Uttern är Smålands landskapsdjur och var tidigare ett vanligt inslag i den svenska faunan. Jaktstatistik från slutet av 1940-talet visar att det sköts ungefär 1 500 uttrar per år i Sverige. Populationen började dock minska drastiskt mellan 1950 och 1970. Den huvudsakliga anledningen till minskningen har ansetts vara miljögifter, främst PCB, men även andra faktorer som till exempel biotopförstöring och jakt bidrog till utterns tillbakagång.  Kring mitten av 1990-talet verkade det som att den negativa trenden var bruten och att förekomsten av utter sakta började öka igen. Skälet till trendbrottet var troligen mindre miljögiftsbelastning (främst PCB), men säkert har även andra faktorer också spelat in. I dagsläget uppskattas den svenska utterpopulationen till mellan 2 000 och 3 000 djur och majoriteten av populationen återfinns i landets norra och i viss mån sydöstra regioner.   Uttrarna i Jönköpings län har inventerats sammanlagt sex gånger sedan 1983. Utvecklingen har varit positiv sedan 1990-talet. Utbredningen av utter i länet har också fått en bredare geografisk spridning, men länets västra delar (gränsen mot Västra Götalands län) saknar generellt fortfarande förekomst av utter. För första gången på flera decennier påträffades emellertid utterspår i Nissans vattensystem 2013.  En ökad population av utter innebär också att antalet döda uttrar som inkommit från länet ökar. Främst ligger trafiken till grund för majoriteten av de döda uttrar som skickas in. Antalet dödade uttrar per år har ökat från någon enstaka till över ca tio stycken sedan millennieskiftet. I rapporten har en mycket grov uppskattning av utterpopulationens storlek i länet gjorts. Uppskattningen anger att cirka 100 uttrar finns i Jönköpings län.