Syftet med det här projektet var att undersöka vilka källor som är viktiga för dagens

dioxinbelastning i sediment i kustnära områden i Bottenhavet och Bottenviken.

Dioxinkoncentrationer i åtta daterade sedimentkärnor från fjärdar med olika typer av historisk

och pågående verksamhet i närområdet analyserades. Dessutom gjordes en

källfördelningsanalys för att tydliggöra bidraget av olika källor och hur det har förändrats över

tid. Dioxinkoncentrationer i bottenvatten och sedimentens porvatten har också undersökts för

att få en bild av om sedimenten idag läcker dioxiner till vattenkolonnen, eller om sedimenten

fungerar som en sänka och tar upp dioxiner från överliggande vatten. Resultaten visade

generellt på en mycket tydlig minskning i totalkoncentrationer av dioxiner i de undersökta

sedimentkärnorna. Vid de flesta lokalerna var koncentrationerna som högst under 1960-tal till

1980-tal och har sedan dess minskat drastiskt fram till idag, med en genomsnittlig minskning

på 73 % från toppnivåerna. Det är därmed tydligt att tidigare åtgärder som förbud mot

pentaklorfenol och bättre reningsprocesser inom industrin har resulterat i en tydlig minskning

av dioxinutsläpp till havsmiljön. Den här studien visar vidare att samtliga av de undersökta

kustnära sedimenten läcker ut dioxiner till överliggande vatten. Samtidigt binder dioxinerna

mycket starkt till det organiska materialet i sedimenten, och det är därmed en mycket liten

andel av den totala mängden dioxiner i sedimenten som är tillgängliga för läckage till vatten

och upptag i biota. Genom en källfördelningsanalys där man studerar den relativa

förekomsten av olika dioxinkongener och kopplar det till en viss typ av källa, kunde tydliga

kopplingar göras till tidigare och pågående verksamheter vid de flesta lokalerna. Exempel på

historiska källor som det fanns tydliga spår av är klorfenolanvändning, som har haft en

mycket stor inverkan på flera platser och en påverkan kan fortfarande ses även i ytliga

sediment. Till skillnad från klorfenolanvändningen visade sig klorgasblekning ha låg

påverkan på de studerade sedimenten. På några platser pekar källfördelningsanalysen på

relativt oförändrade förhållanden även efter topphalterna. Baserat på den här studien kan

pågående emissioner därmed inte uteslutas, men det är också mycket troligt att resuspension

har orsakat en långsam återhämtning av sedimenten på de aktuella platserna. Analyser av

utsjösediment visar att för Östersjön som helhet, är det atmosfäriskt relaterade källor inklusive

olika typer av förbränning och högtemperaturprocesser (t.ex. metallindustri) som dominerar

dagens emissioner.