Sammanfattning

Detta är en delrapport av biogeografisk uppföljning av hårklomossa, Dichelyma capillaceum. Hårklomossa är bedömd som nära hotad i den svenska rödlistan och är upptagen i Bernkonventionens bilaga 1 (strängt skyddade växtarter). Den är också förtecknad i bilaga 2 till EU:s habitatdirektiv (92/43/EEG), vilket innebär att ett tillräckligt antal områden med förekomster av arten skall ingå i nätverket Natura 2000. Sverige hyser större delen (> 90%) av den europeiska populationen av hårklomossa och arten är fridlyst sedan år 2000. I Sverige förekommer mossan i två huvudområden – ett sydligt, kontinentalt och ett nordligt, borealt.

40 av 148 lokaler har valts ut slumpmässigt för inventering. 5 av dessa inventerades under 2015–2016. Under 2018 har ytterligare 19 lokaler inventerats. Antal delpopulationer har hittills uppgått till 336 (24 lokaler) och yttäckningen har varierat från några cm2 upp till 4 m2.

Hårklomossa förekommer längs sjöstränder, längs mer eller mindre långsamflytande floder, åar och bäckar. I mer snabbflytande vatten förekommer klomossa och näckmossa på stenar och rötter medan hårklomossa återfinns i lugnare delar. I denna inventering påträffades hårklomossan oftast på stenar, vid basen och rötterna av klibbal, och på basen av gråvide och sälg. Hårklomossa förekom också på björk, ek, asp, och några gånger på död ved.

Hårklomossa är typisk för områden med årliga vattenfluktuationer. Flertalet av de inventerade områdena är mer eller mindre påverkade av reglering för vattenkraft eller gamla kvarnar. I några av dessa (som sjön Åsnen) är hårklomossan mindre allmän och hänvisad till områden med å-/bäckinlopp eller stenar i grunda vikar. I vissa reglerade sjöar kan emellertid hårklomossa vara vanlig, som i Teen och Ölen.

Hårklomossa återfanns på alla tidigare lokaler. Storleken på och platsen för enskilda kolonier varierar över tid, beroende bland annat på den årliga översvämningens storlek och frekvens. Nötning, sedimentation, och torka kan eliminera eller nästan eliminera en koloni på en sten till exempel. Under gynnsamma förhållanden kan kolonin expandera igen eller återkolonisering ske.

Kraftverk, kvarnar och reglering av sjöar påverkar variationen i vattenstånd, så att det avviker från naturliga, årliga fluktuationer. Av de inventerade områdena var 18 delvis eller kraftigt påverkade av vattenreglering. Annan påverkan kan vara eutrofiering från jordbruksmark (Vilansro, Lekarydsån UE 22 mfl) samt skogsbruk och förändring av stränder (badplats, rätning av strandkant, bryggor, avverkning av träd, bebyggelse).

För hälften av lokalerna (12) bedömdes miljön för hårklomossa som mycket god eller god. Fem av dessa förekom i områden med minimal eller ingen påverkan av vattenreglering. Resten förekom i reglerade vattendrag.

Man kan anta att regleringar i flertalet fall missgynnar hårklomossan. Att återställa vattendragen skulle därför kunna återskapa lämpliga miljöer. Dammar och andra regleringar har på senare år börjat rivas ned, och troligen kommer hårklomossan gynnas av detta, i takt med att arbetet fortskrider.

I Båtfors och Kalvsjömaden förekommer både klomossa Dichelyma falcatum och hårklomossa Dichelyma capillaceum rikligt. Dessa kan vara svåra att skilja åt om de inte har typiskt utseende. Klomossa har på dessa lokaler ibland långt utlöpande bladudd och kan då likna hårklomossa. Det har föreslagits hybrider i till exempel Dalälvsområdet, men då detta inte kunnat beläggas genetiskt, har vi här valt att utelämna tveksamma exemplar.

Summary

This is a progress report of a biogeographical follow up of the moss Dichelyma capillaceum. D. capillaceum is considered Near Threatened by the Swedish Red List and is listed in Annex 1 (strictly protected flora species) of Bern Convention. It is also listed in annex 2 of the EU Habitats Directive (92/43/EEC), which means that a sufficient number of areas in which the species is present shall be part of the Natura 2000 network. Sweden hosts most (>90%) of the European population of D. capillaceum and the species has been protected by law since 2000. In Sweden, the distribution is divided into two main areas – one southern, continental, and one more northern, boreal.

Out of 148 known localities 40 were randomly chosen. 5 of them were investigated 2015–2016. In 2018, another 19 localities were investigated. The total number of subpopulations investigated so far was 336 (24 localities) and the coverage varied from a few cm2 to 4 m2.

D. capillaceum is found along the shores of lakes, along more or less slow-flowing rivers, streams and bigger brooks. In fast-flowing waters D. falcatum and Fontinalis antipyretica are found on boulders and roots while D. capillaceum is found in more sheltered parts of the stream.

D. capillaceum was in this investigation mostly found on boulders, bases and roots of black alder and on Salix species (mostly Salix cinerea and Salix caprea). It was also found on birch, oak, aspen and sometimes on dead wood.

D. capillaceum is typically found in areas with annual fluctuations in water level. Most of the investigated localities are more or less subject to water regulations. In some of these (for example the lake Åsnen), D. capillaceum is scarce and is restricted to areas where small brooks flow into the lake (often on Salix species) or on boulders in flat shores. Teen and Ölen are two examples of regulated lakes where D. capillaceum is common.

D. capillaceum was found in all of the visited localities. The size and position of the specific colony typically varies from year to year, due to variations of magnitude and frequency of the inundation. Abrasion, sedimentation and drought can eliminate or nearly eliminate a colony on a stone for example. Under suitable conditions it expands again.

Power plants, mills and regulated lakes all influence the fluctuation of water and thus alter the natural, seasonal variation. Of the studied localities, 18 were more or less influenced by these factors. Furthermore, eutrophication from agriculture, forestry and lakeside houses may also have impact on Dichelyma capillaceum.

In nearly half of the localities (12) the status was considered good or very good. Five of these were in non-regulated or close to non-regulated waters. All the others were in regulated waters.

Many dams and other regulations have been recently removed (or will be) in several waters in Sweden. This restoration of waters will probably be positive for D. capillaceum in the future.

Dichelyma capillaceum and the similarly looking Dichelyma falcatum can be difficult to tell apart if not showing typical traits. In Båtfors and Kalvsjömaden they did appear atypical. Hybridization might be a possibility, but genetic studies have not yet shown signs of this.