Svensk viltförvaltning är en form av samförvaltning där statliga företrädare och privata intressen tar gemensamt ansvar för rovdjur och vilt. Tidigare forskning visar att beslutanderätten är en av de största fördelarna med förvaltningsformen, men samförvaltning kan också ge redan starka intressen ett ännu större inflytande. För att balansera intressena i viltförvaltningsdelegationerna medverkar även folkvalda representanter. Detta projekt har studerat vad som styr beslutsfattandet i viltförvaltningsdelegationerna med fokus på dessa två grupper – politiker och företrädare för andra intresseorganisationer. Resultaten visar att intresse-organisationsrepresentanterna är trognare de organisationer de representerar vid beslut, och har ett närmare arbete med dessa organisationer, än politikerna har med sina respektive partier. Politikerna tolkar sitt mandat friare och med större variation. Forskningsresultaten visar också att beslut rörande rovdjur genererar en större andel avvikande meningar i viltförvaltnings-delegationernas beslutsfattande än frågor rörande andra arter. Detta tyder på att frågan har en högre konfliktnivå jämfört med till exempel frågor rörande älgstammens förvaltning, vilket även tidigare forskning visat. Benägenheten att följa sin organisations eller sitt partis åsikt är dock inte högre för rovdjursfrågan än för frågan rörande älgstammen, vilket kontrasterar tidigare forskning.

Swedish wildlife management is governed through a co-management system consisting of both public and private actors (stakeholders representing various interest organizations). Earlier research has shown that delegation of decision-making responsibility to co-management systems has positive implications for the management of wildlife, but may also empower already strong interests. To reduce the risk of empowering already strong interests, regional politicians are also included in the decision-making setting of Wildlife Conservation Committees (in Swedish, viltförvaltnings-delegationer). This project has studied the decision-making in these committees by scrutinizing the two major groups involved: interest organization representatives and politicians. The results show that the interest organization representatives are more true to, and have closer contact with, the organization they represent when they make decisions than is the case for the politicians. The politicians view their mandate to make decisions in the wildlife conservation committees more freely; they are less consistent in their views considering their mandate, their roles and who they represent, compared to the interest organization representatives. The results also show that decisions regarding carnivores lead to more dissent in meeting minutes than decisions regarding other species. This implies that carnivore issues have a higher degree of conflict compared to, for example, management of the Swedish moose population. This is in line with results from earlier research. However, contrary to earlier research, the tendency to follow the will of the organization or party you represent when making decisions is not higher in the conflicted carnivore issue than in policy issues regarding the management of the moose population, which is not as characterized by conflict.