Rapporten beskriver resultat från biogeografisk uppföljning av några naturtyper med sparsam förekomst i landskapet. För hällmarkstorrängar (naturtyp 8230) visas resultat från tredje året av uppföljningen, som bland annat visar att en stor andel av hällmarkstorrängarna ligger utanför skyddade områden. För alvar, basiska berghällar och karsthällmark är 2017 det första året för ett förtätat stickprov på Öland och Gotland. Förutom variabler för artförekomst och vegetations­struktur ingår också beskrivning av vittringsmaterial och karstsprickor samt en särskild metodik för karstlevande snäckor. Svämängar har karterats i sin helhet längs Vindelälven, med ett stickprov av fältbesökta ytor. De kommande fem åren är planen att svämängar vid samtliga större vattendrag från Dalälven och norrut karteras. Förutom uppföljningen av dessa naturtyper, så har även utvecklingsinsatser gjorts för andra naturtyper, som underlag för framtida uppföljning. Ett mindre antal objekt av höglänta slåtterängar och slåtterängar i låglandet har inventerats, för att ge underlag för hur artsammansättningen kan ge stöd för en tillförlitlig klassning av slåtter- och betespräglade naturtyper. Första tester har gjorts för hur högörtängar och svämängar kan följas vid mindre vattendrag, men fler år behövs för att slutsatserna ska bli tydliga. Tester har också gjorts för hur Remiils miljöövervakning i gräsmarker kan bidra för vanliga gräsmarks­naturtyper, men en bra lösning förutsätter kraftigt förbättrad samordning mellan olika inventeringar.