Den tennorganiska föreningen tributyltenn (TBT) tillhör ett av de giftigaste ämnena som människan någonsin släppt ut till vattenmiljön och förbjöds för användning i fritidsbåtsfärger 1989 och sedan 2008 råder ett globalt förbud för fartyg enligt AFS-konventionen. Trots detta fortsätter TBT att spridas till vattenmiljön där hantering av båtskrov, förorenade sediment och fartyg till sjöss bedöms utgöra källor för kontinuerlig tillförsel av TBT till miljön.

Syftet med projektet var att försöka ta fram en modell för att prediktera halt av TBT i sediment med hjälp av olika förklaringsparametrar. Det slutgiltiga målet var att med hjälp av modellen därefter kunna identifiera geografiska områden där TBT-halter riskerar att överskrida miljökvalitetsnormen för sediment.

Analysdata insamlades från Sveriges Länsstyrelser, SGU, Västerås stad, Stockholm stad samt Nacka kommun.

Jämförelse av TBT-halterna i ytsediment (0-2 cm) med gränsvärdet på 1,6 μg/kg TS visar 83 % av alla provpunkter överskrider gränsvärdet. För de marina punkterna skulle eventuellt en fritidsbåtsaktivitet ≥ 45000 båtar kunna användas för att identifiera de vattenförekomster med störst risk för överskridning. 48% av vattenförkomster längs kusten visade sig ha denna egenskap. Analysen har dock stora osäkerheter och en lägre fritidsbåtsaktivitet utesluter inte att miljökvalitetsnormen för TBT överskrids. För att validera hur väl parametern "fritidsbåtsaktivitet > 45000 båtar" predikterar om TBT-halter överskrider miljökvalitetsnormen bör framtida miljöövervakning även inkludera vattenförekomster med en fritidsbåtsaktivitet under 45000 båtar.