Natura 2000 heter det nätverk av områden som alla EU: s medlemsstater skabidra till att skapa enligt två EU-direktiv, art- och habitatdirektivet1respektivefågeldirektivet.2Direktiven är bindande för medlemsstaterna. Syftet meddirektiven är att bidra till bevarandet av den biologiska mångfalden inom gemenskapen genom att alla länderna behöver ta ett ansvar för att säkra sin del av det gemensamma arv som naturen är. Precis som när det gäller luftföroreningar känner fåglar, skogar och annan biologisk mångfald inga gränser mellan länder. För att säkra detta måste därför alla bidra.

I bilagor till ovanstående direktiv listas de arter och naturtyper för vilka områden ska pekas ut. Delar av urvalet kan anses ha lägre relevans för svenska förhållanden, men då ska man betänka att detta är till stor del ett mellaneuropeiskt perspektiv på vad som är skyddsvärt. Det beror på att båda direktiven beslutades före det svenska medlemskapet i EU. En del för Sverige vanliga naturtyper och arter är nästan helt borta i Centraleuropa. Här har Sverige ett ansvar. Detta kan ses som ett steg mot ett globalt perspektiv på vad som är skyddsvärt.

Urvalet av områden ska ske på vetenskapliga grunder. Alla områden som innehåller arterna eller naturtyperna i direktiven behöver inte finnas med i nätverket, men tillräckligt mycket för att säkra deras långsiktiga existens. Detta har avgjorts vid speciella utvärderingsmöten.

Det räcker dock inte med att peka ut områden. Medlemsländerna måste också arbeta för att naturtyperna och arterna har gynnsam bevarandestatus, dvs. att de finns kvar i en långsiktigt hållbar omfattning genom att vidta bevarandeåtgärder. Hur medlemsstaterna gör detta avgör de själva. Allt från nationalparker till olika slags avtal utgör möjliga bevarandeåtgärder. Viktigt är också att områdena sköts för att nå bevarandemålen. Alla bevarandeåtgärder samt statusen för arterna och naturtyperna ska sedan följas upp. Medlemsländerna ska rapportera resultatet av denna uppföljning till Kommissionen vart sjätte år.

Alla av regeringen beslutade Natura 2000 områden har status av riksintresse enligt 4 kap. miljöbalken vilket får betydelse för beslut om användning av mark- och vatten som påverkar Natura 2000-områden på ett betydande sätt.

Alla åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område kräver ett särskilt Natura 2000-tillstånd. Till en sådan ansökan ska det finnas en miljökonsekvensbeskrivning. Tillstånd får endast lämnas om skada eller betydande störning inte uppkommer i en bedömning av åtgärdentillsammans med andra pågående eller planerade åtgärder. Under särskilda förutsättningar kan regeringen lämna sin tillåtelse till att tillstånd lämnas trots en bedömning om att åtgärden medför skada/betydande störning.

Även redan pågående verksamheter kan behöva åtgärdas om de kan innebära försämring eller betydande störning i ett Natura 2000-område.

Natura 2000 har hittills bidragit till att lyfta upp naturvårdsfrågorna på den politiska agendan och säkert också bidragit till ökade anslag för skydd och skötsel av natur. Det är viktigt att använda det redskap Natura 2000 innebär till att säkra en viktig del av vår biologiska mångfald vilket bidrar till att nå både de svenska och internationella miljömålen.