Denna PM är utformad enligt samma textmall som tidigare upplagor av den årliga rapporteringen om onormal sjöfågeldöd. En upprepning av texterna från tidigare versioner av rapporteringen kan tyckas onödig, men görs här för att i ett och samma dokument ge tillgång till t.ex. en fyllig bakgrundsbeskrivning utan att behöva söka fram tidigare rapporter.  Rapporten fokuserar således i första hand på tillståndet för Gästriklands kusthäckande gråtrutar. Dessa fåglar har i länsstyrelsens regi specialstuderats årligen sedan 2008 med inriktning på populationsutveckling och förekomsten av döda, sjuka eller förlamade fåglar under häckningstid.   Besök har sommaren 2019 skett vid samtliga kända kolonierna i landskapets kustområde. Björns båk utanför Norrsundet besöktes bara vid ett tillfälle i juni. Men på övriga öar med gråtrutkolonier har både tidiga och sena landstigningar skett. På dessa platser har datummässigt tidiga inventeringen fokuserat på populationsstorlek medan de sena har fokuserat på uppföljning av sjuka och döda fåglar.   Undersökningen har således gjorts på så sätt att antalet par gråtrut som inleder häckning först bedömts genom ett eller flera tidiga besök i månaden maj. Vid ett senare tillfälle, normalt i början eller mitten av juli längre fram i häckningscykeln, har eventuella döda fåglar räknats. Med tillgång till detta material kan dels totalpopulationen kolonihäckande bestämmas och dels även andelen av de adulta fåglarna som drabbats av ”trutdöden”.  Totalt sett har ett 50-tal öar, med eller utan trutkolonier, men med ansamlingar av häckande tärnor och/eller skrattmås hunnit besökas sommaren 2019. På samtliga dessa inventerade fågelöar har förekomsten av döda häckfåglar undersökts. Sammanfattningsvis kan sägas att påtagliga tecknen på minkangrepp, i form av t.ex mängder av ihjälbitna ungar, varit ovanligt få sommaren 2019 jämfört med tidigare år. Ändå har tärnkolonierna haft ojämn och på många öar oroväckande låg produktion av flygga ungar. I vissa fall kan predation från gråtrut och korp ha varit en del av förklaringen. Men på många andra öar har tärnorna helt enkelt mer oförklarligt helt misslyckats med häckningarna.  Om vi återvänder till gråtrutarna så visade räkningarna 2019 på en ökning av antalet häckande gråtrutar i undersöknings-området från fjolårets svaga siffra på 612 häckande par upp till nu 666 par 2019.   Fynden av sannolika fall av offer för trutsjukan var fåtaliga. De nio funna döda adulta gråtrutarna på häckningslokalerna visade tecken på att ha drabbats av den tiaminbristrelaterade sjukdomen, men dödsorsaken  bedömdes ändå i vissa fall inte vara helt säker. Bilden blev att trutsjukan fick mindre fäste 2019 än 2018. Det verkar subjektivt sett som trutdöden har ett samband med varmt väder sommartid. Förra året, med fler döda trutar, var ju osedvanligt varm. På Eggegrund återfanns även denna sommar en del döda fiskmåsungar med tydliga tecken på trutsjuka. De hittades i mitten av juli under sommarens varmaste period..  Tiaminbrist hos Gävlebuktens måsfåglar verkar just för närvarande inte vara något särskilt iögonfallande problem. Men sänkta nivåer av B1 är ju konstaterade för många av kustens djurarter, från blåmusslor och fisk till fåglar över hela Norra halvklotet. Hälsotillståndet hos gråtrutarna bör fungera som ett värdefullt instrument för att studera problematiken lokalt.