I slutet av 1940-talet anlades en kraftledning längs med södra Norrlandskusten. 1949 påbörjades ett avsnitt av kraftledningen genom Gävleborgs län. I början av 1960-talet anlades en parallell kraftledning och 1962 påbörjades avsnittet genom Gävleborgs län.

Jordprover togs i samband med anläggandet av kraftledningarna. Resistivitet och PH uppmättes för att utröna korrosionsrisken på kraftledningsstolparna. 1989 upprepades provtagningar vid 25 stolpar längs med kraftledningen. Mark-PH uppmättes för att se förändringar i pH under perioderna 1949–1962, 1962–1989 och 1949–1989. Kalkhalten bestämdes för att se markens eventuella buffringsförmåga mot pH- sänkning.

Provgropar grävdes i kraftledningsgatan 15–2 m in skogen. Provtagning gjordes från samma djup som 1949 och 1962. pH mättes på samma sätt som 1949 och 1962 dvs. I vattensuspension. Mätvärdena grupperades i 4 nivåer, 0,0m, 0,2–0,3m, 0,4–0,5m och 0,6–0,7m. Minskningen i pH- medelvärden är signifikant på alla nivåer utom två. Vid uträkningen av pH-medelvärden har pH behandlats som icke- logaritmiska värden. pH- medelvärden från andra markundersökningar som resultaten från Gävleborgsundersökningen jämförs med är framräknade på likartat sätt. I bilaga har pH- medelvärden framräknats som logaritmiska värden. Kalkhalten bestämdes för samtliga mineraljordprover och inget av dessa innehöll en kalkhalt >0,1%. Deposition av luftburna försurande ämnen har för tiden 1949–1989 varit den dominerande försurningskällan.