Flera kustfågelarter har under 2000-talet drabbats av vad som betraktas som överdödlighet

under normal häckningstid. En art som särskilt uppmärksammats i detta avseende är gråtruten.

Stora mängder av gråtrutar har hittats döda vid häckplats och många har påträffats i

förlamningstillstånd. Sedan 2002 har gråtrutarna årligen undersökts i Gävlebukten. Efter

konstaterad massdöd i detta område 2002 avklingade andelen döda adulta åren 2003-2006 för

att 2007-2009 hamna nära noll.

Uppföljningarna har gjorts på så sätt att samtliga kända kolonier i Gävlebukten har besökts

först i ett tidigt skede för att bedöma antalet par gråtrut som inleder häckning. Vid ett senare

besök i slutfasen av häckningscykeln har eventuella döda fåglar räknats. Med tillgång till

detta material kan dels totalpopulationen kolonihäckande bestämmas och dels även andelen

av de adulta fåglarna som drabbats av ”trutdöden”.

Från alla besök 2010 har endast registrerats tre döda gamla gråtrutar där man kan

misstänka den tidigare grasserande trutsjukan som orsak. Detta motsvarar en obetydlig

andel på ca 0,3% av de häckande adulta. En summering av totalpopulationen i

undersökningsområdet hamnar på 529 par jämfört med 512 par 2009. I stort sett låg

populationen alltså på oförändrad nivå.

Man kan dock se tendenser till en liten men mer tydlig ökning i kolonierna i söder (+13%)

och en tydlig minskning i de nordliga kolonierna (-20%). Materialet är litet men inbjuder ändå

till spekulationer om att mink kan förklara en del geografisk omfördelning. De nordliga

kolonierna ligger nämligen på minkbesökta skär och flera av de sydliga på minkfria öar.