över den indikativa utsläppsbanan

Utsläppen inom den icke-handlande sektorn var 31,4 miljoner ton 2018, vilket motsvarar en minskning om 3,5 procent jämfört med 2017 och 32 procent jämfört med 1990. Inom den icke-handlande sektorn (aktiviteter utanför EU:s system förhandel med utsläppsrätter– EU ETS) finns fastställda etappmål för utvecklingen fram till 2045. Etappmålen säger att utsläppen bör ha minskat med 40 procent till 2020, 63 procent till 2030 och 75 procent till 2040, jämfört med 1990.Kompletterande åtgärder som motsvarar respektive 13 procentenheter, 8 procentenheter och 2 procentenheter kan nyttjas för respektive etappmål. Etappmålet för 2020 bedöms kunna nås om internationella utsläppsenheter används eller om utsläppen minskar ytterligare. Utsläppsnivån för år 2017 och 2018 låg marginellt över den indikativa utsläppsbanan för målen 2030 och 2040. Utsläppen behöver därmed minska snabbare under kommande år för att målen ska nås i tid. Inrikes transporter (exkl. koldioxidutsläpp från inrikes flyg som ingår i EU ETS) stod för omkring hälften av utsläppen inom den icke-handlande sektorn år 2018 och har därför stor betydelse för hur den övergripande trenden utvecklas. Utsläppen var 15,9 miljoner ton år 2018, vilket motsvarar en minskning om 2,3 procent jämfört med 2017 som berodde på en fortsatt övergång till biodrivmedel. Nivån motsvarar en minskning om 20 procent jämfört med 2010, som kan jämföras med målet att utsläppen ska minska med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Uppvärmning av bostäder och lokaler, avfallsbehandling samt industri- och energianläggningar utanför EU ETS har även bidragit till störreutsläppsminskningar under perioden 2005–2018. Förutom utsläppen inom inrikestransporter kvarstår större utmaningar i jordbruket som stod för 22 procent av ickehandlande sektorns utsläpp 2018 och arbetsmaskiner som stod för 10 procent.