Miljöövervakningen av föroreningar i utsjösediment omfattar organiska föroreningar och grundämnen i ytsediment på 16 stationer på ackumulationsbottnar i havsområdena runt Sverige. Stationerna är placerade i utsjön för att reflektera allmänna föroreningsmönster i miljön. Hittills har provtagning gjorts vid tre år med 5-6 års mellanrum. I denna rapport sammanfattas resultaten och jämförs mellan havs-områdena för att utvärdera geografiska trender och granska potentiella tidstrender.

Halterna av arsenik och kobolt är som högst i Bottniska viken, medan halterna av kadmium, koppar och zink är högst i Egentliga Östersjön; kadmiumhalterna är så höga att den effektbaserade bedömnings-grunden överskrids. Dessa mönster beror på redoxförhållanden och belastning från berggrund och punktkällor. Halterna av bly och kvicksilver är istället förhöjda på specifika stationer, vilket tyder på ett större inflytande från punktkällor. Metallhalterna är fortfarande förhöjda överlag i förhållande till jämförvärden som representerar förindustriella halter.

Den största belastningen av organiska föroreningar förekommer i Egentliga Östersjön och i södra delarna av Östersjön. För flertalet ämnen är halterna som högst här, t.ex. summa DDT, PCB, dioxiner, PAH, klorparaffiner, ftalater och oktyl/nonylfenoler. Halterna av TBT har minskat sedan 2003 men bedömningsgrunden överskrids fortfarande i Egentliga Östersjön och södra Östersjön och halterna tycks inte längre minska på stationerna i södra Östersjön. Halterna av cybutryn är högst i Egentliga Östersjön där de ökat mellan 2008 och 2014. Cybutryn får inte längre användas i båtbottenfärger inom EU vilket bör ge en effekt på halterna i framtiden. Halterna av den sedan länge förbjudna pesticiden HCB har ökat på många stationer, inte minst mellan 2008 och 2014 på stationer med snabb sedimentackumulations-hastighet vilket tyder på en haltökning i den akvatiska miljön.