Projektets mål var att hitta en väl definierad och inte alltför resurskrävande metod att samman-ställa statistik för avfallsmängden från byggsektorn i Sverige. Den framtagna statistiken ska kunna tjäna som en grund för rapporteringen till EU, men kanske främst för att olika aktörer i Sverige ska kunna följa upp sina miljömål. Arbetet har bestått av dels en genomgång av hur andra europeiska länder gör, dels intervjuer med olika aktörer i branschen. Viktiga delar har också varit diskussioner med en expertpanel vid början och slutet av projektet. Andra länder har använt enkäter, avfallsfaktorer, olika typer av administrativa system eller kombinationer av dessa för sina rapporteringar till EU. Tyvärr saknas uppgifter om osäkerhet i data med de olika metoderna. De olika aktörerna som har engagerats är byggföretag, avfallstransportörer och avfallsbehandla-re. Ingen av dessa grupper som helhet har idag färdiga system för samlad avfallsstatistik. Även om vissa företag inom de olika branscherna har kommit långt och har god kontroll på avfall från byggsektorn så är det inte heltäckande för branschen. Olika företag inom samma bransch an-vänder dessutom egna unika kodningssystem för olika typer av avfall. Idag finns därmed ingen renodlad naturlig väg att gå för att samla in avfallsstatistik från byggsektorn. Den naturliga vägen borde vara att gå via byggföretagen där avfallet primärt uppkommer, men idag finns inte tillräckliga system i branschen för detta ändamål och så länge som inga andra rättsliga krav ställs på byggföretagen så prioriteras inte heller detta område. Svårigheten med byggföretagen är dessutom att det finns över 70 000 registrerade företag i Sverige, och att de stora dominerande knappt 10 företagen troligen har en annan verksamhet än många av de små. Speciellt inom rivningsverksamhet med stora relativa avfallsmängder är de stora företagen un-derrepresenterade. Avfallsbehandlingsföretagen är färre, men risken är att man missar stora mängder fyllnadsmate-rial och redan sorterat material för återvinning som körs direkt till andra arbetsplatser eller rena återvinnare. Behandlingsföretagen bör dock vara de som har bäst möjligheter när det gäller att följa upp hur avfallet tas omhand efter sortering. För 2008 års rapportering använde SMED en grundlig kartläggning av en begränsad geografisk region, och sedan uppräkning till hela landet. Nackdelarna med den metoden är att den blir mycket beroende av en persons lokalkännedom, och att olika delar av landet antagligen har mycket olika byggprofil. För att få ett säkrare underlag skulle man behöva studera fler regioner.

Då flera av de studerade länderna i EU har använt sig av avfallsfaktorer har användningen av avfallsfaktorer och byggd kvantitet också värderats. Det finns dock inte idag någon information eller färdiga faktorer som kan användas för att ge bra säkerhet över genererat avfall i byggbran-schen. En svaghet är hur faktorerna tas fram, och hur allmängiltiga de är. Särskilt är det svårt att få fram faktorer för renoveringar och rivningar. Det är också svårt att få fram bra siffror på genomförd verksamhet, särskilt inom anläggningssidan (vägar, broar, tunnlar osv.). Renodlade enkäter med en standardiserad blankett anses inte passa branschen med det stora antalet olika stora och små aktörer. Det slutliga valet har fallit på att detaljstudera ett antal avfallstransportörer i tre olika storleks-klasser, och att kartlägga deras transporter från byggföretag. Från dessa data räknar man upp till hela branschen. Viktigt för valet är att det är här som avfallet flyttas för första gången, och man undviker dubbelräkning och underskattning av större strömmar. Metoden innebär att ett urval av ett visst antal företag måste göras för att räkna upp till hela branschen. Det finns ett mindre antal väldigt stora avfallstransportörer och ett mycket stort antal små avfallstransportörer. Nackdelen med metoden är att det kan vara svårt att göra ett urval representativt för de mindre transportö-rerna, som sedan kan användas för uppräkning.

The aim of this project was to find a well defined and not too laborious method to collect statis-tics for waste from the building trade in Sweden. The statistics will be used as a base for report-ing to the EU Waste Statistics Regulation, but perhaps mainly to give actors in Sweden better possibilities to evaluate their environmental targets. The methods of other European countries have been studied, and different operators within construction waste have been interviewed. Discussions with a panel of experts in the start and end of the project have also been important. Other countries have used questionnaires, waste factors and different types of administrative systems or combinations of these for their reporting to the EU. Unfortunately there is a lack of information about the uncertainty of data with the different methods. The different operators that have been contacted are building companies and waste transporta-tion and waste treatment companies. None of these groups have well implemented systems for waste statistics today. Some companies within the different trades have good control, but far from all. Different coding systems are also used by different operators to describe the waste. There is thus no really natural way today to collect waste statistics from the building trade. A natural way should be to ask the builders themselves, where the waste originates. However, as long as there is no legal demand for them to create systems for this, it is not of high priority. Another problem is that there are more than 70 000 registered companies in Sweden, and that the very dominating (less than 10 companies) have another mix of projects than most of the smaller companies. It is mainly demolition, with its high waste generation, that is predominantly done by smaller companies. The waste treatment companies are fewer, but if their statistics is used there is a risk that a lot of construction material and already sorted material for reuse are missed. This can be transported directly to other building areas or to specialized recovery enterprises. However, the waste treat-ment companies should have the best possibilities to give data on further treatment of the waste. For 2008 years reporting SMED used a thorough survey of a restricted geographic region, and based on the answers data on a national level was estimated. The drawbacks are that the method is very dependent on the person doing the survey, and that different parts of the country proba-bly have quite different mixes of building projects. To decrease the uncertainty several regions would have to be studied. Since many European countries use waste factors this method has also been evaluated. With good statistics of construction, renovation and demolition available it would be easy to use the factors for calculation. However, most factors are relatively uncertain, especially these for reno-vation and demolition. It is also difficult to get both factors and constructed amounts when it comes to roads, bridges and tunnels.

Pure questionnaires with a standardized form are not considered to be suitable for this trade with the great amount of very big and very small operators. The percentage of answers has been very low in earlier investigations. The final decision has been to study a number of waste transportation companies of three differ-ent size classes in detail, and to survey their transports from building companies. This will then be transformed to the whole trade by means of these companies share of the total trade. An important reason for the choice is that this is when the waste is transported for the first time, and it should be possible to avoid counting masses twice or completely missing them. There are a few very big companies with good possibilities to give their figures, and a number of smaller ones with less gathered statistics. The drawback of the method is that it might be difficult to choose representative companies among the smaller ones, and to make the extrapolation from these.