Inom ramen för detta pilotprojekt har data från riksinventeringen av skog (RIS) och
satellitscener använts för att med den statistiska metoden Probabilistic Classifier
klassificera skogstillståndet på skogs- och myrmark inklusive fjäll. Vattendragsnära
skog har definierats utgående från ett virtuellt nätverksbildat vattendragsnät
(VIVAN). Baserat på ca 200 slumpmässigt utvalda källvattendrag i Dalälven, Viskan,
Ätran, Nissan och Lagan har därefter modeller skapats för att skatta typhalterna
för N och P i bäckvattnet utgående från skogstillståndet i bäcknära och mer
avlägsen skog.
Modellernas förklaringsgrad för Tot-N (r2=0,60) och Tot-P (r2=0,31) är betydligt
bättre än de som användes i norra Sverige inom ramen för PLC5 (r2=0,25
respektive (r2=0,11), vilket tyder på att det dels föreligger samband mellan avrinningsområdets
egenskaper och N och P halterna och dels att probabilistisk klassning
är en användbar metod för att skatta dessa egenskaper. Ytterligare en förbättring
jämfört med PLC5 är att Tot-N och Tot-P i södra Sverige samt oorganiskt
kväve och fosfat inte längre behöver hanteras som konstanter. Modellerna för de
oorganiska fraktionerna är dock osäkra.
Typhalterna är betydligt högre än de som användes inom PLC5. Orsaken till
detta är att analysresultaten från de slumpmässigt utvalda vattendragen visar att
sommartid kan närsalthalterna i skogs- och myrbäckar vara betydligt högre än
medel- och medianvärden från längre tidsperioder, som även innehåller säsongsoch
mellanårlig variation. De presenterade typhalterna kan därför inte okritiskt
användas för t.ex. källfördelningsmodellering. För det krävs modeller baserade på
vattenkemisk information även från andra årstider.
Vi stora möjligheter att ytterligare förbättra modellernas både rumsliga och
tidsmässiga precision och för att använda metodiken över hela Sverige. De förbättringar
som krävs är då främst tillgång till enhetliga satellitdata från ett begränsat
tidsfönster för framtagande av differensbilder (används för klassning av löv) och
probabilistisk klassificering, en höjddatabas med högre rumslig (x-, y- och z-led)
upplösning och förnyad simulering av ett virtuellt vattendragsnät alternativt en
förbättrad vattendragskarta samt upprepad provtagning (data bör finnas från vår,
sommar, höst och vinter) av slumpmässigt utvalda skogs- och myrvattendrag för
förbättrad skattning av den temporala variationen i typhalterna. Den teknikutveckling
som krävs på satellitscen- och höjddatabassidan bör finnas tillgänglig inom en
treårsperiod, medan det inte finns medel avsatta för provtagning och analys av
slumpmässigt insamlade prover från olika årstider.
Norrköping: SMHI , 2011. , p. 35