De gotländska kalktallskogarna är ganska märkvärdiga sedda i ett nordiskt perspektiv. De vanliga, boreala tallskogarna är ofta fattiga och präglade av risväxter, mossor och lavar. Tallskogarna på Gotland växer på kalkrik mark och är mycket rika på örter och gräs. Redan Sernander (1894) urskilj­ de de gotländska tallskogarna som en speciell skogstyp, som han kallade "Pinetum herbidum".

Gräs- och örtrika tallskogar på kalkrik mark (sk kalktallskogar) kan räknas som en relativt sällsynt vegetationstyp i Norden, en vegetations­ typ som f am till de senaste åren bara i ringa grad blivit dokumenterad i den botaniska litteraturen. Kalktallskogar och besläktade skogstyper . finns likväl spridda över stora delar av Norge, Sverige och Finland,

även utanför kalkområden (se fig 1). Dessa skogar är emellertid utvecklade som små, glesa och isolerade bestånd. Större, mer välutecklade bestånd med örtrika tallskogar finns tex på Gotland, öland och på några öar i Stockholms skärgård, på Billudden i Uppland, i Västmanland, på Höga kusten, på kambrosilurområdena i Oslofältet, på några kalkrika öar söder om Bergen, på olivinområden i M re och Romsdal, vid Snåsa i Trondelag, i Bod -Fauskeområdet och i Skibotn i norra Norge.

Arbetet med de gotländska kaltallskogarna ingår i en större vegetations­ ekologisk undersökning av kalktallskogar och besläktade skogstyper i Norden. Detta projekt påbörjades 1978, och en preliminär redovisning har publicerats i Svensk Botanisk Tidskrift (Bj rndalen 1980a)o Detta arbete, som sammanfattar det material som var känt fram till början av 1979, har fungerat som ett diskussionsunderlag för konstruktiv kritik, och många nya lokaluppgifter har influtit från ett stort antal nordiska botanister. Detaljundersökningarna kommer att publiceras i en serie re­ gionala arbeten. Ett område i södra Telemark i Norge har slutredovisats (jfr Bj,rndalen 1980b, 1981). En sammanfattning av de aspekter som rör kalktallskogarnas utbredning och variation längs växtgeografis a gradi­ enter har publicerats i tidskriften Vegetatio (Bj rndalen 1985).