Länsstyrelsen i Gävleborg tilldelades medel från Naturvårdsverket för ett projekt med syfte att få en

bättre förståelse för vilka förorenade områden och/eller vilka branscher som kan vara en källa till

dioxin i Bottenhavet. Grannlänen Västernorrland och Uppsala bjöds in att delta i projektet eftersom

även deras kuststräckor gränsar till Bottenhavet.

Bakgrunden till projektet är de fortsatt höga halterna av dioxin i fet fisk från Östersjön med speciellt

höga halter längs Bottenhavets kust. Orsakerna till de höga halterna är ännu inte helt klarlagda, men i

det nationella projektet, Baltic POPs, har man dragit slutsatsen att den största källan till dioxin i

Östersjön är atmosfäriskt nedfall från Europa. Man drar dock även slutsatsen att regionala källor kan

ha en lokal påverkan på arter som lever kustnära.

Kunskap inhämtades från aktuella projekt och litteratur om ämnet. Utifrån litteraturgenomgången

identifierades några branscher som skulle kunna vara intressanta att titta på ur dioxinsynpunkt inom

ebh-arbetet. Dessa branscher är främst sågverk med doppning, massa- och pappersindustri, järn- och

stål industri, textilindustri och verkstadsindustri, samt deponier med avfall från dessa branscher.

Parallellt med detta arbete gjordes en genomgång av länens identifierade objekt i ebh-stödet för att se

vilka objekt som utgör eller skulle kunna utgöra en källa till dioxin. Resultatet av detta finns

presenterat i ett antal kartor som illustrerar var kunskapsluckorna finns när det gäller dioxinförorenade

områden.

Baserat på undersökningar av några dioxinförorenade sågverksområden i Sverige gjordes även en grov

uppskattning av hur mycket de 45 kustnära sågverken i våra tre län skulle kunna bidra till

dioxinföroreningar längs Bottenhavets kust.