Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi har bedrivits inom Krondroppsnätet i Kronobergs län sedan 1996. Under det hydrologiska året 2017/18 gjordes mätningar på fyra platser i länet, från granskogen i Fälleshult i väster till tallskogen i Attsjö i öster.

Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurning

Försurning utgör fortsatt ett stort miljöproblem i Kronobergs län. Svavelnedfallet i länet har minskat kraftigt under de senaste drygt två decennierna, med mellan 78 och 93 %. Trots detta går återhämtningen från försurning i markvattnet i länets skogar långsamt, med stora variationer mellan de olika provytorna.Ett historiskt högt försurande nedfall under många år återspeglas i bestående surt markvatten, med pH runt eller under 5 och utan buffringskapacitet. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet ligger kring eller under noll vid de tre provytorna i länet med långa mätserier. Vid två av provytorna förekommer förhöjda halter av toxiskt oorganiskt aluminium. Den återupptagna mätserien vid Fälleshult, i länets västra del, är ännu för kort för att ge ett tillräckligt bra underlag för en bedömning av försurningsläget.En analys av trenderna på samtliga mätplatser i södra Sverige visar att det finns många ytor utan signifikant återhämtning från försurning, och i de fall där återhämtning kan påvisas är den långsam. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp, och att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

Två diagram. Figurtext: Svavelnedfall som krondropp (till vänster) och syraneutraliserande förmåga (ANC) i markvattnet (till höger) vid två mätplatser i länet, tallskogen i Attsjö i länets östra del och i granskogen i Angelstad i länets västra del. Mätningarna vid Angelstad flyttades en kort sträcka 2013, vilket visas med olika symboler.

Kvävenedfallet överskrider kritisk belastning

Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har beräknats till mellan 6 och 10 kg per hektar för det hydrologiska året 2017/18, med högst nedfall i länets västra delar. Kvävenedfallet överskrider den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. En analys över större geografiska områden visar att det totala kvävenedfallet till barrskog i sydvästra Sverige (dit Kronobergs län i detta fall räknas) minskade signifikant under perioden 2001–2017, med 26 %.

Under februari och mars 2018 uppmättes ett ovanligt högt nedfall av oorganiskt kväve vid tallytan i Attsjö, strax öster om Växjö, på totalt 6 kg per hektar för dessa två månader. Orsaken till det höga nedfallet är oklar men eventuellt orsakades det av starkt förorenad luft från sydöstra Europa. Förhöjt nedfall av ammoniumkväve i krondropp under augusti 2018 indikerade att luftkvaliteten över Kronobergs län kan ha varit påverkad av sommarens skogsbränder.

Det torra vädret medförde att markvatten endast kunde provtas vid ett fåtal tillfällen under 2018. Genomgående har dock halterna av nitrat i markvatten under de senaste åren varit mycket låga i ostörd växande skog i länet. Stormskador kan dock leda till tillfälliga perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet och risk för utlakning till grund- och ytvatten. Att skogen mår bra och fortsätter ta upp kväve är viktigt, inte bara för miljökvalitetsmålen Levande skogar, Begränsad klimatpåverkan och Ingen övergödning, utan även för Bara naturlig försurning.