Stora Kroksjön har med avseende på glacialrelikta kräftdjur undersökts vid två till-fällen under 1960-talet och vid sju tillfällen fr.o.m. 1991. Vid samtliga tillfällen har samma tre arter påträffats, nämligen

Mysis relicta s.l., Monoporeia affinis och Pallaseopsis (Pallasea) quadrispinosa. De övriga tre i Sverige förekommande glacialrelikta kräftdjursarterna Gammaracanthus lacustris, Saduria entomon och Limnocalanus macrurus har aldrig påträffats i Stora Kroksjön. Stora Kroksjön är en av bara två sjöar som idag har påvisade bestånd av glacialrelikta kräftdjur i Ble-kinge län men är den enda sjön i länet som har flera arter. Den andra sjön i Blek-inge som hyser glacialrelikta kräftdjur är Immeln i Olofströms kommun. Sannolikt har kalkningar av Stora Kroksjön minskat risken för att nämnda djur utrotats från sjön. Detta kan jämföras med två andra sjöar i länet, Galtsjön och Blanksjön i Ron-neby kommun, som tidigare hyst bestånd av glacialrelikta kräftdjur, men idag sak-nar dessa djur. Sannolikt har försurning varit orsak till dessa försvinnanden.

Vid samtliga sju tillfällen under perioden 1991–2018 då Stora Kroksjön undersök-tes sommartid har trålning utförts med en s.k. bomtrål. Mätseriens tidsutsträckning och antal mättillfällen är för svenska förhållanden ovanligt omfattande. Trålning är den bästa metoden då förekomst av glacialrelikta kräftdjur skall undersökas, men har sin klara begränsning vid kvantifiering av dessa djur. Den talrikaste arten i trål-proven har varit

M. relicta s.l., medan P. quadrispinosa vanligtvis har varit den art som har haft klart lägst täthet. De beräknade tätheterna av den tredje förekom-mande arten, M. affinis, har sannolikt underskattats en hel del då arten gräver ned sig i sedimentet och på så vis kan undgå att fångas i trålen. Vid trålningen 2018 noterades högre tätheter av M. relicta s.l. än vid tidigare trålningar, vilket framför-allt gällde på cirka 9 meters djup där medeltätheten var ovanligt hög och klart högre än den medeltäthet som skattades över det största djupet. Alla tre arternas skattade tätheter har varierat mellan undersökningsåren, men variationen kan mest sannolikt förklaras med naturlig variation och metodbrister. En statistisk analys visade dock på en tendens till ökning av tätheten hos M. relicta s.l. i trålproven 1991 till 2018. Ökningen var signifikant. Däremot förelåg ingen signifikant föränd-ring av tätheten hos M. affinis och P. quadrispinosa under samma period.

Vid undersökningen 2013 användes för första gången en ny metod i Stora Kroksjön nämligen håvning med stor håv nattetid över största djupet (22 m). Metoden an-vändes även 2018 och är bättre för beräkning av tätheten hos

M. relicta s.l. än trål-ning. Den skattade medeltätheten för hela tidsintervallet under kvällen/natten den 2–3 juli 2018 var 198 individer per m2 (ind./m2). Tätheten ökade under nämnda tidsperiod med maximala tätheter vid midnatt (kl 23.40-00.45) då den skattade me-deltätheten var 277 ind./m2. Nämnda tätheter var högre än 2013 vid motsvarande tidpunkter på dygnet. Högre tätheter än tidigare noterades alltså 2018 såväl vid trålning som håvning.

Vid en jämförelse av trålprov insamlade på olika djup framgick det att andelen små individer ökade markant mot mindre djup. Samma trend syntes också tydligt i håv-proven där andelen små djur ökade på de lägre djupen 5 och 10 meter.

Längdmätningar av M. relicta s.l. antydde att livscykeln i Stora Kroksjön är tvåårig med vinterfortplantning.

Med tanke på den globala uppvärmningen och de glacialrelikta kräftdjurens krav på låg temperatur är det av stort värde om undersökningar av det slag som redovisats i denna rapport kan fortsätta även i framtiden. Sjön är unik på det viset att den är en av de sydligaste i Sverige med glacialrelikta kräftdjur som dessutom har undersökts under många år.